Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla grenar av den materiella och andliga
kulturen, statsorganisationen däremot förblev på
en tämligen låg nivå och ändrade sig ytterst
lite. Men Nordens institutioner förde med sig
statens utveckling och kontroll medelst
lagstadgade inrättningar.” Endast Katalonien
utgjorde härvidlag ett undantag. Detta land stod i
intim kulturell förbindelse med Sydfrankrike,
där rådde kätterska, de arabiska
uppfattningarna närstående idéer, så att politisk frihet,
kulturell tolerans och allmän välmåga härskade.
Dessutom upprätthöllo katalanerna en
omfattande handel med det arabiska riket och detta
bidrog till de arabiska idéernas inflytande. Den
gamla motsättningen mellan Katalonien och
Spanien har aldrig riktigt försvunnit.
Så länge de kristliga staterna lågo i fejd med
varandra, blevo de kommunala friheterna
bestående även i Nordspanien. Men så uppnåddes
det nya Spaniens unifiering och ett utrotande
av de municipala fri- och rättigheterna i alla
landsdelar. Under Karl I, den tyske kejsar
Karl V, utbröt 1521 ett stort uppror i de
kastilianska städerna. ”Los comuneros” blevo
dock grundligt slagna. ”Las germanias”,
broderskapen och hantverksgillena i Valencia,
blevo kort därpå förintade i en blodig drabbning.
Under Filip II slogs Aragons revolt ned i blod
och regionen fråntogs sin regim av kommunal
frihet. (En sak som kanske inspirerade den
kommunistiske ”generalen” Lister till sina dåd
mot de aragonska fria kommunerna 1937.)
Spanien befann sig på den väg, som
oundvik-vikligt. måste föra landet till ruin och förfall.
Efter ruset av de amerikanska erövringarna och
en kort kulturell blomstringstid (måleri och
teater), som följde den epoken, kom det
fullständiga industriella, agrikulturella och
kulturella förfallet och till sist förlusten av de
koloniala besittningarna. Munkarnas och
soldaternas Spanien hade sjunkit så djupt, att
akademin i Madrid år 1781 utfäste ett pris för
bästa arbetet på tesen, att ett hantverk inte
förnedrade människan och inte försämrade
hennes människovärde .. . Hungrande munkar,
soldater och liidalgos drogo plundrande genom
landet, där bönder och hantverkare levde i
obeskrivligt elände.
Men de frihetliga traditionerna och idéerna
om den fria kommunen och eomarcan bröto
fram på nytt med väldig kraft i folkmassornas
kamp mot fransmännen. Guerrilleros’ —
gerillakrigarnas — insatser på den tiden begeistrade
de demokratiska och federalistiska
författnings-striderna under hela adertonhundratalet,
liksom den mot slutet av århundradet mäktigt
framväxande anarkismen.
De radikala liberalerna kallade sig 1821 ”los
comuneros de Castilla” till minne av de
besegrade revolutionärerna på femtonhundratalet.
På 1860-talet började Pi y Margall att utveckla
sina idéer om en federalistisk och socialistisk
republik. Efter krossandet av den revolution,
som följde på bourbonernas störtande 1864,
levde Pi y Margall som emigrant i Paris och lärde
där känna Proudhons verk, vilka han översatte
till spanska. 1869 var han delegerad i cortes,
1873 deltog han i republikens utropande. Då
han blev inrikesminister gick han i bräschen
för de revolutionära kommunernas rättigheter
och de provinsiala förbunden. Efter utropandet
av ”la Republica Federal” blev han den nya
statens förste president, men den
”kantonalis-tiska” revolutionen tog sig inte de uttryck han
väntat och han trädde tillbaka från
president-skapet. De följande åren av sitt liv ägnade
han all sin kraft åt att teoretiskt kartlägga det
federalistiska idealet.
Om den spanska anarkismen och
syndikalismen, de moderna FAI och CNT, skall i
detta sammanhang inte ordas. Dock bör det
utan vidare stå klart, att dessa
socialrevolutionära rörelser ösa sina idéer och sin aktionskraft
ur de outsinliga källor, som på den iberiska
halvön springa upp ur rikare djup än den
övriga europeiska arbetarrörelsens livsströmmar.
Dessa sammanhang skulle inte bara tas
kännedom om, utan de skulle också ge att
tänka på. Vi nöja oss för den här gången med de
antydningar, som gjordes i inledningen till
denna artikel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
