Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift för denna maktkombination, kommer
också att höra upprätthållandet av den inre
freden och förhindrandet av inbördeskrig eller
sociala revolutioner. För överskådlig tid
framåt kommer detta att bli en uppgift också för
Ryssland i dess samarbete med de
kapitalistiska imperierna. De ansatser till sociala
resningar, som eventuellt kunna komma till stånd,
komma att slås ned snabbt, effektivt och
obarmhärtigt. Mänskligt att döma komma de
sociala revolutionerna för .en överskådlig tid
framåt att nödgas söka sig andra vägar än do
traditionella. Problemen komma att gestalta
sig på ett helt annat sätt i framtiden än i
förgången tid för de socialrevolutionära
riktningar, som vilja arbeta på en revolutionär
förändring av samhällsförhållandena. Men
bekämpandet av statens övervälde kommer mer
än någonsin att bli ett av de avgörande
problem, som möta revolutionärerna, ty den
utveckling i riktning av statstotalism som under
kriget överallt beträtts även i demokratierna,
kommer efter allt att döma att fortsätta efter
kriget eller åtminstone stabiliseras.
III.
Vår insändare, som rekommenderar oss att
anamma ”proletariatets diktatur”, anser
också, att man inte skall diskutera sådana
”abstrakta begrepp som stat eller icke stat”.
Staten’ skulle således vara ett abstrakt
begrepp? I så fall är också statstotalismen en
abstraktion? Bara begrepp och
föreställningar? Ingen konkret verklighet? Och likväl har
denna overklighet eller föreställning rest
världen till krig emot dess förkunnare och
tilläm-pare. Den tyska statstotalismen har lyckats
åstadkomma en större summa förbrytelser än
något annat styrelsesätt förut. Den har vid
sidan av krigets gärning med förstörelse av
miljoner människoliv och oändliga mängder
materiella värden också lyckats slakta ner
miljoner civila människor, förslava kanske hundra
miljoner, terrorisera och tortera, misshandla,
plåga, brutalisera Europa i en omfattning,
som man knappast ens kunnat drömma om.
Så långt ifrån att vara en futilitet, som man
kan lämna åt sidan och inte resonera om, har
statstotalismen, d. v. s. en bestämd form av
stat, blivit en sådan brutal verklighet, att den
överskuggar alla andra intressen hos de män-
niskor, som älska friheten och önska se den
bevarad. Men frihetens anhängare kunna icke
acceptera ”proletariatets diktatur”, d. v. s.
den bestämda statsstyrels*eform, som den s. k.
proletariatets diktatur innebär, därför att
accepterandet av denna statsform innebär, att
man också avsäger sig friheten. Ty varje
diktatur, även den s. k. proletariatets, är
förverkligad statstotalism, eller fascism om man så
vill. Diktaturen eller statstotalismen är, för att
tala med Mussolini, något, ”som bejakar
staten som individens egentliga verklighet”, en
regim där allt tillhör staten, även människan,
där ”ingenting mänskligt eller andligt har
något värde utanför staten”.
En social omvandling måste skapa nya
samlevnadsformer, där den personliga friheten
erkännes som en omistlig grundval.
Erövringen av staten och ännu mera dess förvandling
till diktatur, till ett instrument för ett
parti-välde eller klickvälde, kan logiskt icke leda till
en omvandling i frihetens tecken utan måsto
sluta i despoti eller statstotalism, som är ett
och detsamma. Sovjetryssland är ett levande
exempel härpå. Den revolution, som spontant
framsprang ur tsarismens marterade ryska
folk, övergick genom bolsjevismens seger till
kontrarevolution, statskapitalism och
statstotalism och slutar nu som den kapitalistiska
imperialismens allierade och medbroder, som
upplösare av Komintern, som den Heliga
Synodens förnyare, som de sociala
revolutionernas sabotör. Spanien är redan ett konkret
exempel. Där icke folket självt behåller
bestämmanderätten i sina egna händer, där det icke
självt tar initiativet och är verksamt
medverkande i omdaningsprocessen utan släpper ifrån
sig bestämmandet till herrar, åt vilka det
också överlämnar bestämmanderätten över sig
självt och sina egna liv •— där måste
revolutionen övergå till kontrarevolution och
slutligen reaktion. Problemet om staten är därför
inte en av revolutionens bifrågor, det är ett
av revolutionens huvudproblem. Inställningen
till staten är proberstenen, som är avgörande
för revolutionens innehåll och utveckling.
Innan man har klarat upp begreppen om
förhållandet till staten, har man ingen klarhet om
revolutionens mening och mål. Och en
revolutionär, som vill likvidera kapitalismen, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
