Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägre för 1941 än för 1939. För
kapitalinkomster i 10,000-kronorsläget registreras en
minskning med omkring 27 % oeli för
industriarbetarna 17 %. Kapitalisternas
penninginkomstminskning om 5 % beror på minskad
avkastning på aktier och .placeringar i utlandet,
uppger SD (3/3—42) i en översikt. Således icke
minskning av placeringarna i Sverge.
Avkastningsutvecklingen för granskade
bolag med 3 miljarder i aktiekapital och cirka
1,700 bolag var följande:
genomsnittsutdelnin-gen var 6,5 % år 1939 (på 1938 års rörelse),
0,4 % år 1940 och 6,1 % år 1941. Utdelningen
sistnämnda år gav 184 miljoner. Bemärkas
måste, att det gäller utdelningarna, icke
vinsterna, vilka icke kunna kontrolleras med samma
säkerhet.
Enligt en artikel i Svensk skattetidning av
chefen för notariatavdelningen i Sv.
Handelsbanken, assessor Erland Geijer, och med
utgång från 1941 års taxering får en person med
hustru och barn och med en inkomst på 10,000
kr. och boende i ortsgrupp IV, där den
kommunala utdebiteringen är 10 kr., betala en skatt
på 1,656 kr. Lägger man därtill den utlovade
ytterligare värnskatten blir det 1,736 kr. eller
17,3 % av inkomsten. En person med 50,000
kr. inkomst får betala 33,6 % i skatt och med
den nya värnskatten 36 %. Vid 100,000 kr. i
inkomst stiger skatten till 42,4 respektive
54,6 %. För en inkomst på 300,000 blir
skatten 63,2 %, värnskatten inräknad.
Inkomst av kapital beskattas hårdare. En
inkomst av kapital på 10,000 får med höjd
värnskatt betala 26 %, Vid 40,000 kronors
inkomst är man uppe i 50 % och vid inkomst på
500,000 i närmare 90 %. En inkomsttagare på
2 miljoner av denna grupp får betala 93,4 %,
d. v. s. han får för egen del behålla 132,000
kr. Vilket också bör räcka.
Jordbrukssubventionerna
Enligt en sammanställning av Statens
konjunkturinstitut ha de statliga subventionerna
under de tre krigsåren belupit sig till följande:
budgetåret 1939—40 anslogos 91,1 miljoner;
1940—41 anslogos 222,7 miljoner; intill den
30 juni 1942 beräknas de belöpa sig till 368,2
miljoner.
Are» jordbrukssubventionerna av den art, att
de kunna betraktas som producent- eller
kon-sumentsubventioner? Är det jordbrukarna,
som ha fördel av dem, eller är det de som
konsumera jordens produkter? Det spörsmålet har
en tid befunnit sig i centrum för den offentliga
debatten. Jordbrukarna hävda gärna, att det
är konsumenterna, som ha fördelen, därför att
subventionerna avse att hålla priserna nere.
Andra hävda, att subventionerna väsentligen
äro till fördel för jordbrukarna.
Konjunkturinstitutet finner gränsen flytande. Mauritz
Bonow i Kooperatören hävdar, att flertalet
subventioner ligga så att säga mellan
producent- och konsumentpriserna, och det skulle
därför vara en strid om påvens skägg att söka
hänföra dem till enbart antingen
producentpriset eller konsumentpriset.
Beräkningar, som utförts av
Livsmedelskommissionens näringssakkunniga, skulle ge vid
handen, att ett indragande av rabattkorten och
de generella (osynliga) rabatterna skulle för
en familj med ett barn medföra en ökning av
livsmedelskostnaderna med omkring 10 % och
för en familj med fyra barn en ökning av
omkring 15 %. För de verkligt fattiga familjerna
skulle stegringen av livsmedelskostnaderna
måhända uppgå till 15 å 20 %,.
För den 1 okt. 1941 utgjorde
Socialstyrelsens levnadskostnadsindox 141. Om vid
nämnda tidpunkt rabattkorten på matfett och mjölk
hade avskaffats, skulle detta ha ökat
levnads-kostnadsindex nted 3 % från 141 till 145.
Hade de generella (osynliga) rabatterna
slopats, skulle detta ha medfört en stegring i
lev-nadskostnadsindex med 2 % eller från 141
till 144. Den sammanlagda effekten av
rabatternas slopande skulle ha blivit en uppgång i
index från 141 till 148 enheter.
Man torde härtill kunna generellt anmärka,
att om subventionerna hålla priserna på
jordbruksprodukter nere, så torde de dock gynna
jordbrukarna i högre grad än konsumenterna,
eftersom jordbrukarna kunnat inregistrera en
nominell inkomstökning på omkring 30 % eller
full kompensation för dyrtiden, medan däremot
den stora massan av konsumenter måste notera
en betydande sänkning av sin standard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
