Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialismens
existensberättigande
Av Karl Mörne
i.
rbetarrörelsen i Sverge har under de
senare åren på det fackliga området tagit ett
uppsving, som är ägnat att fylla alla som
därtill medverkat med berättigad stolthet. Men
denna utveckling löper fara att bli ensidig om
den alltför uteslutande sysslar med de
närliggande uppgifterna och lämnar åsido
arbetarrörelsens filosofi, den socialistiska
världsåskådningen. Å andra sidan har med den växande
bredden i vår rörelse skapats en till
självständigt tänkande fostrad publik, som ingenting
bättre begär än att erhålla den bästa ledning,
som en vetenskaplig granskning av den ännu
härskande kapitalistiska samhällsordningen och
de därav spirande fröna till en högre
socialistisk kultur förmår lämna.” (Kurs. av oss.)
Uttalandet verkar knappast förlegat men är
ändå fyrtio år gammalt. Det är inledningen
till Hjalmar Brantings förord till 1902 års
upplaga av Friedrich Engels’ skrift
”Socialismens utveckling från utopi till vetenskap”.
Låt oss titta på ett mera dagsfärskt uttalande
i samma ämne, för vilket ett socialdemokratiskt
organ av årgång 1943 svarar, sålunda under
ett skede, då den svenska arbetarrörelsen
hunnit långt i ministersoeialismens fullbordande.
Den socialdemokratiska Länstidningen i
Östersund har i en granskning av arbetarrörelsens
hälsotillstånd förklarat som sin åsikt (5/5 i
år): ”Det finns ingen anledning att inbilla sig,
att arbetarrörelsen icke kan nå så mycket
längre än den redan gjort. Den svenska
socialdemokratin torde i varje fall ha sin största
uppgift framför sig. Den politiska demokratin
har nåtts. Men den sociala demokratin
återstår alltjämt. Det gäller att skapa största
möjliga trygghet åt folket. Mycket beror på hur
förhållandena i andra länder utveckla sig.
Vårt land kan under inga förhållanden isolera
sig. ... Även en liten stat kan, och alldeles
särskilt om den går osårad genom en strid,
uträtta mycket för den framtida
folkförsoningen och folkförbrödringen. Framförallt ha
vi naturligtvis att so till att i vårt land ingen
plats ges för sådana strävanden, som avse att
torpedera försök att skapa en lyckligare värld.
Det finns gott om arbetsuppgifter i framtiden.
Socialdemokratin måste hålla sig kampberedd
och arbetsduglig.”
Denna socialdemokratiska röst kräver
tydligen icke mer eller mindre än en
socialdemokratisk resp. socialistisk pånyttfödelse
både i nationellt och internationellt, i
inrikespolitiskt och utrikespolitiskt avseende. Ty
annorlunda kan man knappast tolka dess
nyktra konstaterande, att den sociala demokratin
”alltjämt återstår” — fast det
socialdemokratiska statspartiet har nått den politiska
demokratins tinnar —, att ”största möjliga
trygghet åt folket” icke heller hör till de redan
genomförda uppgifterna samt att
socialdemokratin bör hålla sig ”kampberedd och
arbetsduglig”. Här framskymtar till på köpet ett
återfall till klasskampsteorin, i det att
Länstidningen uttryckligen pekar på krafter och
strävanden, ”som avse att torpedera försök att
skapa en lyckligare värld”. Om vi nu föreställa
oss den till självständigt tänkande fostrade
publik, vilken enligt Hj. Branting växt fram
ur den socialistiska rörelsen, så kan denna
knappast i dag nöja sig med så allmänt hållna
och svävande förkunnelser som Länstidningens.
Men icke förty röra den nämnda tidningens
funderingar åtminstone vid en del
verklighets-betonade tankar, sådana som måste yppa sig
för var och en, som anser socialismens krav
alltjämt levande, ouppfyllda i stora stycken
— men likaså oavvisliga för samhällshygienen.
Det beror givetvis också på, om man anser,
att arbetarklassens framtida roll kan och bör
inskränka sig till att vara ett led i det
samhälleliga samarbetet mellan olika klasser och
skikt, eller om arbetarklassen kan resa
anspråk på att överta den ekonomiska, sociala
och kulturella ledningen, låt vara i samarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
