Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det liar visserligen förekommit att
förhand-lingsdelegerade i svåra situationer beslutat sig
för en uppgörelse utan. att inhämta
medlemmarnas mening. Utomordentliga
omständigheter ha varit motiv tor ett sådant handlingssätt.
I allmänhet är fackföreningsrörelsen obenägen
att uppoffra medlemmarnas självfallna och
stadgeenliga rätt att deltaga i avgöranden om
sina egna angelägenheter.”
Det var då. Nu är det ieke opportunt att
hävda medlemmarnas ”självfallna rätt” att
besluta i egna angelägenheter. Konklaven av
kardinaler i LO övertar nu medlems
”självfallna rätt” oeh förintar den.
15-mannakommittén har funnit följande
värdiga uttryck för arbetarklassens betydelse:
”Arbetarklassen är en betydelsefull del av
det nutida samhället. Arbetarna måste taga sitt
ansvar, men de skola oekså med lämpliga
medel, fackliga och politiska, starkt stryka under
oeh med kraft hävda sina anspråk och sina
rättigheter.”
Kanske verkar det allt för brutalt att efter
denna deklaration citera följande
soeialpro-gram:
Näringslivets expansion och sunda
utveckling äro viktiga förutsättningar för höjande
av de arbetandes ekonomiska, sociala och
kulturella standard genom arbetarnas förenade
ansträngningar i en ändamålsenligt
organiserad fackföreningsrörelse. I solidaritetens namn
måste fackföreningarna vara beredda att
utmönstra gruppegoistiska motiv ur
arbetsmarknadens intressemotsättningar. Lika självfallet
är det emellertid att fackföreningsrörelsen
hävdar arbetarnas rätt till en större andel av ett
genom skilda rationaliseringsmetoder eller
ökade fysiska oeh psykiska ansträngningar
ständigt rikare produktionsresultat. Där detta icke
kan åstadkommas genom fackföreningarnas
ansträngningar böra statsmakterna förmås att
ingripa i avsikt att begränsa enskildas
möjligheter att utnyttja råvarukällor och
produktionsmedel utan hänsyn till de anställdas
intressen. Allmännyttan måste städse gå före det
enskilda vinstintresset. Arbetarna framföra
genom fackföreningsrörelsen sina anspråk på en
trygg existens i ett samhälle, som skyddar den
enskildes frihet och allas lika rätt.
Där icke den mäktiga miljonorganisationen
kan uträtta något mot den kapitalistiska
utplundringen, dar skall man sätta sin lit till
den kapitalistiska statens ingripande mot
kapitalismen !
Arbetsköparna erkännsamma och kyliga
Den ”mäktiga” LO:s förhållande till
arbetsköparna har sina pikanterier. Principiellt
förkunnas det:
För arbetarens del förmäler sig intresset för
näringslivets utveckling med anspråket på en
god och aktad ställning i produktionsprocessen.
Med hänsyn härtill kan fackföreningsrörelsen
ieke godkänna den i paragraf 23 uttryckta
.meningen, att arbetsgivaren på grund av sin
äganderätt till produktionsmedlen oekså skulle ha
en självklar och okontrollerad rätt att fritt
bestämma även över den levande arbetskraften.
Par. 23 ”godkännes ieke”! Men vad skall
man göra för att få bort denna ”ieke
godkända” bestämmelse, som återkommer i alla LO:s
avtal? Det anföres, att Sv.
Arbetsgivareföreningen gjort vissa eftergifter, ”som inge
förhoppningar att par. 23 icke för alla tider skall
bestå som ett monument över ofördragsamhet
oeh bristande vilja att förstå arbetarnas
berättigade anspråk på en tryggare ställning. I
arbetsfredens oeh samförståndets intresse ha
arbetsgivarna medverkat till att uppluckra den
enskilde arbetsgivarens rätt att fritt och
utifrån okontrollerat bestämma över den till
vederbörande företag knutna arbetskraften”. Och
vad svarar ”Industria” på denna ödmjuka
vädjan om att en smula mildra det skammens
dokument, som heter par. 23? ”Industria”
säger: Vi avstå ”från att nagelfara dessa
värderingar”.
Och den industriella demokratin, som en
gång så högtidligt proklamerades av
reformismen? Kommittén säger bland annat:
Den sociala och ekonomiska utvecklingen
motiverar med växande styrka
fackföreningsrörelsens krav, att arbetaren skall tillförsäkras rätt
till intresserad medverkan vid planläggningen
och lösningen av företagets inre problem av
teknisk, ekonomisk och administrativ natur.
”Den sociala och ekonomiska utvecklingen
motiverar” — men har LO egna motiveringar?
”Industria” anmärker iskallt avvisande:
”Detta slag av kompanjonskap, som vill göra
arbetaren eller någon hans platsrepresentant
till företagare, innebär en ödesdiger
förveckling av skilda produktionsuppgifter och väcker
misstankar om pretentioner, som äro Över
förmåga.” Och den skriver på annat ställe: ”Den
s. k. ekonomiska demokratin — har nu som
ieke praktisk politik förts ur linjen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
