Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
w
skolan som ieke önskvärd. Kunde icke
jesuiterna böja den unge gossens sinne, hade de
emellertid något annat, som var av största
betydelse, glädjande ur reaktionens och tragiskt
ur arbetarklassens synpunkt. Det var
nämligen i denna skola, vilken även efter franska
förhållanden måste betecknas som mycket
efterbliven, som den redan från barndomen
mycket svage Pelloutier ådrog sig den
struptuber-kulos, som gav honom en allt för tidig död.
Pelloutier började tidigt verka som journalist
i Saint Nazaire och under denna sin
verksamhet kom han 1885 i förbindelse med de
socialistiska kretsarna. Den bild, som mötte
honom där, var ieke direkt uppmuntrande. De
ekonomiska organisationerna, syndikat och
ar-betarbörser, voro svaga och osjälvständiga
organ, behärskade av något av de otaliga
socialistiska partierna. Redan en uppräkning av de
mera kända: guesdister, possibilister,
malonis-ter, blanquister, allemanister m. fl., säger en
hel del om tillståndet. I stället för att syssla
med arbetarklassens ekonomiska problem
kom-mo syndikaten och även arbetarbörserna, om
än i något mindre utsträckning, att helt
ut-veekla sig till valorganisationer. Man väntade,
att arbetarklassens livsfrågor skulle lösas av
partierna, en övertro som icke minst i våra
da-dag hotar att helt förinta de ekonomiska
klass-aktionerna for ett nytt samhälle.
Det var emellertid genom dessa politiska
kretsar, som den borgerlige journalisten
Pelloutier kom i kontakt med socialismen och
arbetarrörelsen. Redan 1885, innan han ännu
anslutit sig till något socialistiskt parti, kom han
i kontakt med Aristide Briand och understödde
från radikal-republikanska och anti-klerikala
utgångspunkter dennes försök att bli
parlamentskandidat. Det är möjligt att Pelloutiers
verksamhet inom arbetarrörelsen skulle ha
börjat redan nu, om icke hans sjukdom till en tid
drivit honom ut på landsbygden. Utom
strup-tuberkulosen angreps han nu av tuberkulos
an-siktslupus. Flykten till landsbygden var
emellertid förgäves och 1892 återvänder han till
Saint Nazaire utan att ha återvunnit hälsan.
Under tiden hade han anslutit sig till
gues-disterna och deltog i deras kongress 1892.
Säreget nog kan man just från denna tidpunkt
räkna hans arbete för den franska
syndikalismen, ty det var på denna kongress som han
på uppdrag av arbetarbörserna i Nantes och
Saint Nazaire framlade den rapport om
generalstrejken, som kom att markera hans brott
med de guesdistiska socialisterna. På
kongressen genomdrev han också rapportens
antagande. Den generalstrejksrapport, som här antogs,
har emellertid ännu ej den klarhet och den
skärpa, som kännetecknar Pelloutiers senare
uttalanden om denna stridsmetod.
Strax därefter bröt Pelloutier även med
Briand och 1893 flyttade han till Paris. Här
bröt han fullständigt med de marxistiska
politikerna och blev anarkist.
Nu började några år av hektisk verksamhet,
under vilken den franska syndikalismen tog
form, sådan världen känner den. Som redan
tidigare påpekats kan Pelloutier tillskrivas
största äran av att så skedde. Han lyckades för de
ekonomiska organisationernas räkning utnyttja
stämningar, vilka på grund av politikernas
misslyckande uppstodo bland de franska
arbetarna. Valet 1893 gav för första gången
socialisterna ett större antal representanter i
parlamentet, men det visade sig ’snart, att detta var
fullständigt betydelselöst för den franska
arbetarklassen. Starka anti-parlamentariska
strömningar kommo till uttryck till och med
inom ett av de soeialistiska partierna, nämligen
allemanisterna.
Praktisk betydelse kunde dessa strömningar
emellertid endast få, om de till sitt förfogande
hade en annan framgångsmetod oeh en
organisation, som kunde tränga utanför de politiska
partiernas snäva ram, oeh det var just detta
som skapades under de närmaste åren genom
Pelloutiers propaganda för den revolutionära
generalstrejken oeh genom utbyggandet av de
ekonomiska klassorganisationerna.
Frankrikes fackligt-ekonomiska rörelse bestod
vid denna tidpunkt av två skilda
organisationer, dels ett förbund av syndikaten oeh dels
ett förbund av arbetarbörserna. Dessa senare
ha knappast någon motsvarighet här i landet
— de voro samtidigt LS, fackliga
centralorganisationer oeh Folkets-husföreningar samt
sysslade dessutom med arbetsförmedlingsuppgifter
o. d. Inom arbetarbörserna sysslade man kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
