Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först förverkligats lios diktaturerna. Ett
människovärdigt liv genom arbete är ganska
borgerligt krav, som ingenting liar med
socialismen att skaffa. ”Sann demokrati” i stället för
formaldemokrati är bra nog, men vad menas
med ”sann” demokrati1? Därpå kommer allt an
och därom får man inte besked.
Deklarationen påstår visserligen, att detta
är socialism. Men hur blir det med profiten?
Hur blir det med arbetets frukter åt den som
arbetar? Hur blir det med
egendomsprivile-giet? Prineipdeklarationen innebär otvetydigt
en reträtt från partiprogrammet och en
anpassning till fascistisk nyordning, mycket
skickligt gjort.
Det finns emellertid något annat i
prineipdeklarationen, som tål att
uppmärksammas. Uttalandet gör upp räkningen med
socialdemokratin och kommunismen
(bolsjevismen) och säger:
”Nu går utvecklingen sin gång utan dessa
båda rörelser. De ha försuttit sitt tillfälle båda
två och historiens gudinna ser aldrig tillbaka.
Den ekonomiska processen går sin väg
obönhörligt framåt och de som försöker hindra
densamma blir kvar i diket. Nya ledstjärnor
sätter sig i teten, men vad som sker är endast
_att något gammalt och förbrukat raseras.”
”Socialistiska Partiet ser i storkriget en
historisk process av oerhörd betydelse för
framtiden. Det är den gamla kapitalistiska
världens dödskamp som försiggår. Det gamla
parlamentariska systemet med partiintriger och
spekulativ kohandel om folkets vitala
livsfrågor är dömt av utvecklingen och kommer
aldrig att återuppstå. Ett första resultat av
denna kapitalismens dödskamp blir ett nytt
Europa, där det tidigare systemets anarki och
motsättningar förintas och där grunden lagts
för en ekonomisk, politisk och kulturell
samverkan mellan länder och fölk och där de
arbetande folkskikten på grund av sin betydelse
för den samlade arbetsprocessen kommer att
äga möjligheter till en samhälleligt erkänd,
människovärdig existens, medan det gamla
systemets parasiter äro utrotade. Socialistiska
Partiet anser, att Sverge och dess folk skall
göra sin frivilliga positiva insats i denna
process till gagn för sig självt och eget land men
även till gagn för folken i Europas och
världens övriga länder.”
Här ha vi alltså partiets officiellt
deklarerade ståndpunkt till och uppfattning av det
pågående kriget mellan de mera liberalkapita-
listiska demokratierna, vilka befinna sig på
marsch mot starkt utökad statskapitalism, och
de fascistiska axelmakterna, vilka i sitt system
inkorporerat privatkapitalismen men samtidigt
utveckla sig mot statskapitalismen. Kriget
betraktas som en historisk process, under vilken
den kapitalistiska världens dödskamp
försiggår. Genom denna ekonomiskt och historiskt
betingade process avlivas kapitalismen och
fö-des ett nytt Europa mod ”möjlighet” för de
arbetande folkskikten ”att höja sig till en
samhälleligt erkänd, människovärdig existens”.
”Möjligheten” för arbetarna att nå en
samhälleligt erkänd människovärdig existens är
således, vad man kan vänta av ”nyordningen”.
Det förefaller synnerligen magert, ty finns det
över huvud taget något europeiskt samhälle,
som ieke teoretiskt tillerkänner de arbetande
en människovärdig existens? Det tvivla vi på.
Det gör till och med den moderna
kapitalismen. Och likväl är denna magra förespegling
överdriven och lögnaktig, ty just det
människovärdiga har den nazistiska nyordningen ingen
plats för då den undertrycker den personliga
friheten.
Vad som ovan citerats är således en
anslutning till den ”nyordning” av Europa, som de
fascistiska diktaturerna skola genomföra.
Socialistiska Partiet anser, att ”Sverge ocli dess
folk skall göra sin frivilliga positiva insats i
denna process” utan att det doek vågar ge en
positiv anvisning på, hur det skall ske.
Det nuvarande imperialistiska maktkriget,
som mer än något föregående krig är ett
imperialistiskt krig, ett krig om marknader,
råvaror och kolonier med billig arbetskraft och
naturrikedomar, ett krig i världsformat, där
det gäller, om de anglosaxiska makterna och
deras allierade eller axelblocket skall behärska
världsdelarna, världshaven och
världsmarknaden, och om den ena eller den andra parten
skall berika sig på den andras bekostnad,
detta krig håller på att skapa nya
kapitalistiska former, men .icke att avskaffa
kapitalismen. Faseism eller nazism är ingen form av
socialism, den är en form av samhälle, där ett
skikt politiska kondottiärer med
kapitalisternas hjälp lyfts upp till maktinnehavet i
staten för övervinnandet av den sociala
revolutionens fara och för konserverandet av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
