Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betarna skola fortsätta att arbeta; om industrien
skall utökas eller stagnera; om samhällen skola
fortsätta att blomstra eller förintas; om nya
upptäckter och uppfinningar skola utnyttjas
eller begravas i glömska; om säden skall
förvandlas till bröd eller vräkas i havet; om
produktionen skall höjas, så att alla få, vad de
behöva, eller den skall nedskäras, så att svält
uppstår.
Denna kapitalismens fruktansvärda makt är
det, som en socialisering kommer att eliminera,
och var och en måste med lätthet förstå, att en
socialisering under dylika förhållanden måste
innebära betydligt mera genomgripande
förändringar än enbart en proletarisering av
överklassen.
Man må också hålla i minnet, att denna
kapitalismens oerhörda maktställning aldrig eller
sällan utnyttjas i hela folkets intresse. Det
enda reella intresse, som dikterar kapitalisternas
handlingssätt, när det gäller handhavandet av
produktionsmedel och naturtillgångar, är
profitintresset. Viljan att ständigt inhösta nya och
ökade vinster; önskan att bli rikare och rikare
och därmed också mäktigare och mäktigare, är
det som har utslagsgivande betydelse. Här
finns föga plats för omsorgen om folken eller
det helas bästa. Ökade personliga rikedomar
och ökad maktställning, det är drivfjädern för
kapitalismens ansträngning att producera eller
underlåtenhet att producera.
Om man därför har all anledning att ställa
en klar väsensskillnad mellan kapitalistisk
och socialistisk etik, moral och
kulturuppfattning, så är det givet, att det inte är mindre
viktigt att låta denna socialistiska
kulturuppfattning inarbetas i arbetarrörelsens sociala
samvete. En arbetarrörelse, vilken inom sig inte
innesluter några socialistiska ideal eller
målsättningar, blir till sin verkan rent kapitalistisk,
och den senare tidens händelser ha i en hel del
länder visat, att en dylik arbetarrörelse — i
stället för att föra arbetarnas talan — med
mycket stor framgång användes av reaktion och
kapitalism i dess naturliga strävan att belägga
proletariatet med tvångsbojor.
Vi ha påpekat, att den socialistiska
kulturuppfattningen väsentligt skiljer sig från den
borgerliga, och detta innebär givetvis i sin tur,
att socialismen inte enbart i en ekonomisk ny-
fördelning och allkontroll ser hela sitt mål
realiserat. Som vi redan förut påpekat, innefattar
samtidigt socialismen en idé, ett ideal, där fri*
hetsbegreppet är av fundamental betydelse.
Det finns de, som söka leda i bevis, att detta
frihetsbegrepp eller frihetsbehov inte alls har
med socialismen att göra, utan närmast är att
hänföra till fiktionernas ockulta område. Dessa
mena, att allt tal om idéer och idealism är rena
demagogien.
Inte ett ögonblick vilja vi för vår del försöka
förneka, att socialismen även framsprungit ur
materiella betingelser; att det alltså är
fattigdomen, nöden, eländet och svälten, som varit
med om att alstra den socialistiska idén, men
detta sakförhållande bevisar inte, att den
socialistiska rörelsen saknar idealitet.
Naturligtvis är det riktigt, att en hungrig människa inte
tänker på någonting annat än mat, men denna
rent fysiska förnimmelse förringar icke den
socialistiska idealismen. Att en hungrig människa
tillsammans med andra hungriga funderar ut
en metod, vilken han och alla de andra
tillsammans kunna använda sig av för att avskaffa
hunger och fattigdom, för att sedan höja dessa
funderingar till ett idealistiskt världsprogram,
bevisar visserligen, att denna idealism har sina
rötter i ett materialistiskt förhållande eller
missförhållande, men det behöver aldrig
innebära, att denna person — så fort magen är
full och hungern stillad — med samma
”materialistiska” nödvändighet måste sluta upp att
intressera sig för den idé, han som lmngrig
omfattade.
Vad som hänt är, att fattigdom och hunger
tvingat fram en idé om lösandet av ett socialt
problem, att förnuftet accepterat denna idé och
omformat den till ett samhällsprogram, ett
idealistiskt program. Detta sociala program
eftersträvar inte endast att tillfredsställa
stundens rent fysiska behov utan också ett behov av
frihet.
Det är inte heller självfallet, att socialismen
måsto framspringa av fattigdom och elände.
Historien har visat, att hungriga människor
många gånger kastat sig i armarna på
reaktionen, i stället för att bli socialister.
Den syndikalistiska rörelsen har utformat sitt
organisationsprogram för en möjlig ”fredlig”
övergång från kapitalism till socialism. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
