Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den arbetande människan är det betydelselöst,
om hans prestation kommer ett aktiebolag —
och därmed folk som inte har med arbetet att
göra, kupongklipparna —■ till godo, eller om
staten håvar in arbetsresultatet. Verkningen är
för den arbetande precis densamma:
produkten av hans arbete tillhör inte honom, han är
undandragen förfogandet över den och hans
fördel ligger överhuvud taget inte däri, att
produkten finns till, utan endast däri att han får
lön för framställningen. Lönesystemet ändras
inte det ringaste, genom att privatkapitalismen
övergår till statskapitalism, och det är just
lönesystemet, som är utsugningens kännetecken!
Privilegierna och förmånsrätten måste
således undanskaffas och det kan endast ske,
genom att de arbetande människomas själv
förvaltning träder i den från ovan reglerade
produktionsordningens ställe.
Om rådssystemets väsen, mening och
uppgifter råder de mest oklara föreställningar
och även i de frihetliga arbetarförbunden
existerar motstridiga uppfattningar, om och på
vilket sätt råden skall skapas och verka. Denna
förvirring har drivits till sin spets, genom att
rådsidén överförts i statslagar och
kapitalistiska produktionsmetoder. Man har, skenbart
för att tillmötesgå arbetarnas krav på att ha
företagen och arbetsförfarandet under egen
uppsikt, tillåtit arbetsstyrke-utskott på
arbetsplatserna, givit utskottsmedlemmama namnet
driftråd och därmed byggt in en revolutionär
sam-hällsrot i utsvettningens sugpump. Samtidigt
har man använt sig av den parlamentariska
urvalsdomokratin för att hålla dessa med
minimala rättigheter utrustade kontrollutskott i
av-hängighet till particentralerna.*) T. o. m. i det
land där revolutionen, under lösen: ”All makt
åt råden!”, gav arbetarna och bönderna segern,
blevo råden stats- och partiunderdåniga och —
i stället för att bestämma det offentliga
skeendet och leda det i socialistisk anda —
förnedrade till simpla redskap åt överheten.
Därför händer det, att anarkisterna därav dra den
slutsatsen, att rådsidén visat sig vara
frihets-vidrig. Men förfalskandet av en tanke kan inte
vederlägga tanken i sig själv!
*) Åsyftar de under den tyska ”ministersocialismen”
förekommande driftråden, ö, a.
Råden, som bärare av den socialistiska
gemenskapen, ha fått sitt uppdrag av alla i
det allmänna verket deltagande människorna. I
en från utsugning befriad tid utföros
rådstjänst undantagslöst av varje människa, så vitt
hon inte vill ställa sig utanför det sociala
skeendet. Endast för den revolutionära
övergångsperioden måste naturligtvis alla de, som
rikta sig mot revolutionen, hållas borta från
allt rådsarbete. Då rådens första förpliktelse
är att avskaffa den kapitalistiska utsugningen
och förverkliga det socialistiska
gemenskapsväsendet, kunna personer, som inte alls vilja
socialismen, naturligtvis inte engageras till
socialistisk uppbyggnad. Under den tiden ha råden
även den speciella uppgiften att genomföra den
proletära klassens tvångsåtgärder, som äro
nödvändiga för att bryta kontrarevolutionära
strävanden, samt förhindra, att nya
regeringsbildningar dyka upp under sken av att ”säkra
revolutionen”. Bildningar som tala om
råds-makt, för att bakom rådens rygg befästa sin
egen makt och som tala om proletariatets
diktatur för att själva kunna få spela diktatorer,
Anarkisterna göra klokt i att så lite som
möjligt använda sig av uttrycket ”proletariatets
diktatur”, änskönt det vid rätt uppfattande
därmed knappast kan avses annat än, att den
proletära klassen undertrycker motstånden mot
den proletära revolutionen. Detta
tvångsmäs-siga undertryckande av kontrarevolutionära
Erich Miihsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
