Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalismen och
demokratin
Av Ivar Bergegren
Y.
De hittillsvarande resultaten av vår
undersökning om förhållandet mellan syndikalism
och demokrati kunna vi sammanfatta på
följande sätt: 1. Syndikalismen är i sin egen
organisation, i sin taktik och till sitt eget syfte
— betraktad isolerad från alla andra rörelser
— demokratisk öeh antidiktatörisk. 2.
Syndikalismen och den frihetliga socialismen i
allmänhet (anarkismen) knyter an till den
socialistiska idén, sådan den utvecklats i de
demokratiska filosofierna, och till de i revolutionerna
sedan det sjuttonde århundradet utvecklade
frihetsidéerna och förbinder den revolutionära
andan med kämpande demokrati. 3.
Tillsammans med socialismen av alla riktningar
avvisar syndikalismen den kapitalistiska, rent
politiska demokratin som en lialvhet. Den
utvecklar socialismen ur kravet på fullkomlig frihet
för alla, vilket i konsekvent tillämpning på de
ekonomiska förhållandenas område strävar att
övervinna principen om männniskors
herravälde över andra människor samt i statens ställe
sätta det organiserade samhället. 4.
Syndikalismen strävar slutligen i revolutionära
situationer icke efter diktatur, utan uppträder, allt
de arbetande massornas förtrupp i deras kamp
för rättvisa och frihet och arbeta för den
djupa och sanna sociala omändring, som dessa
mål nödvändiggöra. Med andra ord, den
revolutionära syndikalismen måste beslutsamt
ingripa, för att den sociala revolutionen inte må
misslyckas.
efter sitt styrkeförhållande gentemot andra
riktningar, genom propaganda resp. handling
för demokratiskt-kooperativt socialistiskt
uppbyggande, företrädesvis genom ekonomiska
organisationer.
Syndikalismens kritiska hållning gentemot
den traditionella demokratin kommer
emellertid positivt till uttryck på ännu en annan,
mycket väsentligt punkt. Trots sitt erkännande av
det relativa framåtskridandet gentemot
stats-absolutismen, som ligger i varje annan om än
aldrig så ofullkomlig och centralistisk form av
representationsdemokrati, sätter dock
syndikalismen gentemot statsdcmokratin över huvud
taget sin idé om federalismen, som utgör
kärnan i den frihetliga socialismen.
För att begripa vad federalismen betyder,
är det nödvändigt att gå tillbaka till den
moderna demokratins andliga grundvalar. De
så kallade ”naturrättsliga” skolor, som i de
borgerliga revolutionernas tidsålder präglade den
demokratiska tanken, ntgingo från antagandet
av samhällsfördraget, mest bekant är Rousscaus
”Contrat Social”. Man antog, att det
mänskliga samhället och staten uppstått i förhistorisk
tid ur ett fredligt fördrag mellan härskare och
behärskade. Av det fritt slutna fördragets
faktum framgick, att de behärskade hade
oföryt-terliga rättigheter, som ingen härskare kunde
ta ifrån dem. Denna föreställning utgjorde ett
oerhört framsteg gentemot den tidigare hysta
föreställningen, enligt vilken furstar oeli herrar
hade sin makt från Gud och icke voro skyldiga
sina undersåtar någon räkenskap. Eldigt
”naturrättsfilosofin” hade ju de en gång i isolering
levande människorna av fri insikt om
fördelarna av politisk och social ordning grundat ett
organiserat samliv och genom
överenskommelse ”underkastat” sig en härskare, som
visserligen också å sin sida stod under fördragets
lag. Uppkommen av ren kritik mot
furstemakten måste denna filosofi leda till en motivering
av revolutionen. Så var John Locke den
segerrika engelska bourgeoisins filosof, och Jean
Jacques Rousseau blev den franska
revolutionens andlige förelöpare.
Men hela denna naturrättsfilosofi hade en
märkvärdig svaghet, som å ena sidan hade
sin grund i tänkandets begränsning genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
