Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta farligare i Spanien än i Tyskland — ty
i praktiken utnyttja breda folkmassor redan
i dag falangistemas sociala fraser som
spräng-pulyer mot det fascistiska herraväldet självt.
Därtill komma andra tendenser — den katolska
regionalismen, som trots stora ideologiska
skiljaktigheter sträcker sig från de katalanska
storkapitalisterna till de revolutionära arbetarna,
vidare de regionalistiska tendenserna bland
stora delar av det baskiska prästerskapet o. s. v.
I bur hög grad Franco fruktar dessa tendenser,
bevisar hans dekret om, att endast det spanska
språket får användas offentligt — inga
”utländska” språk och ”dialekter”. Detta riktar sig
företrädesvis mot katalanska och baskiska —
vilka ic-ke äro några ”dialekter” utan fullt
självständiga språk, som talas av alla
människor, rika och fattiga, i respektive landsdelar.
Hur problematiskt läget i Spanien är, visade
helt nyligen flera kritiska publikationer mot
franeoregimen, vilka härstamma från helt
olika och skilda håll, ja, från mot varandra
fientliga grupper.
Iden spanska emigrantpressen publicerades
ett stort manifest av de borgerliga
republikanerna i exilen, vari krävdes en politik, som
”bringar hatet mellan spanjorer att försvinna,
avskaffar orättvisorna samt återställer
nationens fred och förtroende.” ”Vi önska”, heter
det vidare, ”att Spanien återfår sin
suveränitet, att det självt bestämmer över sitt öde.” Den
gamla folkfronten existerar icke längre, heter
det till sist, men det är numera möjligt att
förena de olika partierna på grundvalen av 1931
års författning.
Detta manifest skulle sakna betydelse, om
icke nästan samtidigt ett annat manifest av
nästan samma tendens hade publicerats från rakt
motsatt håll. Tidningen ”El Pueblo” i Havanna
innehöll nämligen uttalanden av förre ledaren
för de spanska högerpartierna, Gil Robles, som
gjort dem inför en pressagentur i London. Gil
Robles, vars inträde i regeringen Leroux år
193.4 utlöste den stora oktoberrevolten,
förklarar i dag, att den enda utvägen ur det
fruktansvärda läget i Spanien är återupprättandet av
1931 års författning. Han beklagar, att han
och hans parti år 1936 var med om att
förbereda militärkuppen. Men faktiskt var hans
parti vid den tiden genomsyrat av utländska
inflytanden . ..
Dylika uttalanden av spanska emigranter
måste bedömas annorlunda än tillfälliga
deklamationer av tyska politiska flyktingar, som
ieke ha någon reell förbindelse med sitt land och
icke ha någon makt bakom sig. Spanien är icke
något likriktat land. Klass-, grupp- och
klick-strider rasa bakom den skenbara enheten.
Hundratusentals människor av olika social härkomst
stå av olika skäl i rebellisk opposition, både i
Spanien och i utlandet.
Om man till denna opposition också räknar
de revolutionära arbetarmassornas, så blir det
klart, att Spanien är mindre stabiliserat än
något annat land i Europa.
Spanien var det gamla liberal-kapitalistiska
Europas svagaste led och nu är det också det
svagaste ledet i det fascistiska Europa.
Visserligen är det spanska folket också svagt och
vanmäktigt, och dessutom ligger landet alltför
långt ute i världsdelens periferi för att kunna
utöva något avgörande inflytande på
händelsernas gång.
Men en sak är säker: om kampen mot
nazismen-fascismen en gång på nytt blir
starkare i Europa (genom att det engelska
motståndet hårdnar till, genom sociala och
nationella folkrörelser eller på grund av alla dessa
faktorer tillsammans), så komma de första
symtomen att framträda just i Spanien.
Då kommer också den syndikalistiska
massrörelsen åter att vara med och fästa utlandets
uppmärksamhet på sig, kanske i ännu högre
grad än år 1936. Den gamla socialdemokratiska
arbetarrörelsen kommer då att vara nästan helt
och hållet försvunnen och endast bolsjevismen
kommer att försöka skörda frukterna av ett
fascistiskt sammanbrott. Då blir det vår
uppgift att förskaffa den spanska frihetliga
socialismens idéer ett starkare eko i utlandet än
under åren 1936—1939.
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
