Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratins väsen
Av Ivar Bergegren
Författaren G. D. M. Cole är känd som en av
den engelska s. k. ”gillessocialismens”
teoretiker. Denna riktning krävde arbetarnas
övertagande av produktionen, varvid starka
frihetliga och federalistiska synpunkter trädde i
förgrunden ; den socialistiska varudistributionen
skulle enligt denna teori vara statens uppgift.
”Gillessocialistema” ha framlagt väsentliga
synpunkter för att motivera en verkligt
frihet-lig socialism och denna förtjänst måste man
också tillerkänna Cole.
Nu gör denne skriftställare åter ett inlägg i
debatten -— med några bidrag till frågan om
krigsmålen. Av gillessocialismens egentliga
idéer återstår nu inte mycket: i stället
analyserar författaren den internationella
utvecklingens perspektiv efter kriget och försöker
formulera socialistiska fredsmål. Att hans
profetior därvid ofta vila på svag grund, bevisar
Coles broschyr om ”Krigsmålen”, vari han —
år 1939 — kräver ett demokratiskt-socialistiskt
Tyskland, som skall framgå ur det tyska
folkets egen antinazistiska aktion. En sympatisk
idé, men dess förverkligande tänker sig
författaren skola ske genom ett fortsättande av det
chamberlainska flygbladskriget, sådant det
fördes i slutet av år 1939. Cole underskattade
således den gången avsevärt den nazistiska
regimens stabilitet och prestationsförmåga.
Visserligen delade han detta fel med alla världens
demokrater, socialister, revolutionärer,
pacifister och stalinister.
Grundligare behandlar Cole frågan om den
revolutionära socialismens fredsmål i sin
senaste bok, som bär titeln ”Europa, Ryssland
och framtiden”. Denna lilla skrift är av
utomordentligt intresse för varje revolutionär och
socialist; den innehåller en verklig arsenal av
både kritiska och konstruktiva idéer, men
därjämte också sociala och politiska
värdeomdömen, vars motsägelser man stundom skakar på
huvudet åt. Jämte vissa tankegångar, som på
ett betänkligt sätt tillmötesgå en imperialistisk
bolsjevisms spekulationer, innehåller Coles bok
å andra sidan de mest lysande frihetliga
impulser, som hittills kommit till uttryck
beträffande den stora faran för en statstotalitär
utveckling efter nazismens nederlag. För den
skull lönar det sig att kasta en blick på det
lilla arbetet och resumera dess innehåll.
Cole utgår från den uppenbarligen
kommunistiska tesen, att kriget fått en ny prägel efter
det tyska angreppet på Ryssland. Han
bedyrar, att han inte är någon bolsjevik, och det är
han verkligen inte, men han understryker, att
Ryssland trots Stalin och den officiella
bolsjevismen i dag liksom för 20 år sedan måste
betraktas som ett socialistiskt land, vars
deltagande i kriget måste ge den antinazistiska
kampen ett socialistiskt innehåll. Hur mycket man
än skulle önska en dylik vändning av
motståndet mot Nazi-Tyskland, är det doek
synnerligen dunkelt, hur man skall kunna vänta den
just av Stalins intervention.
Till frågan om nazismen själv lämnar Cole
ett utmärkt bidrag i kapitlet ”Kapitalismen
och nazisterna”. Här vänder han sig mot den
tidigare socialistiska tesen, enligt vilken
nazismen helt enkelt skulle utgöra det politiska
uttrycket för ett visst utvecklingsstadium av den
tyska kapitalismen. I själva verket, säger
Cole, ingingo nationalsocialisterna en pakt med
kapitalisterna: de lovade dem att göra
arbetarna vanmäktiga, vilket den avgörande delen
av de tyska storkapitalisterna gärna gick med
på (Thyssen & Co.); också en mängd
utländska kapitalister följde dessa locktoner. Men
”den väsentliga drivkraften bakom nazismen
var inte kapitalismen, som bara var dess
verktyg”, säger Cole, ”utan rasöverlägsenhetens
anda, som kom till uttryck i den hämningslösa
imperialistiska aggressionen”. ”Kapitalisterna
blevo den preussiska krigsmaskinens
drabanter”, heter det på ett annat ställe. Att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
