Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en påve. För det andra lider Marx av en
fruktansvärd benägenhet till hat, vilket också
framhölls av Mazzini. För det tredje finner
hans auktoritära karaktär sin naturliga
komplettering i hans auktoritära teori om
proletariatets frigörelse och nyorganisering genom
staten.” Marx drömmer om den ”universella
staten”, — slutar Bakunin denna karakteristik.
Här är det kanske intressant att anmärka, att
senare anarkistiska tänkare såsom Miihsam och
Landauer framhållit Marx auktoritära
karaktär, marxisternas auktoritära praxis och deras
auktoritära teori som olika sidor av en och
samma sak, och det i en djupare betydelse än
den starkt under Marx’ teoretiska inflytande
stående Bakunin själv kunde göra: de
påpekade nämligen att den, som i likhet med Marx
ansåg, att han hade den historiska
utvecklingens objektiva lag i sin hand, naturnödvändigt
måste bli storhetsvansinnig och betrakta envar
som skadegörare, vansinnig och
kontrarevolutionär, som ville gå en annan väg än den som
tecknats av den föregivet ”vetenskapliga”
teorin . . .
Idet citerade manuskriptet omtalar
Bakunin, hur han under den första tiden av sin
bekantskap med Marx ”begärligt sökte samtal
med honom” för att lära av honom. Han
betraktade Marx —• som var yngre än han själv
— som stor tänkare och socialist. Men han
till-liigger frimodigt: ”Det fanns aldrig någon
öppen intimitet oss emellan. Våra temperament
kunde inte fördra varandra. Lian kallade mig
en sentimental idealist och han hade rätt; jag
kalladc honom en perfid och lömsk,
fåfäng-människa —■ och jag hade också rätt.” Och
det måste sägas här, att Bakunin egentligen
hade lätt för att upprätthålla hjärtliga och
vänliga relationer med andra människor. Han
var en god vän och hängiven kamrat för
människor, som stodo honom så fjärran som hans
ödeskamrater Dresden-demokraterna Heubner
och Röckel, han stod i intim kontakt med
diktaren Herwegh, han hade alltid respektfulla
relationer med sin motståndare Mazzini,
bevarade en livslång trohet till Herzen och Ogareff,
vänner som familjen Vogt samt musikern
lteiehel och dennes fru. Men hans
frihetlig-omotionella karaktär opponerade sig från
början mot den auktoritär-doktrinäre Marx.
1 liknande anda uttalar sig en ny
bakunin-forskare, engelsmannen Carr, i sin år 1937
utkomna stora biografi. ”För Bakunin”, säger
lian, ”var Marx’ natur alltid något främmande
och frånstötande. Marx var hård, småaktig och
beräknande. Han praktiserade en
vetenskaplig-socialism på det rena tänkandets grundval, men
för Bakunin var ingenting gott, som inte var
genomträngt av emotion (känsla). Mellan den
ryske aristokraten och den judiske
advokatsonen ägde inte bara en sammanstötning mellan
två temperament rum, utan det saknades varje
gemensam bakgrund, det saknades alla
gemensamma idéer, och alltifrån första början kunde
de inte förstå och hålla av varandra ..
Bakunin kallade en gång Marx för
”världs-revolutionens överingenjör”, som trodde, att
man ”kan reglera och styra massornas
insur-rektionella rörelse i alla länder som en maskin”.
Enligt Bakunins mening var det omöjligt att
likrikta och omfatta ”den oerhörda totaliteten
av intressen, tendenser och aktioner i varje land,
varje provins och varje ort”. Den revolutionära
rörelsens tjusning, dess mänsklighet, allt dess
hopp, låg för honom just i mångfalden ,och den
lokala differentieringen av dess former. ”Marx
kommer”, säger Brupbacher, ”liksom Engels att
kalla schweizarna —- som kämpade för sin
frihet mot huset Habsburg — för reaktionärer,
därför att världshistorien strävar efter
centralisering, och för att de gå in för federalism och
frihet. . . Världshistorien är auktoritär och han
(Marx) är dess tjänare på jorden, det
”varande” har skickat honom till världen ... Hegel.. .
ger honom kraft och seghet att övervinna alla
motståndare .. .” Mot denna uppfattning står
”den ryske hedningen” Bakunin. ”Bakunin hade
också varit hegelian”, heter det vidare hos
Brupbacher, ”men av helt andra grunder och på
ett annat sätt. Dessutom trädde hans väsen helt
och hållet i bakgrunden under hegelianismens
tid ... Så snart naturens lagbundenhet stod emot
hans vilja till frihet, bröt hans prometeiska
natur igenom, som inte tålde några gudar
av något slag över sig — även om det vore
naturlagar.” Så långt marxisten Brupbacher;
icke-marxisten torde i varje fall vara benägen
att här hellre tala om ”påstådda naturlagar”.
Brupbacher själv betecknar inkonsekvent nog
Bakunin som en ”prometeisk natur”. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
