Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tilltalas som ”Volksgenosse”. Förresten är
det akti viserade judehatet ett tillbehör, som
utmärker fascismens uppstigande och erövrande
fas. Erfarenheterna med den i Tyskland och de
av Tyskland behärskade områdena efter
medeltida mönster återinförda s. k. judestjärnan visa
däremot, att oanständighetens yttersta
radikalism hos befolkningens majoritet framkallar
motsatsen av den avsedda effekten: skamkänsla
och, i den mån det är möjligt, solidaritet med
de utstötta. Den tyska judepolitiken, som i sitt
senaste skede övergått till judebefolkningens
fullständiga utblottande och deportering för att
utrota den på effektivaste sätt, tjänar nu
samma ändamål som metoderna med
massarkebuse-ringar och gisslan i de ockuperade länderna:
systemet vill skrämma folk och visa, att det
inte ryggar tillbaka för någonting.
En individ, som inte hör till samhället och dess
folk, som strukits ur dess institution, en
individ, som inte är skyddad varken genom lagar
eller fördrag, bakom vilken ingen makt står —
kort och gott en individ, som inte är någonting
annat än blott och bart människa (fast även
detta sista bestrides honom av den
arisk-anti-semitiska rasfanatismens vederstyggliga
”teorier”) är restlöst prisgiven åt den starkares
gott-finnande. Men den redan år 1933 av
gestapo-ehefen Himmler å tredje rikets vägnar
kungjorda avsikten: att till kriminalitet och
trasproletariat knuffa ned, vad som blir kvar av de icke
emigrerade, avlidna eller genom självmord resp.
”politisk olyckshändelse” likviderade judarna,
visar till fullo, att upphovsmännen utmärkt
kände till omvärlden. Ha judarna en gång blivit
utblottade och trasiga proletärer, kunna de inte
längre räkna ens på den flyktiga känslan av
borgerlig klass-solidaritet, som grundar sig på
den ganska vanliga förtrytelsen, att ”även rikt
folk inte längre är säkert”.
Det är ju en känd melodi, att världen inte
kan ändras och att fattiga måste finnas till
liksom rika. Därav följer: fattiga judar äro
mindre Ömkamvärda. Nazisterna visa sig även
i detta stycke vara ganska goda psykologer. De
känna till vad samhällsmoralen i den
kapitalistiska världen är värd.
Vi avstå här ifrån att, än en gång, påvisa det
vansinniga, patologiska, sålunda sjukliga ocli
perversa i den antisemitiska hetsagitationen.
Judarna äro utlämnade åt tygellösa affekter och
prisgivna åt en uppsjö av massvidskepelse, inför
vilken varje vädjan till bättre insikt, nyktert
tänkande och kritiskt värderande tycks vara
dömd att misslyckas. Ett 1933 i Tyskland
utkommet flygblad är så betecknande för det
ter-roristiska judehatet, att vi vilja citera en del:
”Tyske folkkamrat! vet du: att juden våldför
ditt barn, skändar din hustru, skändar din
syster, skändar din fästmö, mördar dina föräldrar,
stjäl din egendom, hånar din ära, hånar dina
seder, förintar din kyrka, fördärvar din kultur,
smittar din ras; att juden beljuger dig, bedrar
dig, bestjäl dig, betecknar dig som kreatur; att
judiska läkare långsamt mörda dig, advokater
aldrig hjälpa dig till din rätt,
livsmedelsaffärer sälja dig ruttna varor, slaktarbutiker äro
smutsigare än svinstior — att juden måste göra
så enligt sina Talmudlagar, enär det för honom
är en ’gudi behaglig gärning’?”
Den antisemitiska tongången har av Hitler
personligen införts även i det
utrikespolitiska umgänget. Nu på sistone har t. ex. USA:s
varning till Finland från offieiöst Berlin-håll
betecknats som ”en judisk skamlöshet av
för-brytar-ghettot i Washington”. Den ”heliga
allians” som den nazifascistiska staten på detta
sätt slutit med judehatets råaste utsvävningar
tyeks i detta aktstycke ha nått okvädingsrekord.
Som politiskt vapen och totalitär argumentation
är denna allians likväl ett ganska fullödigt
uttryck för den grad av ruttenhet, det
kapitalistiska samhället, på vars topp nazifaseismen
härjar, har nått fram till. Antisemitismen kan inte
längre förbli självändamål. Den är ett, låt vara
särskilt grymt och otäckt, led i den
nazifascis-tiska offensiven.
Man kan inte gärna vilja vara med om detta
slags ”nyordning” och av ren finkänslighet
blunda för antisemitismens ledareroll i
nazifaseis-mens dråpliga upptåg. Europas folk — och med
dem judarna — äro för närvarande inspärrade
■i det totalitära väldets tukthus. Antisemitismens
utplånande är intimt knutet till det mänskliga
samhällets frigörelse från denna tukthus-tillvaro
och dess politiska och moraliska konsekvenser.
Vad saken gäller är icke mer eller mindre än
ett friskbetyg åt den i detta nu svårt
sinnesrubbade mänskligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
