Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De intellektuella
och nazismen
Ar 1938, om vi inte minnas fel, uppstod det
en del rabalder, när en Stockholmsläkare
via den då ännu under Z. Höglunds redigering
utkommande Social-Demokraten bragte till
offentlighetens kännedom ett yttrande som själve
Göring — i sin egenskap av emigrant i Sverge
-— en gång fällt för att förklara sina speciella
politiska böjelser. Göring förklarade sig
nämligen då —■ enligt sagesmannen — vara besatt
av sin hänförelse för maktens sötma.
Uttalandet karakteriserar mannen alldeles förträffligt
ocli analyserar också mycket riktigt hela
nazi-fascismens andliga och psykiska temperatur.
Oss intresserar det emellertid icke här, om
uttalandet är riktigt återgivet eller förvanskat.
Oss intresserar någonting helt annat. Nämligen
främst det faktum att det politiska, andliga och
psykiska tillstånd, som mycket lämpligt kan
karakteriseras som maktens sötmas diktatur
över Europa, under många ödesdigra år
förgiftat tankebildningsapparaten hos icke så få
intellektuellt ansvariga människor. I det fall,
då dessa intellektuellas egen tankebildning och
åsiktspublicering haft en opinionsbildande
betydelse, kan man lugnt säga., att dessa
medverkat till att odla Hitlermyten.
När undertecknad helt nyligen av gammal
vana snokade igenom ett bokantikvariat, kom
av en slump den lilla redogörelsen ”Tyska
intryck 1936”, författad av namnkunnige Bertil
Malmberg, i mina händer. Malmberg är ju inte
vem som helst i den svenska litteraturen, han är
en man med omdöme och intellektuell
auktoritet. Hans korta, men ganska olyckliga
äktenskap med de bättre salongernas frälsningsarme,
som heter oxfordism, är ävenledes känt. Det är
skrives det nämligen, att ”uppgiften” för
avdelningarna är att ”verkställa de uppdrag och
beslut, som av förbundsstyrelsen meddelas”.
Det är således inte fråga om, att förbunden
skola vara redskap för avdelningarna och
därmed medlemmarnas vilja och beslut, utan nu
skall det vara motsatsen: avdelningarna skola
verkställa de beslut, som förbundsstyrelserna
behaga meddela.
Den princip, som kommer till uttryck i
detta, är icke demokratins. Demokrati är
■självstyrelse. I enlighet med demokratins
princip måste det vara avdelningarna, direkt
sammansatta av medlemmarna, som äro den
bestämmande parten. Vänd på detta
förhållande, och man har autokrati i stället för
demokrati. När den principen väl knäsatts, så kan
utvecklingen till diktatur gå förhållandevis
snabbt. När medlemmarna avvänjts vid
självstyrelse och självverksamhet och hänvisats till
att bli verkställande organ för
förbundsstyrelserna, vilka i sinom tid komma att bli redskap
för LO-styrelsen, så har man faktiskt
påbörjat en effektiv avdemokratisering.
Icke strängt hithörande, men dock havande
ett visst sammanhang, är den förändring som
vidtogs i 1941 års LO-stadgar, att man strök
följande i normalstadgarna för förbunden:
(förbundets ändamål) ”att verka för utvidgad
medbestämmanderätt i företagen och att stödja
kravet på socialisering”.
Den metamorfos, som fackföreningsrörelsen
undergått och som avspeglar sig i
”Transportarbetarens” kongressreferat, kan inte göra
någon socialist eller någon frihetsälskande
människa glad. Den faller emellertid i linje med
tidens allmänna utvecklingstendens på det
politiska området och den kommer att
underlätta, kanske befrämja denna tendens till
totalitärt styrelsesätt, till statstotalism, vilket
betyder diktatur och statsslaveri.
Det finns dock ett hopp, att tiden efter
kriget skall föda en reaktion emot denna tendens,
som redan förorsakat så mycket lidande, så
mycken förnedring, så många tårar och så
mycket blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
