Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En syndikalistisk deklaration
Våra -spanska kamrater ha sammanfattat
sina erfarenheter från de gångna kampåren
och sin syn på den situation, som skapats av
det förhärjande världskriget i en proklamation,
som samtidigt utpekar de för syndikalismen
närmast liggande uppgifterna efter kriget.
Aktstycket är synnerligen intressant och vi
återge det här i sin helhet, ett lämpligt studium
för alla intresserade och för alla syndikalister
i främsta rummet.
Under de nya kamptider, som stunda efter
nazismens och dess lydregimers sammanbrott,
komma den revolutionära syndikalismens
uppgifter och förpliktelser att vara mycket
omfattande. Syndikalismens förkämpe i Spanien
är Confederaeion Naeional del Trabajo — C.
N. T. Denna vår organisation måste taga sina
uppgifter med den ansvarskänsla och
beslutsamhet, som karakterisera vår rörelse.
Den revolutionära syndikalismen måste för
det första med seghet hålla fast vid den
hänsynslösa kamp, som pågår mot
diktaturregimerna. Beträffande Spanien anse vi, att den
mest överhängande och viktigaste uppgiften är
Francoregimens krossande. Men märk väl, att
vi tala om regimen, inte endast om Franeo och
om den fascistiska falangen, utan om alla de
institutioner och organisationer, vilka
inspirerade, organiserade samt hjälpte till att
understödja det fascistiska upproret år 1936.
Den revolutionära syndikalismen måste
deltaga i detta sociala krig, ensam eller i samver-
kan med andra. Utan att inställa sin egen
verksamhet — vilken alltid skall fortgå — måste
den sluta överenskommelser och utarbeta
grundvalar för aktioner tillsammans med andra
riktningar. Den måste välvilligt acceptera
samarbete med alla de anständiga antifascistiska
krafter, som ha samma omedelbara syften, för att
därmed uppnå vad som vi skulle vilja kalla för
brådskande mål. Samtidigt måste syndikalismen
medvetet bevara sitt oberoende för att därmed
i fortsättningen behålla fullkomlig
aktionsfri-het, vilket är mycket viktigt. Syndikalismens
revolutionära verksamhet kan naturligtvis inte
inskränka sig till fascismens störtande. Efter
dess fall uppstå nya problem för
syndikalismen att lösa, för att kunna fullfölja sina
uppgifter på den sociala omdaningens område.
Den revolutionära syndikalismen får inte,
om en mer eller mindre vänsterbetonad
provisorisk regering efterträder Franco och
övertager funktionen att teoretiskt återställa
folkfriheterna, öppet bekämpa denna. Men även
om syndikalismen uttrycker sitt erkännande och
sin solidaritet med dessa strävanden, får den
inte principiellt sanktionera denna regering
och kommande regeringars existens. Den
revolutionära syndikalismen skall alltså inte
erkänna regeringen som sådan och inte deltaga i
densamma, utan måste som alltid hänvisa till
regeringsarbetets reaktionära och skadliga
konsekvenser. Den revolutionära syndikalismen
måste således avböja att bli en regerings blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
