Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nation”. Varje tanke på tjeckisk oavhängighet,
var groteskt vanvett, stod i motsägelse mot
”världshistoriens” centralisationstendens, vars
exekutor som bekant Marx var, och dessutom
stred den också mot det påtagliga faktum, att
de mindervärdiga slaviska folken alla ha
tyskarna att tacka för sin kultur, och till exempel
Tjeckoslovakien kunde alls inte tänkas annat
än som en del av det tyska riket. Idag förstår
man kanske bättre än då, varför Bakunin sade,
att Marx var en ”pangermanist ända ut i
fingerspetsarna”. Det står fast, att det totala
underkännandet av de nationella frågorna och
folkens frigörelsesträvanden från den
industri-proletärt och centralistiskt förblindade
marxismens sida före 1914 har stor andel i, att dessa
oemotståndliga slaviska strävanden senare,
efter 1918, framträdde i en inskränkt borgerlig
och nationalistisk anda i stället för
genomträngda av socialistiska strävanden från en
realistiskt tänkande arbetarrörelse, så som
Bakunin hade önskat.
Därmed må förhålla sig hur som helst •—
Marx, som hade upptäckt ”historiens
objektiva lag”, profeterade uppenbari igt falskt i
dessa frågor och den frihetlige ”fantasten”,
”pan-slavisten” och ”äventyraren” Bakunin hade den
rätta insikten. I Bakunins ”Bikt” läser man
de profetiska orden: ”Det kommer en tid, då
det inte längre finns några preussiska, eller
österrikiska, eller turkiska slaver”. ”Bakunins
slaviska kamp av år 1848 har funnit
bekräftelse inför historien”, säger den tyske
kommunisten Kurt Kersten i sin kommentar till
”Bikten”, om också Bakunin därtill uppställer
sociala krav, som ingen av de nya slaviska
regeringarna i dag tänker på, tillägger han.
Frågan om orsaken — anmärka vi å vår sida —
finner sitt svar i en kfitik av den europeiska
arbetarrörelsen under marxistiskt inflytande.
(Det faktum, att Europas slaviska folk i dag
tills vidare åter förlorat sin frihet, lämna vi
här utan avseende. Efter nazismens
sammanbrott kommer den slaviska nationalismen att
återuppstå starkare än förut.)
Och nu till den tyska frågan. Här ter sig
Bakunins frihetsinstinkt ännu mera
målmedveten än i de slaviska problemen. Dessa
frågor ägnades förra hösten en större artikel-
serie i Arbetaren, och vi hänvisa ännu en
gång till denna. Liksom Mazzini drömde om,
att det efter hans idéer reorganiserade Italien
en gång skulle bli världens härskarinna, så
ville Marx pånyttföda världen genom
Tyskland, d. v. s. Tysklands revolutionära
proletariat, och förverkliga sin ”universalstat”,
formulerar Bakunin sin tes. Vad han menade
därmed, är följande:
Berömt eller beryktat är Marx’ brev till
Engels, avtryckt i ”Korrespondenz”, där
internationalisten Marx skriver: ”Fransmännen
behöva stryk (det rör sig om det fransk-tyska
kriget 1870—1871). Om preussarna vinna,
kommer statsmaktens centralisering att bli till
nytta för den tyska arbetareklassens
centralisering. Tysk övervikt skulle också överflytta
arbetarrörelsens tyngdpunkt i Västeuropa från
Frankrike till Tyskland. Dess (den tyska
arbetarrörelsens) övervikt över den franska
skulle dessutom innebära vår teoris seger över
Proudhons . . .” De tyska socialdemokraterna
Bebel och Liebkneclit hade emellertid av egen
drift intagit en mycket bestämd hållning mot
kriget och tills vidare alls inte velat uttala sig
i denna anda. De uppträdde ånyo för fred med
den franska republiken och Napoleon III: s
störtande. Sju medlemmar av partiets
kommitté blevo därför häktade och slagna i bojor
transporterade till ett tukthus. I sistnämnda
manifest hade man visserligen redan infogat
Marx’ sats, att kriget skulle komma att
förlägga den internationella arbetarrörelsens
centrum till Tyskland. ”Frankrikes katastrof synes
ha väckt stora förhoppningar i herr Marx’
hjärta”, heter det i Bakunins brysselartikel,
”liksom Bismarcks triumfer ha väckt en stor
svartsjuka hos honom”. I september 1870
återgavs versionen av Marx’ brev om kriget och
dess betydelse också offentligt i den tyska
socialdemokratiska ”Folkstaten”. ”Marxisterna
tro på allvar, att. . . Tyskland är kallat att i
alla avseenden spela den främsta rollen i
världen.” De latinska folken ha spelat ut sin roll,
de slaviska äro alltjämt fullkomliga barbarer,
mena do (enligt Bakunin). ”Vad herr von
Bis-marck gjort för den politiska och borgerliga
världen, det gör herr Marx i dag anspråk på
att göra för den socialistiska världen inom det
europeiska proletariatets sköte: att ersätta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
