Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’piersonlighet, i vilken en sådan mängd lysande
kvaliteter voro förenade, att denne en gång så
förföljde och av många hatade man i ett
historiskt ögonblick förkroppsligade heroiskt ett
helt folk, vilket vid hans död begrät honom så,
som väl sällan miljoner människor sörjt en
man.
Durrutis inre rikedom, hans andliga vitalitet,
kom inte till uttryck i intellektuell
produktion, utan i hans levnads oerhört
omväxlingsrika handlande, i hans individuella dådkraft, i
hans organisatoriska, sociala, politiska och
militära verksamhet. Hans enkelhet bestod däri,
att han aldrig sökte lysa med sin kraft, sin
begåvning och sin aktionslust. Istället var han
hela sitt liv — även under den stora tiden på
slutet av sin bana — en enkel, stillsam man,
som aldrig sökte tränga sig fram. Han var en
frihetlig socialist, en anarkist i ordets vidaste
betydelse: socialt och politiskt aktiv i högsta
grad och samtidigt en återhållsam, en kordial
människa, som överallt inordnade sig och som
aldrig tog sig några förrättigheter gentemot
eller Över andra. Han visste säkert, vem han
var, vad han betydde på den plats han intog.
Men av den anledningen ställde han inga
anspråk på personlig makt, fordrade inte större
rättigheter än andra. Tvärtom, han försökte
vara en förebild för den osjälviske tjänaren av
den stora saken, han gav alla därmed ett
lysande exempel. Han tog sig inte större
rättigheter, endast större plikter än alla andra. Så
ska en socialist vara. I hans personliga
uppträdande ändrades intet under kriget, änskönt
han kommit att få oerhört inflytande och
väldig auktoritet. Denna auktoritet var rent
moralisk. Han hade alltid fasta, klara åsikter,
kunde tala och diskutera offentligt, förfogade
över rik personlig erfarenhet, omfattande
kännedom om andra länders socialistiska rörelser
och drevs av en fanatisk vilja till frihetlig och
social aktion. Det märkvärdiga var, att han
trots sina glänsande egenskaper aldrig väckte
uppmärksamhet. En enkel stilla man, som
sådan stod han bland grupperna av diskuterande
kamrater, som en av de många, inte mer. Men
lika enkel och lugn var han alltjämt, även då
han förde kommando över tiotusentals
milismän och miljoner människor sågo upp till
honom i gränslöst förtroende. Utan någon som
helst apparat, utan eskort och otroligt enkelt
klädd gick han på Barcelonas gator strax före
färden till Madrid. Den, som inte kände honom,
kunde inte tro, att den till synes obetydlige
mannen i den allra enklaste milisuniformen
kunde vara den mångomtalade Durruti. Som
en vanlig milisman såg han ut, då man mötte
honom i trapporna och korridorerna i Casa
C NT—FAI. Den stora uppgiften, som fallit
på hans lott, hade inte förändrat honom.
Speciella drag i hans väsen voro först och
främst hans ständiga handlingsberedskap,
hans vilja till personligt handlande. Bedan
under första tiden av sitt medlemskap i CNT —
i San Sebastian — uppmärksammades den
unge Buenaventura Durruti just genom sin
trängtan till handling. Han ville handla, han
ville uträtta något. Han krävde intet av andra
— men han ville inte vänta, utan i stället ge
exempel för att uppmuntra och locka de
andra att följa efter. Sådan var Durruti. Utan
att begära hjälp eller understöd av andra
handlade han och försatte under en rad av år dc
arbetarfientliga myndigheterna och reaktionen
i Spanien och Sydamerika i panisk skräck.
Hans jämhårdhet, hans oförskräekthet och
hans mod utmärkte honom framför alla
kamrater. Under denna period av hans liv utbildade
sig hans karaktär. Trots att han i viss mening
var en det individuella handlandets man, som
inte kunde nöja sig med en organisations
föreskrifter, erkände han alltid organisationen, ja,
han böjde sig oftast för dess beslut och
försökte alltid undvika varje konflikt med
kamraterna. Då den unge Durruti i San Sebastian
en gång ville genomföra en personlig aktion
mot en företagare, men CNT-kamratema
varnade honom och förklarade aktionen för
skadlig, så drog han en konsekvens, som var
karakteristisk både för hans personliga stolthet
och för hans organisationsdisciplin: han
lämnade arbetsplatsen och sökte sig ett annat
verksamhetsområde.
För Durruti var den individuella aktionen
aldrig ett program. Han såg stora värden
i den och försökte vara så aktiv han kundo.
Men därtill var han övertygad om
nödvändigheten av den ekonomiska organisationen med
dess konstruktiv-socialistiska mål. Med den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
