- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1941 /
127

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Statsstyre! ekonomi

När president Wilson i tiden tog initiativ
till att låta amerikanska staten övertaga
järnvägarna, liälsades detta av vissa
socialdemokratiska kretsar som cn stor seger för
socialismen. Dessa kretsar sammanblanda städse två
skilda begrepp: statsföretagsamhet och
socialism. Genom denna begreppsförvirring
uppkom under senaste världskrig det absurda
uttrycket ”Krigssocialism”.

En närmare undersökning ådagalägger dock
tydligt, att krigssoeialismen endast var en ny
form av kapitalism, nämligen krigskapitalism.
Inom dess ram kvarstodo klass-samhället och
klassmotsättningarna. Kapitalismen hade alltså
bara anpassat sig efter det nya läget, blivit en
statsledd monopolkapitalism för krigstiden.
Hur litet denna utveckling hade att göra med
socialism, framgiek sedan av den vidare
utvecklingen fram till det nya världskriget av
år 1939; den präglades av ekonomiska kriser,
ekonomisk och politisk anarki, arbetslöshet,
fattigdom, elände, reaktion o. s. v.

Man hade hoppats — fastän förgäves! —
att allt detta kunnat lära vissa
socialdemokratiska kretsar något. Samma
begreppsförvirring är dock ånyo förhärskande bland dem. De
förhålla sig till de nya formerna för statsdrift
som om de vore en bekväm ersättning för
socialismen; de se ieke de djupare orsakerna till
dessa former. Våra dagars ”socialdemokrater”
kan man med skäl påminna om Kautskys
ironiska polemik i ”Neue Zeit” år 1899 mot
reyi-sionismen, som i tariffavtalen såg ett stycke
socialism; han sade, att man i så fall kan
vänta sig finna ”socialismen” också i de
offentliga bekvämlighetsinrättningarna. Ty så
dunkelt har ordet socialism och begreppet sociali-

sering blivit för dem, att de icke ens mer tyckas
kunna definiera det. Må vi dock slå upp
Finlands socialdemokratiska partis
socialiserings-program av år 1930 och efterse dess definition
på socialiseringen. Det säger: ”Socialisering
betyder här produktionsmedlens samt den
produktiva verksamhetens och handelns
övertagande av samhället i avsikt att avskaffa
kapitalistklassens makt över det ekonomiska livet,
upphäva klassmotsättningarna och leda det
ekonomiska livet på ett sätt, som motsvarar
det arbetande folkets samfällda intresse.”

Redan under förra världskriget kunde vi se,
hurusom monopolkapitalismen genom
förhållandenas tvång utvecklades till statsdirigerad
krigsmonopolkapitalism, för att sedan i fredstid
återgå till större frihet. Det nuvarande krigets
totalitära natur måste naturligtvis i ännu högre
grad främja en utveckling av nämnda slag, ty
det föres ju med uppbjudande av de
krigförande staternas alla materiella och kulturella
resurser. Det gäller där ej blott att förstöra
motståndarens industriella
verksamhetsmöjligheter utan också jordbruket, laboratorierna, där
viktiga förarbeten för kriget göras, o. s. v.
Genom luftangreppen förstöras i mycket
snabbare tempo än någonsin tidigare landets
rikedomar, och kriget med sina moderna invecklade
oeh effektiva vapen tär svårt på landets
ekonomiska resurser. Hela samhället blir
härigenom tvunget att offra mera än.under tidigare
krig på krigsindustrin i form av längre
arbetsdagar, oeh härigenom kunna mindre
förnödenheter än förut användas för tillgodoseende av
medborgarnas behov. Det blir som följd härav
alldeles nödvändigt för staten att bestämma
över produktionen eller åtminstone kontrollera

den. Om så icke skedde, bleve följden väldiga
prisstegringar samt brist på produkter för kon-‘
sumtionen och brist på arbetskraft inom
krigsindustrin. Allt detta skulle leda till nederlag
eller revolution. Alltså, storkapitalisternas eget
intresse kräver en dylik kontroll.

D et . har doek visat sig, att denna kontroll
för kapitalisternas eget vidkommande
merendels varit skenbar, ty de rika ha alltid
möjligheter att kringgå den och sålunda tillgodose
sina behov rundligare än kontrollen avsett...
Offieiellt lovar man att inga krigsvinster skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1941/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free