Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerjugend ... och deras egendomliga ”lagliga
välde”. Kommentarerna ge sig egentligen själva
— fast inte för vår sagesman. ”Att en med så
radikala medel arbetande offentlig
reningsak-tion stundom (eller kanske ofta) blivit
genomförd på ett betänkligt avstånd både från lagens
bokstav och sedvanlig human billighet kan man
svårligen bestrida.” Nu kan man ju inte gärna
förtänka M. att han inte ömmar för den
uppslukade s. k. undre världen plus det arbetslösa
proletariatet — båda, när allt kommer omkring,
kapitalismens offer, samhällets olycksbarn. Men
samtidigt hyllar han SA:s och SS:s stramhet!
Dessa tillerkänner han nära nog
reservations-löst rollen som de nya tjbermenschen! Skall
man icke kalla denna en bildad humanists
synvilla för intelligenskatastrof ?! Ingenstans
möter man dessa klungor av laglöst
kringstrykande, halvvuxna ungdomar, vilka annorstädes
tillhöra gatans trognaste publik, berättar M.
vidare. Nej, de ha stoppats in i Hitlerjugend och
SA. Hör därom vår författare: ”Den tyska
ungdomen uppträder icke ’i gäng’ utan i trupp.
Detta är onekligen stilfullare, vilken åsikt man
sedan än må ha om gagnet eller risken av den
marscherande mentaliteten.” Vidare räcker
alltså den humanistiska intelligensians anspråk
inte? Den kapitulerar helt enkelt inför
”stiligheten” — även om den innebär organiserandet av
det andra världskrigets fasor under tysk
ledning?! Ja, då kan man icke annat än ropa till
Malmberg et consortes ett romerskt
visdomsord: Ack, hade du blott tegat, då skulle du ha
förblivit en filosof!
Ikapp med mera enkelfuntade journalister har
Malmberg givetvis även förmärkt
”klasskillnadens likvidering”, tack vare tredje rikets
imponerande socialpolitik, tack vare den ”tyska
socialismen”. Nog därmed. Han tillägnar sig
även helt och hållet en tysk utrikespolitisk syn,
så som herr Goebbels har utformat den för
dumbommar av både akademisk och enklare
bildning. M. vittnar om, att han ”på ort och ställe
intensivt upplevat förödmjukelsens obeskrivliga
skede” och därför till fullo begrep nazifolkets
glädje över ”Tysklands plötsliga, för den enkle
mannen nästan osannolika emancipation ur
ver-saillesfredens bojor”. ”Ögonblickets herrar ha
bragt en myckenhet tyngd och tvång över den
enskilda människan, men samtidigt återskänkt
henne förnimmelsen att tillhöra ett rike med
’Weltgeltung’ (världsanseende) och mäktiga
militära resurser.” Observationen är psykologiskt
riktig -— och samtidigt missvisande. Malmberg
glömmer bort — eller har ingen aning om —
Weimardemokratins folkförbundspolitik, som
gick ut på att skaffa Tyskland anseende med
fredliga medel. Den politiken saboterades redan
då av Tysklands nationalister och nazister.
Malmberg känner ändå, att kriget håller på att
organiseras i det nya Tyskland, ty som
ögonvittne till en imposant militärparad utanför
Miinchen år 1936 rapporterar han: ”Jag har
aldrig ens under kejsartiden sett en mer
gigantisk uppvisning av krigiska maktmedel eller
någon som tett sig allvarligare, hotfullare eller
mer expressivt symbolisk för det metodiskt
vetenskapliga dödandets art och fullkomliga
funk-tionalism.” Vittnesmålet är värdefullt. Det
hindrar emellertid icke författaren från att,
samtidigt som han medger, att ”Tyskland har för
ögonblicket världens modernaste krigsmakt”,
hylla den allmänna geisten i tredje riket. Hör
bara, hur han utan att blinka vidarebefordrar
de uppgifter, han fått om den nazistiska
tjänstemannakårens spänst. Det är icke längre
mag-sura äldre herrar, som råda i ministerierna, nej,
dessa ha fått sporttränade efterföljare, ”Hitlers
egna befullmäktigade ombud, vilkas göranden
och låtanden också ha en politisk innebörd, ett
propagandistiskt syfte. De få icke nedsätta
ledaren genom att uppföra, sig olämpligt och
stötande eller någonsin glömma, att de
representera en ny människotyp, skapad av honom.” Ja,
där står det ordagrant i en redogörelse
författad av en medlem i Sverges andliga överskikt:
Nazimyndigheterna — en ny människotyp,
skapad av Honom, av hr Adolf Hitler! Visserligen
skrivet under den olympiska solens korta och
falska sken, men ändå.
Den stereotypa Hitlerliälsningen med
uppsträckt arm har icke heller undgått att djupt
påverka författarens känsliga sinne:
Diktaturerna ha ”tillmötesgått en allmän psykologisk
tendens genom att skänka livet en ny rituell
bundenhet, en ny åtbörd”. Rena rama
pekoralet! Meningslöst pladder för- att ge mening åt
den livets förkvävning, som heter likriktning
och surrogatreligion. Malmbergs ytterst
finurliga, sirliga uttydande av den ack så profana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
