Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under senare tider ofta blivit apostroferade
från Moskva. Det särmärkande draget i denna
doktrin var en ytterligtgående politisk
centralism. Psykologiskt anpassade den sig till det
engelska drag, som Marx föraktligt kallade
”krämarnation”. Ekonomiskt utmärkte den sig
för sin fattigdom. Det centrala i det
ekonomiska problemet inskränkte sig till
fördelningen. Den parlamentariska aktionen borde steg
för steg frånrycka kapitalismen koncessioner.
Fabianismen placerade sig på konsumentens
ståndpunkt. Syndikalismen däremot är en
produktionens filosofi. Fabianismen förkastade
den oavhängiga fackliga aktionen. Den
betraktade den engelska fackföreningsrörelsen,
trade-unionismen, som en politisk kamp. Dess mål
skulle icke vara arbetarkontroll utan
nationalisering genom staten. Generalstrejken var ett
medel som avvisades. De fackliga aktionerna
skulle begränsas till lokala uppgifter med
begränsade mål och de skulle icke utifrån
arbetsplatsen bemästra regeringen. Webb blev
medlem av överhuset, där han fick säte som lord
Passfield. Shaw blev praktiskt taget fascist
1931 då han prisade Oswald Mosley emot
MacDonald.
Gillessocialismen framträdde. Professor G.
D. H. Colo studerade syndikalismen i
allmänhet. H. J. Gillcspie och W. Mellor
utforskade, i vilken mån syndikalismen redan
manifesterat sig i England. W. Stephen Sanders
studerade fackföreningsrörelsen i Frankrike
och Tyskland på ort och ställe. Han utarbetade
en plan för den engelska fackföreningsrörelsens
reorganisering efter syndikalistiska linjer:
förbundens sammanslutning i stora organismer.
De olika branscherna helt organiserade i
enheter. Massaktioner. Allt detta förberedde
gillessocialismen.
Redan 1907 hade några medlemmar av
Fabian Society bildat en grupp. Den var icke
helt syndikalistisk, men den var fientlig mot
statssocialismen. Där fanns A. J. Penty, A. R.
Orage, S. G. Hobson, G. D. H. Cole, R. H.
Tawney och Bertrand Russell. Cole och
Hob-son blevo de mest framträdande inom denna
grupp, som teoretiskt byggde upp
gillessocialismen.
Sidney Webb och fabianerna talade om den
statliga nationaliseringen och om
trade-unionis-mens politiska aktion. Hobson och Cole
arbetade för ”gillen” (Guildes). Emot Webbs
re-formism satte de arbetarrådens revolutionära
metoder (sovjet). Fabianisterna sysselsatte sig
framförallt med konsumenternas behov. Cole
och Hobson byggde upp arbetets och
produktionens moraliska doktrin.
Gillessocialismen räknade med arbetarnas
övertagande av produktionen i två
etapper. Först inträngande (encroaehing) och
därefter ledningen; av gruvorna genom
gruvarbetarna, fabrikerna, transportmedlen etc. Det
gällde icke som för reformistema, att stanna
vid delaktighet i ledningen, utan det var fråga
om en fullständig demokratisering av
produk-tionsväsendet, att överföra produktionen till
producenterna.
Samhället blir icke demokratiskt, så länge
det icke blir organiserat på en funktionell bas.
Cole föreslog ”lika många grupper
representanter valda var för sig som det finns
funk-tionerande grupper”. Alla sociala funktioner
skulle ”syndikaliseras”. Arbetarsyndikatet är
systemets bas. Den väsentliga sociala cellen
finner man på arbetsplatsen, på fabriken och
verkstaden. Men syndikaten byggas ut, tills
de bli ”gillen”, det vill säga ”en autonom
sammanslutning av utav varandra beroende
människor för det ansvariga utövandet av en
särskild samhällsfunktion”.
Den politiska demokratin är förbrukad,
förklarade Cole och måste efterträdas av den
”ekonomiska demokratin”, som innebär verklig
jämlikhet och avskaffandet av den
kapitalistiska utsugningen. De till gillen omvandlade
och utvecklade fackliga organisationerna skulle
vara självständiga brukare av
produktionsmedlen. Staten som producent kan icke bli annat
än en tyrann. Friheten kan endast
förverkligas genom industriell självstyrelse. Yarje
industriellt eller produktivt företag skall vara
självstyrande, men alla skola sammanslutas till
landsomfattande gillen.
En av G. D. H. Cole utarbetad form för
industriell självstyrelse såg ut så här:
Avdelningsrådet: Som den första
grundstenen till den industriella demokratins byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
