Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Élisée Reclus,
anarkisten och
vetenskapsmannen.
Av H. Rodriguez
Bland den frihetliga uppfattningens
förkämpar från förra århundradets sista
hälft, finns det en, som i Nord- och
Mellaneuropa är mindre känd, än han förtjänade:
Élisée Reclus, den franske geografen. I
Frankrike och de spansktalande länderna däremot,
räknas hans sista stora verk — ”Människan
och jorden” — med all rätt till ett bland
anarkismens grundläggande arbeten. Kanske
står Reclus alltför mycket i Krapotkins skugga,
de båda männens karaktär och tänkesätt voro
djupt besläktade. I obruten vänskap och
intimt samarbete förenades de båda ända till
Reclus’ död. Men Reclus kräver en egen
värdering. Ty visserligen hör han i någon mån till
Krapotkins ”skola”, men han träffade
Krapot-kin först, sedan han själv blivit färdig och var
medveten om sina vägar. Reclus var humanist
och hans resor genom många länder samt hans
beröring med den moderna socialismen förde
honom till det friaste, mänskligaste och
tolerantaste tänkande, som överhuvud är möjligt.
Vad det gäller tolerans och harmonisk förening
av alla det frihetliga tänkandets element, når
han vida över de andra anarkistiska tänkarna.
Men därvidlag var han inte sentimental eller
kunna alltid diskuteras. Men den är av den
beskaffenhet, att man gärna vänder tillbaka
till den för att på nytt diskutera dess
påståenden. Och den är också mycket värdefull som
källskrift.
oklar-, han stod med båda föttema på jorden.
Han var en målmedveten arbetare i sitt fack
och hela livet igenom en verksam och praktiskt
intresserad propagandist.
Élisée Reclus föddes i mars 1830 i en
prästgård i Sainte-Foye-la Grande, en ort i
sydvästra Frankrike. Familjen var protestantisk
och härstammade från gamla bondesläkter i
trakten. Det var 1.3 barn i huset och Élisée höll
ihop med allesammans, men med sin äldre
broder, Élie, knöt han redan från barndomen en
livslång, innerlig vänskap. Om fadern berättar
Élisée, att ”han hade den märkliga egenheten
att leva efter sitt eget samvete”. Då Élisée
var 4 år, valdes hans far till ordförande för
det evangeliska konsistoriet, men avböjde.
Antagandet av en sådan post ansåg han oförenlig
med Kristi lära. Han flyttade som pastor till
en enkel pyrenéer-by, där bönderna
sympatiserade med hans hållning.
Vid tioårsåldern kom Élisée i skola och
besökte sedermera flera religiösa anstalter •—
också i Tyskland. Han började med teologiska
studier. Blev så lärare i Neuwied vid Rhen och
kom som student till Berlin, där han blev
lärjunge till den tyske geografen Karl Ritter.
Lärarens idéer blevo avgörande för Reclus’ egna
geografiska uppfattningar och vid den tiden
lämnade han tanken på teologiska studier. Han
skrev till sin fader och förklarade, att han icke
kunde bli präst. ”En tid ska komma, då varje
människa ska vara sin egen konung och sin
egen pastor... Ingen människa ska regera
eller leda den andre, utan var och en kommer att
predika den sanning, som han själv känner och
tror!” heter det bl. a. i brevet.
Redan då stod Reclus under inflytande av
de revolutionära idéerna, hans anarkistiska
tankeriktning stod fast. Före statskuppen den
2 december 1851, då han befånn sig i Orthez i
Sydfrankrike, hörde han till dem, som sökte
uppelda republikanernas motstånd, och då
reaktionen segrat, måste han och brodern Élie
lämna landet. Élisée kom till London.
Eftersom han trodde på en långvarig reaktion i
hemlandet, umgicks han med planer på att resa till
Amerika, och två år senare befinner han sig
också i USA, för att något senare hamna i
Nueva Granada, den stora sydamerikanska
republiken, som då omfattade flera av de nuva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
