Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på slagfälten i väster. Frankrike kapitulerar,
England evakuerar. Det vore emellertid
felaktigt att säga, att Sovjetunionens regering åser
händelserna utan kommentar. Den kommentar
Sovjet lämnar nu tyder: penetration i
Balti-eum. Från mitten av juni till slutet av juli
pågår Sovjets definitiva maktövertagande i
Litauen, Lettland och Estland, dessutom besätta
ryska trupper rumänskt område: Bessarabien
och norra Bukovina. Formellt tillstyrker
Berlin, som är starkt engagerat med avslutandet av
fälttåget i Frankrike. Huruvida framstående
antibolsjevikiska partikretsar inom
nazistpartiet, t. ex. Rosenberg-ftygeln (och den
geopolitiska juntan med Rudolf Hess), reagerade
inför Sovjets nya frammarsch, blev då inte
bekant för en större offentlighet; i alla fall
lye-kades denna opposition mot Hitlers
ryssvänskap inte med att ställa krokben varken för
Hitlers politik eller för den bakom Hitler
stående arméledningen.
Här måste dock inskjutas, att redan i
samband med Cripps resa till Moskva allt
mera bestämda uppgifter om allvarliga
störningar i förhållandet Berlin—Moskva sipprade
ut. De kommo denna gång närmast från Paris,
där två aktade journalister, Kerillis i tidningen
"L’Époque” och M:me Tabouis i ”Oeuvre”,
samstämmigt berättade om en tysk-rysk kris.
Hitler är besluten, skrev Kerillis, att efter
Englands nedkämpande genast ta sig an
problemet Ryssland, d. v. s. att angripa och erövra
främst .Ukraina. Moskva har nu emellertid,
meddelade den franske journalisten vidare, fått
vetskap om denna plan och inställt sig på
detta alternativ. — Vi vilja låta det vara osagt,
huruvida Kerillis här endast återgav
förmodanden, som givetvis hela tiden hade sina varma
anhängare, eller verkligen fått mera
djupgående informationer. Men om man håller sig
särskilt till ett moment i dessa meddelanden:
”efter Englands nedkämpande”, förefalla de
ju inte längre så fantastiska som vid
tidpunkten för deras spridande. Att Hitlers politik
gått ut på att strax efter Frankrikes
kapitulation tvinga England på knä, har historien
visat. Och att den raska takten i försämrandet
av de tysk-ryska förbindelserna står i ett
intimt orsakssamband med det faktum, att
Hit-leds plan med avseende på England icke lye-
kades, att m. a. o. Englands hårdnackade
motstånd tvingat den tyska krigsledningen att
ändra tidtabellen, är inte heller det längre någon
hemlighet. Man kan kanske karakterisera
händelseförloppet på följande sätt: både den
ryska framryckningen i Baltieum och på Balkan
(landvinningarna från Finlandskriget ieke att
förglömma) och Englands fortsatta
framgångsrika motstånd kom krisen i den tysk-ryska
vänskapen så småningom att mogna.
Icke förty voro förbindelserna de två
makterna emellan till det yttre oförändrade och
grudmurade. Den 19 juli förklarade Hitler i
riksdagen: ”De tysk-ryska relationerna ha
definitivt ordnats.’ Denna tydliga begränsning av
bådas intressesfärer har resulterat i, att de
tysk-iyska relationerna ny ordnats. Varje hopp
om, alt en ny. tysk spänning skall uppstå, är
barnsligt. Varken Tyskland eller Ryssland har
överskridit sina intressesfärer.” Dessa
tvärsäkra yttranden äro emellertid tydliga
anspelningar på från olika håll uttalade förmodanden
om en tysk-rysk kris. — Den 1 augusti kommer
ekot från ryskt håll: Molotov uttalar inför
högsta sovjetrådet, att det tysk-ryska fördraget
strikt efterlevts.
Nu efteråt vet man, att denna kris funnit
sitt första för de invigda uppenbara
uttryck i samband med Molotovs besök i Berlin
i november 1940. Att resan var en
missräkning eller åtminstone inte motsvarade
Tysklands önskningar (bland vilka var att Sovjet
skulle ansluta sig till tremaktspakten), blevo
politiska kretsar i olika europeiska länder
ganska snart varse. Nu efteråt påstår tyska
regeringen, att Molotov ställt omöjliga krav som
villkor för Sovjets anslutning till axelblocket.
Trots Moskvas åtminstone formellt fortsatta
samarbete med komintern hade
sovjetregeringen sålunda inte hyst några principiella
betänkligheter att ingå i ett förbund med
anti-komintem-fördragets skyddsmakter. Hur
överensstämmer detta med de nya påståendena
från tyskt håll, att Sovjet jämväl inte bara
fortsatt utan till och med förstärkt sitt
kommunistiska undermineringsarbete i de olika
länderna? Svaret på detta invecklade
maeehia-vellistiska problem skulle nog intressera de
stackars människorna, som fortfarande äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
