Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig och ekonomi
Det värsta utslaget av mänskligt vansinne
skall ieke sökas i dårhusen hos de
sinnessjuka, utan på slagfältet och i kriget hos de
”normala” och ”kloka” människorna. Tokigare
äro dock icke människorna, än att de kunna
skymta vansinnet i kriget och de sysselsätta
sig gärna med att räkna ut, vad hela dårhuset
kostar. Det är en relativt lätt räkneoperation
att fastställa, vad det kostar i människoliv, det
behövs ingenting annat än enkel addition.
Mera invecklat är det att fastställa krigets
kostnader i penningvärde. Förenta staternas
handelsdepartement har företagit en preliminär
uppskattning för tiden fram till januari 1943.
Det har formulerat frågan en smula originellt:
”Vad har den ende mannen Adolf Hitler
kostat världen?” Det är naturligtvis oriktigt att
påstå, att Hitler ensam är orsaken till kriget,
men otvivelaktigt har han en mycket
framstående del av ansvaret för det pågående
världskriget. Inte heller är metoden anmärkningsfri,
men den duger. Beräkningarna omfatta såväl
de förberedande utgifterna för tiden efter
nazismens övertagande av makten, således från år
1933, som de egentliga krigsutgifterna. Därtill
kommer förlusten i nationalinkomsten i de
ockuperade länderna. Däremot har man icke
medräknat värdet av vad som förstörts genom
kriget. Man har räknat sig fram till en
slutsumma vid början av detta år på omkring 400
miljarder dollar, eller cirka 1.700 miljarder
svenska kronor, en summa som ungefär
motsvarar hela det svenska folkets nationalinkomst
för en tid på 150 år efter den nuvarande nivån
av nationalinkomsten.
Denna fantastiska summa avspeglar dock
en verklighet, som är ännu mera
fantastisk. Sedan nazismens maktövertagande har det
tyska folket plundrats på omkring 420
miljarder kronor till uppbyggandet av krigsmaskinen
och förandet av kriget. (Japans
krigskostnader ha icke medräknats, därför att det
japanska kriget ieke kan lastas på Hitlers
skuldkonto.) Storbritanniens utgifter (utom
dominions och kolonier) beräknas till 244
miljarder, Sovjetunionens till 400 miljarder,
Italiens kostnader från juni 1940, då det inträdde
i kriget, till omkring 33 miljarder kronor,
Frankrikes till omkring 40 miljarder.
Förutom dessa faktiska utgifter på 400
miljarder dollar beräknar det amerikanska
handelsdepartementet minskningen av
nationalinkomsten i de ockuperade länderna till cirka 100
miljarder dollar och man är framme vid en sam-
lämpande också på det nationella området,
d. v. s. att diktaturprincipen kommer att få
stryka på foten för ett mera demokratiskt
system. Vi veta, att det icke är möjligt att
genomföra demokrati i ett socialt system, där staten
äger och kontrollerar hela
produktionsapparaten, och där alla arbetande människor till följd
därav måste stå under statens befallningsrätt.
Ett sådant system lämnar inte plats för
verklig demokrati. Möjligen kan man till en början
göra några eftergifter på det politiska
området och möjligen skulle man kunna tänka sig
inledandet av en epok, där till slut den
personliga friheten ånyo erkändes som en grundval
för det mänskliga samlivet, fast det egentligen
är svårt att föreställa sig. Snarast vore man
böjd för att föreställa sig, att en revolution
vore den enda vägen till en omfattande
omläggning av samhällssystemet i Ryssland. Men
hur återigen den skulle kunna växa fram är
heller inte lätt att föreställa sig.
Det enda man kan slå fast är, att
bolsjevis.-men på det internationella fältet lämnat plats
för en princip, decentralisationens och
självbestämmanderättens, som står i den
flagrantaste motsättning till den centralism och
diktatur, som hittills varit dess verkliga grundval.
Är detta en begynnande upplösningsprocess,
eller är det bara spegelfäkteri ? Det senare
skulle egentligen vara mest överensstämmande
med bolsjevismens natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
