Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning oeh låter den lämna plats för ett växande
förmynderskap från statens sida.
Fredens framtida säkerställande berodde,
enligt Wallace, på, om Ryssland och de västliga
demokratierna redan innan krigets slut kunde
finna en gemensam plattform för
grundläggandet av ”en ny världsordning”, som i lika hög
grad kunde tillfredsställa Storbritannien,
Amerika och Ryssland. Således en ordning som inte
kränkte den socialistiska och antikapitalistiska
ordning, som påstås härska i Ryssland, och
inte heller kränkte den kapitalistiska och
anti-socialistiska ordning, som härskar i de västliga
demokratierna. En ordning i vilken socialism
och kapitalism fredligt samarbeta, en syntes av
de båda systemen.
Vid första påseende finner man denna tanke
minst sagt halsbrytande. Sovjets
”antikapitalism” skulle förenas med demokratiernas
kapitalism. Och demokratiernas antisocialism
skulle förenas med sovjets ”socialism”. Men vid
närmare eftertanke blir syntesen kanske inte
så alldeles orimlig. Kanske den rent av blir
den ”naturliga” produkten av utvecklingen i
sov jetdiktaturen och kapitalistdemokratin. Så
som vi se saken, är det icke en socialistisk utan
en statskapitalistisk regim, som härskar i
Ryssland. I demokratierna råder icke längre
liberalkapitalismen. Den håller på att avvecklas
steg för steg. I dess ställe träder mer oeh mer
en stalsreglerad ekonomi. Efterhand som
statens ingripande på det ekonomiska området
allt mer utbreder sig inom demokratierna,
närmar sig demokratiernas ekonomiska regim allt
mera den statstotalistiska eller
statskapitalis-tiska. Från olika utgångspunkter närma sig
regimerna i sovjet och demokratierna varandra.
Statskapitalismen, eller något liknande
statskapitalism, synes bli slutresultatet på båda
hållen.
Den ryska regimen har bestått den svåraste
påfrestning, som kan tänkas: världskriget.
Regimen har visat sig vara hållbar. Åtminstone
ännu en tid framåt. Det förefaller därför inte
otroligt, snarare sannolikt, att den ryska
diktaturen kommer att något lätta på de band av
ofrihet, som binda den ryska massan i
tvångs-fjättrar, och att man i Ryssland i formellt
politiskt avseende kan komma att införa ett större
mått av ”demokrati”. Å andra sidan kommer
den politiska demokrati, som svarat mot den
liberalkapitalistiska regimen i demokratierna
att allt mer begränsas, vilket blir en ganska
”naturlig” följd av det växande statsväldet.
Även på detta område är det därför ganska
sannolikt, att de demokratiska regimerna
komma att ”utvecklas” till allt större likhet med
sovjetregimen och sovjetregimen att allt mera
närma sig den mer och mer begränsade
demokratin i ”demokratierna”. Även här kan det
tänkas, att de politiska formerna i Ryssland
och i de gamla demokratierna kunna komma
fram till en gemensam punkt.
Så betraktat synes det alls icke omöjligt, att
man kan komma fram till en syntes av de båda
systemen, och man kan nå fram till en
plattform för grundläggandet av den nya
världsordning, som i ungefär lika grad kan
tillfredsställa Ryssland och Amerika-England.
Men om denna utveckling av en eller annan
anledning icke skulle komma till stånd,
eller om Ryssland och demokratierna trots ett
sammansmältande av regimerna skulle
avlägsnas från varandra i stället för att närma sig
varandra, om stridande intressen skulle komma
emellan, så är Amerika genast berett till tredje
världskriget. Wallace har i det ovan citerade’
redan berört tvenne möjliga källor till ett nytt
världskrig: 1) om Ryssland åter skulle
befrämja världsrevolutionära planer, 2) om
brittiska politiken skulle bli antirysk. 3:dje
möjligheten formulerar Wallace så här: ”Utan
förtroendefullt samarbete mellan Ryssland och
Förenta staterna förefinns en allvarlig
möjlighet för, att Ryssland och Tyskland göra
gemensam sak, förr eller senare.”
Även om Sovjetrysslands och demokratiernas
respektive utvecklingar skulle föra de båda
systemen i närheten av en syntes, så följer inte
därav, att rivaliteten bortfaller. Den rivalitet,
som skulle följa av verklig socialism å ena
sidan och planerad kapitalism å andra sidan,
skulle bortfalla, men icke de nationalistiska
eller imperialistiska motsättningarna. Dessa
skulle fortfarande finnas som ett frö till ett
nytt krig. Dessa motsättningar kunna alltid
leda till förändrade maktkombinationer. Det
kunde tänkas, att den amerikanska imperialism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
