Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter. Den preussiska andan började dominera.
Korpraler, överstar, generaler växte fram och
dominerade. Apparaten fungerade som ett
bättre, oklanderligt skatteuppbördsverk.
Kontingenterna indrevos med hjälp av
arbetsplatsens hundratusenden skattemasar. Kassorna
fylldes i takt med att medlemmarna tömdes på
en idealism och hänförelse, som hörde den
primitiva ursprungligheten till, dådkraften som
livnärdes av tron och idealet.’
Isynnerhet fackföreningsrörelsen blev något
av en institution, ett ämbetsverk, en drillad
armé under kommando.
Vad var naturligare än att detta ämbetsverk,
präglat av den kälkborgerliga lojaliteten mot
statens myndigheter, underkastade sig
nazismen, när den blev den statsledande makten?
Denna drillade armé hade en generalstab som
var solidarisk med det ”bestående” och fången
i sina egna föreställningar om lojalitet,
disciplin och skyldighet att lyda order. Det var bara
logiskt att den erbjöd Hitler, när han kom till
makten, att inordna den tyska
fackföreningsrörelsen i den nazistiska staten i stället för att
ta upp kampen med nazismen.
När generalstaben på detta sätt deserterat,
så fanns det intet liv i organisationerna, ingen
instans som kunde ta initiativ till kamp. Det
fanns intet ursprungligt, dynamiskt,
odisciplinerat liv, ingen elementär framvällande kraft,
som kunde sätta arbetarnas massa i marsch
eller föra den an till kamp mot förtryckarna ocli
för friheten. Organisationen var dekapiterad.
Den var disciplinerad till döds. Hitler och
nazismen hade ett lätt spel mot de miljoner, som
enligt det socialdemokratiska ämbetsverkets
statistik voro samlade till en
försvarsorganisation för att bekämpa nazismen. Denna
försvarsorganisation föll samman som ett
korthus. När den inte blev kommenderad, kunde
den inte fungera. Och kommenderad blev den
inte, därför att generalerna av hänsyn till sitt
eget skinn inte vågade utfärda order. De
försökte i stället sälja institutionen med
tillhörande ämbetsverk till Hitler, vilken emellertid
betackade sig. Det var så det kom sig, att
denna till institution förvandlade rörelse ”kunde
falla så ärelöst”, för att tala mied van den
Tempel.
Denna metamorfos synes vara likadan
överallt för socialdemokratin. Det är inte bara
i Tyskland man ”faller ärelöst”, det är lite
varstans. Vad var den skandinaviska
socialdemokratins inkoppling i den
”noninterven-tion”, som kom till stånd för att samla hela
demokratin under de imperialistiska
statsledningarnas kontroll till undertryckandet av den
socialistiska revolutionen i Spanien och
förhjälpandet av fascismen till seger? Här föll
den skandinaviska socialdemokratin ännu
äre-lösare än den tyska, därför att det för den
skandinaviska socialdemokratin icke förelåg
ett sådant antingen eller som för den tyska.
Och detta ärelösa fall var också endast möjligt
därigenom, att rörelsen blivit så pass
disciplinerad och drillad, att det inte längre fanns
levande liv i medlemsmassorna, vilka bara
följde order.
En socialistisk rörelse, som skall kunna
uträtta något, måste ha massornas
ursprunglighet, hänförelse och offervilja bakom sig. Den
får inte vara steriliserad genom drill och
disciplin. Den får inte vara byråkratiserad
eller förvandlad till en institution, till ett
ämbetsverk. Den måste vara ett levande,
omedelbart uttryck för massornas önskningar,
förhoppningar och rättslidelse. Den måste vara
så funtad, att den blir ett omedelbart uttryck
för medlemmarnas vilja och den får inte bli
hinder för spontana aktioner men väl ett
redskap till sådana, ett redskap till kamp för
friheten och jämlikheten.
Det är i medvetandet om den dödliga fara,
som ligger i centralismen, som den
syndikalistiska rörelsen knäsatt sina principer om
fede-ralism och självbestämmande, om
medlemmarnas självmyndighet. Den framstår därmed som
den mest avgjorde fiende till organisationens
eller rörelsens disciplinering, förknektande och
drillande liksom till dess byråkra.tisering och
förskrivande till ett ledarvälde. Det är
medlemmarna, som skola ge liv och innehåll åt
rörelsen, som skola ge den form och fastställa
dess uppgifter. En arbetarorganisation skall
vara som ett levande och växande träd. Det
hämtar sin näring nerifrån, ifrån rötterna som
suga sig ned i jorden. Här stiger livssaften
underifrån och avsätter frukt i grenverkets över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
