Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionssättets utvecklingslagar genom Marx är
på sitt sätt en lika oförgänglig vetenskaplig
prestation som Keplers och Newtons upptäckt
av lagarna för stjärnornas rörelse.”*
En hel rad dylika yttranden återfinner man
i den marxska skolans internationella
litteratur. De äro inte blott betecknande för den
anspråksfulla förhävelsen hos dessa den
ekonomiska materialismens representanter, de
innehålla också ett uppenbart vilseledande av
allmänheten, vilket särskilt med hänsyn till det
arbetande folket måste ha en rent ödesdiger
inverkan. Man uppställer helt enkelt
påståenden utan att ens antyda, om det överhuvud
taget är möjligt att tala om de sociala
företeelsernas lagbundna skeende, där det dock
endast är frågan om handlingar, dikterade av
rent mänskliga målsättningar och som på
grund härav inte kunna, ha den ringaste
förbindelse med den mekaniska naturutveeklingens
lagar, vilka äro oavhängiga av varje
mänskligt syfte och därför inte underkastade den
mänskliga viljan. Blott ett totalt förnekande
av detta kända sakförhållande kunde förleda
Friedrich Engels till att i sin stridsskrift mot
Eugen Duhring uppställa följande påstående:
”Dessa båda stora upptäckter: Den mate-
rialistiska historieuppfattningen och
avslöjandet av den kapitalistiska produktionens
hemligheter genom mervärdesteorin ha vi att
tacka Marx för. Med dem blev socialismen en
vetenskap, som det nu gäller att vidare i alla
dess detaljer och sammanhang utarbeta.”
Men är det då verkligen fråga om en ny
vetenskap? Ar denna påstådda
”vetenskap”, som uppträder så anspråksfullt och som
av sina anhängare så ljudligt predikas, slutligen
annat än en tro i likhet med de s. k.
”utopisternas” socialism? Kan den överhuvud
taget vara något annat? Är det med
hänsynstagande till de faktiska förhållandena
överhuvud möjligt att tala om en ”vetenskaplig
socialism” ?
Varje människas uppfattning, som syftar
till ett förbättrande av hennes sociala
levnadsvillkor, är först och främst en önsketanke, en
tro, med blott sannolikhetens prägel men
ingalunda med visshet om, att det måste gå i en-
* ”Die neue Zeit”, 9:de årg., band 1, sid. 235.
lighet med ens önskan, ja att något annat inte
ens är tänkbart. Där så är fallet, där finner
vetenskapen sin begränsning, eftersom varje
sannolikhet blott är fotad på antaganden och
inte kan beräknas efter vetenskapliga metoder,
vägas eller mätas. Naturligtvis kunna som stöd
för en världsåskådning som socialismen också
andragas den vetenskapliga forskningens rön
och nog kunna historiens ocli den ekonomiska
utvecklingens erfarenheter nyttjas som
grundval. Men därigenom blir socialismen själv
ingalunda en vetenskap, då dess förverkligande
inte är beroende av lagbundna företeelser,
såsom fallet är med naturutvecklingen.
Inte ens de s. k. ”utopisterna” ha blott
grundat sin tro på lösa påståenden utan som
grundval för sina teorier också haft
vetenskapens och samhällslivets erfarenheter.
Detta gäller män som Saint-Simon, Fourier,
Con-sidérant, Louis Blanc, det utmärker också den
frihetliga socialismens företrädare såsom
Proudhon, Bakunin, Krapotkin, Reclus o. s. v.,
vilka av marxisterna betecknades som
”försenade utopister”. Alla dessa män bekämpade
med sin tids andliga vapen samhällets
skran-kor, under det de gåvo sina påståenden en fast
grundval. Låt vara att många av de äldre
socialisternas bevisföringar inte helt eller
kanske överhuvud taget inte längre duga, därav
får man på inga villkor draga den slutsatsen,
att deras soeialism på något sätt var
mindervärdig, utan blott se det faktum, att vi under
loppet av ett århundrade blivit i tillfälle att
samla många erfarenheter, som kanske låta oss
se mycket i en annan belysning. Det är
världens gång; inte heller vetenskapen utgör
något undantag från denna regel.
För övrigt är den gränslinje, som
marxismen dragit mellan den s. k. ”utopiska” och
den föregivet ”vetenskapliga socialismen”, lika
godtycklig och omotiverad som dess
”naturlagar för samhällsproduktionen”. LTtopi är allt,
som ännu inte blivit förverkligat i människans
samhällsliv; varje verklighet har
framsprungit ur en utopi, som har varit dess andliga
vägvisare. Inte heller den ”vetenskapliga
socialismen” kan undandraga sig denna utveckling.
Marx såg blott en sida av den mänskliga
naturen och denna blott i abstraktionens
dunkel. Liksom hos Hegel individen viker för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
