Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den samhälleliga utvecklingen i Sverge har
givit den reformistiska
fackföreningsrörelsen ypperlig jordmån. Fackföreningarnas väg
är stenlagd med sociala landvinningar.
Socialdemokratin, som med kollektivanslutningen
knutit fackföreningsrörelsen till sig, blev
stats-oeh majoritetsparti. Ben dokumenterade sin
icke-socialistiska karaktär genom att, när
majoritet uppnåtts, söka åstadkomma den
bredaste koalitionen för regeringsmakten.
Landets försörjning under blockadens och
kontinentspärrens villkor, betungad av
exceptionella rustningsåtgärder, medför obönhörligen
sänkt levnadsstandard och inskränkt
socialpolitik. Slussinrättningarna börja även här
krångla. Olust framträder bland arbetarna över att
stödja sina politiska och fackliga ledare.
Oppositionen inom fackföreningsrörelsen är ett
otvetydigt svar på ledarnas officiella politik.
Och häri framträder socialdemokratins
dilemma.
Beredskaps- eller krigsekonomi innebär
stats-dirigerat näringsliv, men det är naturligtvis
inte socialism och den har heller ingenting att
göra med bibehållen för att icke tala om
utvidgad demokrati. Landsorganisationen har också
avstått från den senaste kongressens krav på
industriell demokrati eller som det hette ”de
anställdas medverkan i företagens skötsel och
ledning”. Hela beredskapspolitiken går
principiellt i linje med den auktoritära riktningens
verksamhet. Att den principiellt auktoritära
verksamheten föres i demokratins namn
förbättrar icke saken. Många av åtgärderna göra
intryck av att ha tillkommit ovilligt för att
motstå trycket utifrån. ”Ödet vill nu, att denna
politik främst föres i socialdemokratins namn,
samt att den fackliga rörelsen, som redan
objektivt känner sig bunden vid staten, nu gör
detta i dubbel utsträckning.
Fackföreningsrörelsen har förlorat sin frihet, blivit länk i den
statliga apparaten och därmed helt naturligt
tappat sin själ. Följden blir, att de
statligt-byråkratiska krafter, som av naturen äro
konservativa och reaktionära, komma att lägga sin
tunga hand på både socialdemokratin och LO,
med det resultatet att deras hårda grepp även
här pressar musten ur organisationerna, ju mer
dessa lyftas ur sin naturliga jordmån”, vilken
är demokratin och den liberalekonomiska
ordningen.
Ae båda organisationernas egna
represen-Lstanter främja åtgärder, som leda till den
totalitära makten och den statsledda
ekonomin. Be gräva därmed den egna graven, ju
längre utvecklingen lider. Socialdemokratin och
fackföreningarna kunna visserligen även i
framtiden existera såsom organisationer, men
varken för demokrati, socialpolitik eller såsom
fackföreningar få de utöva någon fri, av den
statliga byråkratin oberoende verksamhet.
”Socialdemokratin underlättar dessutom genom
sin politik endast den egna avlösningen genom
ett parti, som bättre motsvarar de auktoritära
förväntningarna och som ej är belastat med
socialdemokratins sociala förflutna.”
Arbetarna känna instinktivt, att något är
galet. Därav oron i organisationerna. Med
organisatoriska medel kan man icke få bukt med
en opposition, som har sina orsaker i objektiva
och sociala förhållanden. De, som ha den
organisatoriska makten både inom staten och
organisationen, kunna alltid bli den formelle
segraren, men endast genom att begagna sig
av de krafter, som sedan krossa dem.
Arbetarnas förtroende vinner man ieke tillbaka, då
missnöjets objektiva orsaker ständigt skärpas.
”Bet kan lätt bli fråga om, att den
slumrande reaktionen — och vem, tvivlar på att den
också finnes här i landet — blir benägen att
ge en chans åt en annan ”rörelse”, som ju
desto lättare måste få vind i seglen, ju mer dess
jordmån beredes av dess motståndare... Be
av sin egen ledning desorganiserade arbetarna
måste snart driva vind för våg och komma då
lätt att bli byte för vilken demagogi som helst..
Bå uppstår den stora faran, att endast någon
fascistisk organisation får dra nytta av det
hela.”
Den analys som den liberala tidningen
består socialdemokratin, sammanfaller i
väsentliga delar med den kritik, som vi
syndikalister riktat mot den. Socialdemokratins
omvandling från revolutionär till evolutionär
rörelse sammanfaller med parlamentarismens
överhandtagande och den direkta aktionens un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
