Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En socialistisk etik,
Peter Krapotkins
livsverk
Av Ivar Bergegren
Etik är läran om moralen, filosofins
praktiska del. Den eftersträvar erkännandet av
den inre impulsen, som driver till sedligt
handlande* och uppställandet av ett system
moraliska ändamål. Om den första delen mera är en
”dygdlära”, så gäller andra delen faktiskt
förhållandet människorna emellan, men därmed
oekså de sociala frågorna och läran om rätt.
Dessa områden gränsa till pedagogik och
politik. Därmed tycks det vara klargjort, att
socialismen behöver en etisk grundval.
Men den mest bekanta oeh vidast utbredda
strömningen inom socialismen förnekar just
dessa sammanhang. Den marxistiska läran
omfattar en analys av den kapitalistiska processen,
.det är allt. Denna process är strängt
lagbunden. ”Den kapitalistiska produktionen
framska-par med en naturlags nödvändighet sin egen
negation.” (Kapitalet.) ”Med det avtagande
antalet kapitalmagnater ... växer massornas
elände, slaveriet, utsugningen, men oekså vreden hos
den genom mekanismen i den kapitalistiska
produktionsprocessen skolade, förenade oeh
organiserade arbetarklassen. Centralisationen av
produktionsmedlen oeh församhälleligandet av
produktionsmedlen uppnår en punkt, då de bli
oförenliga med sitt kapitalistiska hölje. De
sprängas. Den kapitalistiska privategendomens
* Orden sedlighet och moral böra fattas i sin
filosofiska oeh egentliga betydelse.
tid är ute. Expropriatörerna bli exproprierade.”
(Kommunistiska manifestet.) Socialismen är
alltså oundviklig. ”Arbetarklassen har intet
ideal att förverkliga”, skrev 1926 den tyske
bolsjevistiske teoretikern Lukaez. För att också
den andra fraktionen ska få komma till tals,
citeras här följande uttalande av Hilferding,
fällt vid tyska socialdemokraternas partidag i
Heidelberg: ”För att fylla det hela med
socialistisk anda’ behöver organisationerna inte
.strida. Den saken sköter den ekonomiska
situationen oeh den historiska utvecklingen själv
om,”
Naturligtvis finns det möjligheter att anföra
också andra citat. Frågan om socialismens
”oundviklighet” har sannerligen enbart den rört
upp mycket damm. Den gamle Engels avgav
en hel rad. deklarationer, genom vilka hela
historieforklaringen beskrevs ad absurdum.
Enligt Engels rör det sig, beträffande
”oundvikligheten”, i verkligheten öm ett alternativ:
socialismen är oundviklig, om inte det ska bli ett
nedsjunkande i barbari eller kinesiskt
kuli-slaveri. Uttydd på det viset upphäver den
marxistiska uppfattningen sig själv.
Dessutom har senare både reformismen oeh
bolsjevismen bringat nya, aktivistiska element in i
teorin, dels i förborgerligandets anda, dels
revolutionerande. Men i det stora hela kan sägas:
marxismen är en ren lära om vara, icke
en lära om skall. Den uppställer inget socialt
mål, på sin höjd politiska etapp-mål.
Solidariseringen oeh skolningen av arbetarna är det
automatiska resultatet av den kapitalistiska
produktionen. Ideal, såsom rättvisa och frihet,
anses som småborgerlig humbug. Detta har man
i alla möjliga tonarter slungat i ansiktet på
anhängarna av den frihetliga socialismen,
framför allt då under epoken av marxistiskt
uppsving oeh Bebel-tidens stora illusioner. Senare
dukade marxismen under i den borgerliga
politiken eller i rysk imperialism, den ena
miljonrörelsen efter den andra bröt samman inför
nazifaseismen. Endast det i ”småborgerliga
utopier” fångna, ”efterblivna” och av
högkapi-talistisk skolning eller rysk-tyska
marxuttol-kare icke omknådade spanska folket begick det
misstaget att rida spärr emot denna
utveckling, i ett så löjligt ideals namn som friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
