Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därom råder full enighet inom det allierade
lägret. Vi plocka på måfå några representativa
uttalanden som förtydliga Churchills ovan
citerade tal. I mitten på maj i år har en
inflytelserik grupp engelska parlamentsmedlemmar trätt
fram med en plan som syftar på att hindra ett
besegrat: Tyskland från att börja krig på nytt.
Planen har i korthet följande innehåll:
Tysklands kapitulation utan villkor skall följas av
ett interallierat kontrollråd med fyra
huvuduppgifter, nämligen: 1) rasera
flygplansindu-strin och inskränka Tysklands krigspotential,
2) låta ställa de för krigsförbrytelser anklagade
personerna inför domstolarna i de länder, där
deras offer höra hemma, 3) demobilisera alla
tyska stridskrafter i etapper under en tid av
sex månader, i) i möjligaste mån sörja för att
man icke låter någon grupp personer eller
någon enskild i Tyskland fylla militära eller
para-militära funktioner, ägna sig åt spioneri eller
förbereda sig för ett militärt liv. Punkt 2) av
denna plan påminner starkt om att även vid
förra krigets slut de allierade ansågo sig
befogade att ställa de på grund av brott mot lagar
och god sed anklagade personerna inför en
militärdomstol. Storbritannien, Frankrike, Italien,
Belgien, Polen, Rumänien och den
serbisk-kroatiska staten färdigställde utlämningslistor, där
framstående, namngivna tyska personers huvud
begärdes på ett fat; dessa listor överlämnades
den 3 febr. 1920 till friherre von Lersner, den
tyska fredsdelegationens dåvarande ordförande
i Paris. De nämnda makterna begärde
utlämnandet till de allierades specialdomstol av
omkring 900 tyskar, främst arméehefer, men också
statsmän och många högt uppsatta personer
som tillhört administrationen i de av Tyskland
besatta områdena. De tyska fredsdelegerade
hävdade emellertid att bestraffning av
krigsförbrytelser tillkomme den stat, vars
undersåtar utpekats som skyldiga. Och så småningom
konmio de allierade kraven av sig. I dag
tyckas de allierade föra en medveten politik, när
de vilja avhända tyska folket rätten att självt
döma och bestraffa de män och det system som
i så många år pinat Europa med den tyska
nationen som insats. Den internationella,
socialistiska arbetarrörelsen har all anledning att se
upp med de politiska tendenser som tydligen
dölja sig bakom inställningen att bondneka till
förefintligheten av en opposition mot nazismen
i Tyskland. Benägenheten att återinsätta
denna opposition i sina positioner resp. att
tillerkänna denna del av tyska folket några som
helst politiska rättigheter är i dag mer än sval
hos tongivande allierade kretsar.
Mest tyngande förefaller oss dock det
förslag som ingår i den citerade
efterkrigspla-nen från engelskt håll, som kräver att
Ostpreus-sen icke bör tillhöra Tyskland eller Preussen
samt att Bhenlandet bör skiljas från det
övriga Preussen och bilda en oavhängig tysk stat.
Vilka nya folkvandringar här bebådas, det
framskymtar i den passus av förslaget, där det
heter: Det allierade kontrollrådet bör ha
bemyndigande att ordna de
befolkningsförflytt-ningar, som bli nödvändiga genom att de
invaderade områdena återställas. Man observerar
att det också i Churchills tal var fråga om att
den inom den tyska krigsindustrin arbetande
befolkningen skall skingras. ”Om den icke
gillar vad som kommer över den, må den då efter
behag skingra sig i förväg!” Det är tydligt att
en ofantlig folkomflyttning inom den tyska
nationen ingår i de allierades program.
Ostpreussens skiljande från Tyskland och
”återlämnande” till Polen, utgjorde som
bekant även de krav som den nyligen döde polske
konseljpresidenten framställt — säkert å den
polska majoritetens vägnar. F. tjeckoslovakiske
presidenten Benesj har i ett tal, som han i slutet
av maj månad hållit i Förenta staterna,
betonat nödvändigheten att Tjeckoslovakien,
Ryssland och Polen bilda en barriär mot Tysklands
Drang nach Osten. En varm anhängare av en
östeuropeisk samförståndspolitik anser Benesj,
att Tyskland bör fullständigt avväpnas och
möjligen också styckas upp. Det är bekant att
den ryktbare engelske lorden Vansittart hyser
liknande planer som gå ut på att förskingra
tyskarna för att förhindra en ny uppkomst av
preussiskt junkerdöme och massvälde.
Det andra världskriget är i dag långtifrån
avslutat. Men Tyskland tycks redan i dag vara
dömt — och utdömt, om man ser sig omkring
utifrån, överallt där den allierade politikens
krigföring sammanfaller med de förtryckta
eller neutrala folkens hat mot det nazistiska
oket. Quislingandan har faktiskt mycket litet
kvar av sitt behövliga ”livsrum” i dagens
Europa. Det vore synd om just i Sverge det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
