Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heydrichs, Terbovens m. fl. karaktär, icke
ryggar tillbaka för någonting, när det gäller att
upprätthålla prestigen. Det finns utan tvivel
en relation mellan den procentsats människor
som fallit för den tyska ockupationsmaktens
kulor i de ockuperade länderna och den
procentsats tyskar — civila och i vapenrock —
som redan avrättats för att de svikit regimens
förhoppningar.
Bland dem som i dagens Tyskland äro
motståndare till regimen kan man urskilja två
karakteristiska grupper: 1) de som önska
Tysklands militära nederlag som enda väg att göra
slut på nazismen och 2) de som visserligen även
de önska befria sig från tredje rikets politiska
styrelsesätt, men äro rädda för fredsslutets
följder beträffande den tyska nationens
framtid. Seger eller bolsjevikiskt kaos! lyder den
paroll som i dag är uppklistrad vid alla tyska
husväggar och lyktstolpar. Även om rädslan
för bolsjevismen, som lever kvar inom vissa
tyska folkskikt, knappast mera utgör en
ga-Tanti för nazistledningen att tyska folket trots
allt skulle föredra Hitlerväldet framför
Sov-jetkaos, förblir denna skrämselpropaganda
kanske ännu en tid ett effektivt dragplåster
åtminstone för hemmafronten.
Men på det hela taget är inom de bredaste
tyska folklagren inställningen till
nazismen fullständigt negativ. Icke ens
bolsjevik-skrämseln förslår. Signaturen ”Folktysk” har
nyligen i en ytterst märklig artikel i Svensk
Tidskrift givit ett par glimtar som verkligen
kunna göra anspråk att komma ”inifrån”.
Författarens framställningssätt vittnar om hans
relationer till den ”nationalkommunistiska”
gruppen som före 1933 sökt knyta band mellan
nazismen och de kommunistiska lärorna och
som sedan fått uppleva samma behandling som
oppositionen för övrigt. Qruppen har en viss
organisatorisk anknytning till Otto Strassers
paroll: ”Hitler-regimen måste dö, om
Tyskland vill leva!”. Vi saxa några ställen ur hans
artikel som bära prägeln av äkthet och sinne
för realiteter och tala ett språk som tydligen
inspirerats av tillståndet inom den tyska
hemmafronten. ”Allt eftersom kriget varar” —
skriver Folktysk —, ”nöden ökas och
organisationen av försvarsansträngningarna blir
krampaktigare, blir det allt vanligare, att tys-
ken begrundar denna organisation och frågar
sig, hur stor skillnaden nu egentligen är
mellan det, som han bekämpar, och det, som han
kämpar med och för. Soldaten får brev och
tidningar hemifrån; och han, som ju kommer
från olika samhällsskikt, tar vid något lugnt
tillfälle till omprövning, hur händelserna
utvecklat sig inom hans lilla privata krets eller
större offentliga miljö sedan 1939 eller snarare
1933. I ännu högre grad känner dock varje
tysk bakom fronterna den dagligen allt mera
skärpta utvecklingen till en stat med tvång på
alla områden, inom politik, närings- och
samhällsliv. Var finns nu då egentligen någon
väsentlig skillnad i struktur och system mellan
Tyskland och Ryssland? Och så måste man
även här i kampen mot det bolsjevistiska
systemet konstatera de märkliga förändringar, som
nästan alla programpunkter hos det
nationalsocialistiska partiet undergått under sitt
tioåriga praktiska tillämpningsförsök: att
resultatet i förhållande till utfästelserna egentligen
blivit det rakt motsatta. Man kan ta fram den ena
tesen efter den andra ur deras program för ’en
folklig uppbyggnad’, som alltid skulle förbli
’oföränderlig’ och officiellt ännu är det:
”Familjen som statens grundcell’, ’bibehållande och
befrämjande av den självständiga medelklassen
tilllika med bekämpande av storkoncernen och
storfinansen’, ’skapandet av ett informellt
tänkesätt i rättsväsende och administration i
nära anslutning till liv och folk’, ’ny blomstring
hos det andliga och kulturella livet’, ’en på
ras-lig grund vilande politik’ o. s. v. Men alla dessa
teser ha antingen aldrig förverkligats eller ha
de diskrediterats till fraser, förfalskats helt
opportunt eller missbrukats som medel till den
partipolitiska maktställningen. Hela detta
program, som skulle bäras fram av en
folkgemenskap och småningom förnya sig självt, hålles
nere, övervakas och kommenderas av ett
polissystem, som i fråga om oinskränkt makt,
godtycke och intolerans, bakslughet och grymhet
knappast mer står tillbaka för bolsjevismens.”
Efter erfarenheterna med Norges, Polens och
andra av de tyska bajonetterna
underkuvade länders folk har ett gnagande tvivel uppstått
om riktigheten i det system man hyllat i tio år.
Här talar förf. tydligen om besvikna och
tvivlande tyskar som ännu i dag, kanske av resig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
