Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är statsprincipen
ofrånkomlig?
Av Rudolf Berner
Alla ”nyordningsprojekt”, som nu
diskuteras och patenteras lite överallt, äro endast
ynkliga kompromisser, påhittade av blinda —
eller av sådana som ha reveny utav, att alla de
övriga förbli-blinda. Ty som grund för varje
reformprojekt ligger staten. Därmed borde
varje tal om nyordning vara uteslutet, ty i
begreppet staten ligga alla hinder för en
verklig nyordning, I den mån de frihetliga
riktningarnas ord bli hörda i nyordningsdebatten, så
förses de med epitetet ”utopier”. Där man är
så pass vidsynt, att man vågar diskutera
anar-kosyndikalisternas idéer, klaras det hela av
med den dråpliga lögnen: ”Statsprincipen är
ofrånkomlig!”
Så länge folk har den inställningen, även
sådana som kalla sig revolutionära, kan varje
kapitalist sova tryggt, utan att rädas en
kommande ”nyordning”. Men det är också ett
faktum,’att så länge denna lögn får behålla sin
upphöjda plats som axiom och sanning, så
länge är varje prat om nyordning ett prat i
tömma luften. . ■. ■’
En marxist, hur inbiten kapitalistfiende han
äk är, kan inte komma ifrån det sorgliga
faktum, att han konserverar slaveriet genom
sin tro på staten såsom samhällslivets enda
möjliga regulator. Denna statstro — lögnen
om statens evighet — är nu .mera utbredd än
kristendomen och orsakerna till detta skola inte
här tas upp till behandling. En sak som un- •
derteeknad inte kan hålla inne med — äv tem-.
peramentsskäl — är den, att massornas dröm
om socialismen så skändligt utnyttjats av
marxistiskt förblindade element. Skändligheten
består i, att man kallat statens allt större intrång
i päringslivet för— socialism!
Så fort tiderna bli bistra, genast börjar
staten att brösta sig, kråma sig som en påfågel.
Och som dumma höns skynda människorna att
ty sig till åbäket, drivna av vana, uppfostran
och fördomar. Man kan inte tänka sig ett
samhälle utan stat och de som, direkt eller indirekt,
leva. av statsinstitutionen försumma sannerligen
inget tillfälle till att framhålla statens
nödvändighet och .ofrånkomlighet. Eörande i sin
stupida enfald är generalargumentet n:r 1, som
dessa varelser skieka iväg, i den tron att de
grundligt tagit livet av den statslösa iden:
*-’Det är klart, att vi måste ha staten! Vem
skulle annars se till, att gatorna hölles rena?
Vem skulle sköta om,‘så tågen ginge? Vem
skulle ta hand om alla bovar?”
Detta .generalargument n:r 1 är dråpligt.
Mer än dråpligt, ty det ger staten större
funktioner, än vad den,har. Det är ju inte
staten, som sopar gatorna. Det har vidare
funnits enskilda järnvägar, inte bara
"socialisera-de” sådana. Och vad det gäller bovarnas
omhändertagande — det ar en av statens allra
minsta uppgifter. Nära nog enbart inriktad
på ”brott mot äganderätten”.
Nu säger någon, att folk bara blandar bort
det allmänna och staten, ja, men är inte en
sådan’ begreppsförvirring både dum och
skadlig? Förvisso. För något år sedan skrev
undertecknad i något sammanhang, att ”gud är
människomas både ynkedom och högfärd”. Vad
det gäller staten finns bara ynkedomen. Ty ett
erkännande av staten som den enda möjliga
regulatorn av samlevnaden, betyder att den
erkännande avger sin egen
inkompetensförklaring, en självdeklaration att han inte tror sig
om att kunna vara annat än slav. Ett
misstroendevotum mot sig själv och högsta graden
av mindervärdighetskomplex. Den tyske
filosofen Herder sade, i sin ”Ideen zur Philosophie
der Gesehichte”:
”Den människa, som nödvändigt behöver en
herre,, är ett djur, ty endast djuriska lidelser
föda behov av en sådan!’’
Den statsfientliga • idén är inte årsbarn ined
den ”herraväldeslösa socialismen”. Den stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
