Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klassfiende uttolkas nu som lögn oeh dikt, och
revisionismens realpolitik består helt enkelt i,
som Gårdlund kallar det rätt på sak, ”en
anpassning till politiska kursförändringar”.
Det behövs sannerligen varken dogmatism
eller demagogi till för att se målet skymta
fram såsom ett obevekligt resultat av den
regerande socialdemokratins anpassning till det
borgerliga samhällets politiska kursförändringar.
Erfarenheten har lärt, att det kan
kompromissas med den borgerliga världen i dess liberala
skepnad. Men med de totalitära maktema, med
det nazi-faseistiska väidet, som efterträder den
liberala ordningen, finns det inga
kompromissmöjligheter. Antingen kämpar man mot det —
eller krossas man. Den felbedömning av det
borgerliga samhällets förruttnelse, som även
den svenska socialdemokratin i likhet med sina
meningsfränder i andra land gjort sig skyldig
till, kommer här liksom i de av nazi-fascismen
hemsökta staterna att resultera i en ödesdiger
katastrof. Man kan inte å ena sidan
solidarisera sig med den borgerliga staten, inte å ena
sidan drapera sig som demokratins väktare och
å andra sidan underlätta de ansträngningar det
borgerliga samhället gör att komma till en
uppgörelse med nazi-fascismen. Sverge lever inte
endast utrikespolitiskt sett i ett
undantagstillstånd. Även den inre strukturen av det
svenska samhället har — i den. mån demokratin
har förbleknat och socialismen avskrivits
under socialdemokratisk ledning — undergått
väsentliga förändringar, som ha bragt det
frisinnade, parlamentariska systemet ur gängorna.
Om ledande socialdemokrater i dag förkunna,
att nutida svensk socialdemokrati icke kan
hålla på de socialistiska idéernas. kontinuitet,
så har denna kapitulation utan villkor —
kapitulationen nämligen inför det kapitalistiska
samhällets egenart — därmed bara till hälften
åskådliggjorts. Nazi-faseismen väntar på sitt
tillfälle. Svensk socialdemokrati måste således
bli en den nazi-fascistiska ”nyordningens”
lydige tjänare. Den behövs visserligen inte längre,
när maktövertagandet i ”nyordningens” tecken
har skett. Men innan dess kan den mycket väl
tjäna ”nyordningens” huvudsyfte: att avväpna
de socialrevolutionära energierna. ”Vi behöva
sannerligen icke skämmas för att bekänna, att
nationalsocialismens seger, fastän den erövra-
des i kamp mot ett parti, som av oss
betraktades som bärare, av den socialistiska aktionen,
även är vår seger, såtillvida, att den
socialistiska uppgiften blivit hela nationens.” Med
denna snygga kommentar ledsagade
”Gewerk-sehaftszeitung” — den tyska LO:s ledande
organ — året 1933 nazismens ockupation av
första maj-demonstrationen för sina syften!
i
II. Politisk tvinsot — ledtråd till
"anpassning”
”Den svenska socialdemokratin
tänker sig numera icke det socialistiska
samhället annat än som ett
demokratiskt, ett folkstyrt samhälle. FÖr
mången svensk socialdemokrat torde väl
i denna stund demokratin stå såsom
ett dyrbarare värde än socialismen.”
Rick. Lindström i Soe.-Dem. i sin
recension av Tingstens bok.
Den reformistiska socialdemokratin har
sedan många årtionden förbehållslöst
övertagit demokrati-begreppet, som den liberala,
på det nuvarande samhällets grund stående
statsvetenskapen oeh den frisinnade borgerliga
politiken ha velat ha det. Detta var
förklarligt, så länge inte nazismen hade tagit makten,
nazismen som uttryckligen tillkommit som on
den borgerliga, kapitalistiska statens både
offensiv- oeh omvälvningsinstitution. Nazismen
hade knappast haft möjligheter att segra utan
åen hjälpställning den har fått genom den
borgerlig-parlamentariska demokratins
underlåten-hetssynder. Ja, den har öppet förklarat, att
den aldrig hade fått insteg i stat oeh samhälle
utan de möjligheter till aktivitet, den s. k.
borgerliga demokratin erbjöd. Lindströms ovan
citerade yttringar framstå i denna belysning
som enbart löjliga. Tyvärr har
upphovsmannen säkerligen knappast för avsikt att väcka
enbart löje. Hans frasmakeri om förhållandet
mellan demokrati oeh socialism är lika
ogenomtänkt oeh svävande, som när Tingsten nämner
som nutida svensk socialdemokratis särmärke
”viljan att verka för en utjämning som skall
begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna
emellan människor”. Det är ju vackert skrivet:
men tyvärr saknar både Lindströms och
Tingstens förkunnelse ett klart ställningstagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
