Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sättet för enhetsverkets genomförande
känna vi oekså redan till. Men litet mera ovisst
är under vilka former den stora planen skall
förverkligas. Att Tyskland gör anspråk på
absolut ekonomisk hegemoni i vår världsdel
sticker man inte ett ögonblick under stol med. De
nazistiska framtids-teoretiker, som sysslat med
den sidan av problemet, ha stundom sträckt sig
mycket långt i sina anspråk. Tyskland skall
framför allt vara industrilandet,
förädlingsan-stalten för det som de övriga länderna
frambringa i form av råvaror. Den internationella
handeln — vilken under dessa förhållanden
bleve liktydig med Europas varuutbyte med
andra världsdelar, inom sig vore ju världsdelen
en ekonomisk enhet — skulle naturligtvis oekså
helt och fullt stå under tysk kontroll. Det har
t. o. m. föreslagits, att all import uteslutande
skulle ske över tyska hamnar. Vad det är för
uträkning med ett dylikt arrangemang rent
ekonomiskt sett är svårt att begripa, men det för
nazisterna avgörande är väl, att detta
återupplivande av den gamla Hansan är det enda sätt,
varpå kontrollen över Europas ekonomiska liv
skulle kunna säkerställas.
Hur nazisterna tänkt sig den’ politiska
ny-gestalningen är emellertid mera dunkelt.
Statsminister Stauning i Danmark, som väl får
antas inte vara fullständigt främmande för
nazismens framtidsplaner, uttalade en gång den
meningen, att Danmark skulle komma att
inlemmas i ett större, av Tyskland dirigerat
ekonomiskt block, men att landet för övrigt skulle
få behålla kungen, flaggan och sitt språk.
Vilket väl får tydas så, att de olika delarna i
nazismens Neuropa skulle få ha kvar en viss
nominell självständighet i politiskt och kulturellt
avseende. Ätt denna självständighet under ett
ekonomiskt system, där tyskarna innehade den
reella makten, blott bleve ett sken är emellertid
uppenbart.
Beträffande språket och kulturen kan man
dessutom på goda grunder antaga, att dessa
snabbt komme att förtyskas. Då tyskan bleve
det dominerande kommersiella språket,
skulle det inte dröja länge, förrän den
börjat undantränga de nationella
språken. Med kulturen i övrigt komme det
att gå på samma sätt. Tyska
”representanter” skulle vidare översvämma ”lydländerna” i
sådan utsträckning att förhållandena snart
överallt skulle bli ungefär som de voro här i
Sverge under medeltiden (då man för att i
någon mån bromsa upp fortyskningen bl. a.
måste införa en bestämmelse om att högst hälften
av ledamöterna i städernas rådstuga finge vara
tyskar!).
I stort sett får man väl säga att det tillstånd,
som redan nu råder i de av Tyskland
oekupe-rade länderna, bleve det förhärskande. Och när
man redan nu, mitt under brinnande krig, har
tid och intresse för att sätta igång med en
våldsam förtyskningsprocess i dessa länder
(man behöver blott en smula lyssna på
radio-utsändningarna från resp. länder för att få den
saken klar för sig) så kan man tänka sig hur
fortsättningen skulle komma att bli.
Att det slutliga målet är ett Europa, som icke
blott står under tysk ledning, utan som också
är alltigenom tyskt, därom råder inte det
ringaste tvivel.
Kan nu detta vittgående projekt någonsin
realiseras?
Att den yttre ramen kan skapas behöver väl
knappast ifrågasättas. Bajonetter kunna ju
användas till vad som helst utom att sitta på!
Men att med våld hålla samman de olika
delarna är inte på långt när detsamma som att
sammansmälta dem till ett levande och
fungerande helt.
Måhända borde vi först och främst ta
ställning till en annan fråga, som lämpligen kunde
formuleras så här: Är denna sammansvetsning
av vår världsdels olika enheter till ett
ekonomiskt och politiskt helt överhuvudtaget
någonting att sträva efter?
Hittills har den frågan från socialistiskt håll
mestadels avfärdats som nazistisk propaganda
rätt och slätt. Någonting att tillägga därutöver
har man icke haft. Företeelsen är lärorik
—-men kanske ieke ensamt tillräcklig. Ty
problemet är allvarligare än så.
Hitler har, med den skarpa psykologiska
insikt som alltid kännetecknat den nazistiska
propagandan, byggt sitt enhets-program på
strömningar, som göra sig alltmera märkbara och
som framspringa ur ett allt klarare medvetande
om att det inte längre kan få fortsätta på
samma sätt som hittills med den allas kamp möt
alla i det internationella umgänget, som hittills’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
