Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska utvecklingen — och inte ens längre villiga
att avstyra orådet, d. v. s. den nazi-faseistiska
”nyordningens” olycksbådande järtecken, som
också i det svenska samhället allt tydligare
sticka fram. Hr Rickard Lindström har nyss
— i sin redan citerade recension — lyckönskat
den svenska socialdemokratiska rörelsen för
dess i stort sett avsaknad av marxister,
akademiker och judar! (Till all lycka kan prof.
Tingsten finna nåd inför hr Lindström,
eftersom han har sina papper klara både som
rasren arier och icke-marxist; att han emellertid
är akademiker, kan den rasrene svenske
socialdemokraten Rickard Lindström väl förlåta
honom för denna enda gång.) Denna en — skall
vi säga: skön själs bekännelse, som så
läraktigt efterrabblar den nazityska hat-jargongens
skumma slagord, är utomordentligt
betecknande för den mentalitet, som utmärker nutida
svensk socialdemokrati. Men innerst inne
menar hr Lindström detta: det är besvärligt med
alla dessa ”doktrinärer”, som hålla fast vid
den grundmurade socialistiska åskådningen,
enligt vilken det kapitalistiska klassamhället
måste nedrivas för att skaffa plats för
mänsklighetens och individens lyckosamma
utveckling.
Det är inte här rätta platsen att syssla med
marxismens positiva och negativa sidor.
Men vi skola doek fästa oss vid, att V.
Svanberg i sin redan citerade, Tingsten helt och
hållet gillande, artikel i ”Tiden” med ett talande
uttryck betecknar den svenska
socialdemokratins utveckling som ”ett övervinnande av
marxismens kapitalismfientlighet”! Här, i denna
positiva värdering av den kapitalistiska staten,
ha vi överhuvud upphovet och fundamentet
till den socialdemokratiska gärningen och
förkunnelsen. Men härifrån leder också tråden
till den nazi-fascistiska ”nyordningen”, som
kräver ett ställningstagande från den svenska
socialdemokratiska ledningens sida!
Det var den tyske f. fackföreningsledaren
Tarnow, som för mera än ett tiotal år sedan
liknade den socialdemokratiska uppgiften inom
det borgerligt-demokratiska samhället vid en
läkares, som sitter vid kapitalismens sjukbädd.
Även Tingsten konstaterar, att
socialdemokratin i Sverge inhiberade
socialiseringskampan-jen, och att socialdemokrater i regeringsställ-
ning hjälpte till att mildra kapitalets kris.
Och T. Gårdlund anser det — med rätta — som
”symptomatiskt”, att, när Wigforss oeh Sköld
år 1938 framlade sina synpunkter i frågan om
samarbete mellan staten oeh det enskilda
näringslivet, det ”förekom ieke på någon punkt
en anknytning till den socialistiska läran.” Nej,
de ställde sig tvärtom ”utifrån allmänna (!)
folkliga värderingar”, kommenterar Gårdlund
vidare, ”alltigenom förutsättningsfria” till
frågan om graden och arten av samhällets
inflytande på näringslivet. — Varför kallas detta
avståndstagande från den socialistiska
synpunkten på det borgerliga samhällets politiska
och ekonomiska struktur egentligen för
”förut-sättningsfrihet”? Ingen individ, inte ens en
socialdemokratisk minister eller skribent, lever
som medborgare i samhället bortom detta
samhälles sociala grundvalar. Saken är endast
den, att — som redan Branting i de av oss
citerade meningarna med stort eftertryck
framhållit — det kapitalistiska klass-samhället inte
lämnar rum för folkviljan, d. v. s. de breda
massornas önskemål. Massorna bli i den
allmänna ekonomiska och sociala krisen bara ett
objekt för kapitalismens maktutövning — oeh
hrr socialdemokraterna i regeringsställning
denna maktutövnings förtroendemän.
Man måste vara så lärd som doktor Ahlberg,
specialist för en blandning av
ovederhäftigt tänkande och ganska tvivelaktig
vetenskaplighet med stark begreppsförvirring samt
till på köpet socialdemokrat, för att se på
problemet kapitalismen från den — ironiska sidan.
I en för någon tid sedan i Dagens Nyheter
införd betraktelse ”Krig och kapitalism”
förlöjligar han åsikten, att kapitalismen kan ha
någonting att göra med den världspolitiska
utvecklingen till nazifascism och krig.
”Åsikten att kapitalisterna äro roten oeh
upphovet till allt ont och enkannerligen att det
är ’kapitalisterna som ställa till krig’ har i alla
bättre radikala kretsar hos oss gällt som en
oomkullkastlig sanning. Den som vågat
betvivla att saken är fullt så enkel har
behandlats som en enfaldig ignorant eller som en köpt
kapitalistlakej. Eljest tycker man nog att ett
och annat som inträffat på senare tid borde
ha varit ägnat att i någon mån rubba
cirklarna.”
Så skriver den tvärsäkre Alf Ahlberg, en
ignoransens sanne martyr. Man jämföre med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
