Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teoretiska, internationella anarkistiska teorin
eller ur ett internationellt-proletärt
medvetande, ur den fortskridande kapitalistiska
koncentrationen, den ökade proletariseringen eller vad
allt dessa marxistiska begrepp nu heta.
Förvisso håller den spanska anarkismen
kontakt med den internationella frihetliga
rörelsen och socialismen liksom också med
arbetarrörelsen i allmänhet ■— och man kan till
exempel också gå med på att medvetandet om den
internationella förbindelsen borde vara
starkare i Spanien; själv har jag alltid gjort det.
Men det vore katastrofalt att vilja isolera den
kraftfulla rörelsen på andra sidan Pyreneerna
från dess folkliga rötter, och stoppa till dess
verkliga källor i en mer än tusenårig iberisk,
arabisk och spansk historia. Utan dessa
säregna grundvalar, utan sina rötter i ett helt
folks levande traditioner, inte bara hos det
moderna stadsproletariatet, som endast kan blicka
tillbaka på en kort historia, vore den iberiska
anarkismen inte vad den nu är. De
frihetligt-revolutionära spanska folkmassorna äro absolut
antinationalistiska — varje tanke på nationell
politik utåt, på expansion eller aggression
ligger dem fullständigt fjärran; de önska
lidelsefullt en förbrödring mellan de arbetande
massorna i alla länder. Men de argumentera icke
särskilt ofta med internationalistiska argument
— så mycket mer ta de hänsyn till den
spanska och moriska historien, till urgamla spanska
frihetsbegrepp och regionella såväl som lokala
institutioner, vid vilka folket är fästat med
hela sin själ. Intressant är ju också den
vittgående regionala och lokala differentieringen i
den spanska anarkismen, det utomordentliga
inflytandet från provinsiella och lokala
egendomligheter samt lokala politiska tendenser. Så
ville Bakunin uppfatta socialismen. Jag tror,
att en alltför nivellerande och uniformerande,
en alltför grå, entonig och livsfientlig
likrikt-ningsanda kommit med i de flesta länders
arbetarrörelse, och detta framförallt under
marxismens, delvis genom syndikalismens
inflytande. Bakunin, som man i viss mening kan
betrakta som den moderna syndikalismens
grundare, har likväl tydligen bara delvis blivit
förstådd. Hans arv är mycket rikare, än de flesta
ana.
Principiellt betraktade Bakunin länder oeli
folk ur en helt annan synpunkt än Marx.
Marx gjorde skillnad mellan ”framtåtskridna”
och ”efterblivna” länder, varvid han emellertid
skapade detta kriterium endast efter
tillståndet hos de produktiva krafterna. Det var enligt
lians mening historiens objektiva måttstock;
här låg också besvarandet av frågan om, huru
långt från eller nära folken kommit
socialismen. Denna förbereddes av själva
kapitalismen. Bakunin såg utvecklingen till socialism
parallellt med utvecklingen av förutnämnda
indignations- och frihetsinstinkt, och vid detta
betraktelsesätt kunde ingen enkel parallell
dragas med de produktiva krafternas utveckling.
Förhållandena voro mera komplicerade. För
en marxist är Spanien med spanska folkets
fanatiska frihetsinstinkt ett ”efterblivet” land,
medan Tyskland med sin högt utvecklade
industri och högt utvecklade knektanda är ett
”framåtskridet” land, som befinner sig
närmare målet. Ett dylikt betraktelsesätt, som ännu
i-dag till leda framhålle» gentemot oss, ville
Bakunin inte alls veta av.
^rXet förekommer”, skriver han i sin artikel
\-s i brysseltidningen ”Liberté”, ”att
civiliserade folk äga denna instinkt till indignation
och frihet i endast ringa grad, — antingen den
uttömts i tidigare utvecklingsfaser eller
karaktären hos deras civilisation blivit depraverad,
eller slutligen folket från början av sin historia
blivit mindre utrustat med denna instinkt än
andra folk ...” I en tidigare skrift ”Det
knuto-germanska kejsardömet” försökte han bevisa,
att den tyska nationen just befinner sig i en
sådan belägenhet. Han satte därför också de
minsta förhoppningar till Tyskland, ja, hyste
i stället de största farhågor för detta land.
Hur ”fallet Tyskland” har utvecklats, är
välbekant; det återstår att nämna, att, å andra
sidan, icke heller England blivit vare sig
”marxistiskt” eller tenderar till en dialektal
förvandling av sin högt utvecklade kapitalism till
socialism. Särskilda nationella och politiska
traditioner ha drivit den sociala rörelsen där på
en helt annan väg, Labour-reformism och
kooperation.
ä andra sidan har det kommit till en
djup-gående social revolution i nittonde
århundradet först i ett industriellt helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
