Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen. Då torde CNT:s samarbete vara säkert.
Om däremot den avsikten är förhärskande,
att man skall återgå till 1931 års konstitution
utan att beakta förändringarna från 1936, så
kommer CNT inte att samarbeta i en rent
borgerlig regering. •
II.
Indaleeio Prietos etymologiska definition på
anarkismen är föråldrad, den härstammar från
Proudhons tid. I Zoccolis och Eltzbachers
böcker liksom också i alla, de hithörande
encyklo-pedierna finner man liknande förklaringar.,
Proudhon, vilken är allmänt känd som
”anarkismens fader”, var en entusiastisk anhängare
av den socialistiska demokratin (inte den tyska
socialdemokratin, som på Proudhons tid ännu
inte existerade, och som Proudhon — om han
hade fått se den i verksamhet — säkert skulle ha
häftigt bekämpat). Förnekandet av staten
och regeringen i den äldre anarkistiska
litteraturen var inte liktydigt med ett avvisande av
organiserad samhällsordning. Anhäugarna av
en filosofi utan statsmakt inom den
socialistiska rörelsen bejakade de mest mångfaldiga
sociala ändamålsorganisationer i varje
avseende.
Problemet om deltagande eller inte
deltagande i en regering är inte begränsat till den
frihetliga rörelsen i Spanien, och inte heller till
den frihetliga socialismens teori. Det är
äldre än den anarkistiska teorin som lanserats
av Saint Simon, ”den siste adelsmannen och
den förste socialisten”, som uttalade det
profetiska ordet, att ”samhället, när
framåtskridandet inom vetenskapen och industrin nått
tillräckligt långt, inte längre behöver någon
regering; en administrativ och industriell regim
kommer då att vara fullt tillräcklig”. Denna
idé har sedan dess ofta upprepats i
Frankrikes hela socialistiska litteratur och
kulminerade i den berömda frasen, att ”konsten att regera
människorna måste ersättas av konsten att
förvalta tingen.” Från Saint, Simon, via Karl
Marx och ända till Hendrik de Man har den
socialistiska politiken varit inriktad på att
omsätta denna teori i praktiken. I dag ha
vetenskap och industri gjort så stora framsteg,
att det av Saint Simon önskade tillståndet har
uppnåtts.
Den tyska socialdemokratin såg i parlamen-
tarismen den enda vägen till socialismens
förverkligande. För den fanns bara ”la
partici-paciön en la politica” (deltagande i politiken),
såsoni Indaleeio Prieto uttrycker sig. De tyska
socialdemokraterna ha med denna metod lidit
ett ömkligt fiasko. I andra länder har den
socialistiska rörelsen inte varit så uteslutande
parlamentarisk som i Tyskland. De franska
socialisterna’ lia från Blanqui till Ziromski
erkänt nödvändigheten av den.
utomparlamenta-riska aktionen såsom en komplettering till
deltagandet i de lagstiftande kårerna;’ oeli
teoretikerna fraii Guesde till Leon Blum ha. aldrig
förnekat den revolutionära syndikalismens roll
som betydande faktor för att nå fram till
socialismens förverkligande.
/
Det existerar alltså en gemensam idékälla,
från vilken den socialdemokrä&ska såväl
som den anarkistiska strömningen har sitt
ursprung. I den första Internationalen voro de
båda tendenserna förenade, och de
eftersträvade båda den sociala omvandlingen, varigenom
alla människor skulle garanteras välstånd och
frihet.
Inom den s. k. gillesocialismen, vars teori
utarbetades under åren efter första världskriget,
särskilt av W. H. Coole, företages försöket att
förena de båda tendenserna till en konstruktiv
syntes och slå en bro mellan den statliga och den
antistatliga socialismen. Enligt denna teori
skola samhällets ekonomiska funktioner
organiseras av arbetaresyndikaten, under det att
staten får nöja sig med en reducerad roll inom
det samhälleliga livet.
Om man betraktar detta problem i de
revolutionära händelsernas spegel från Mikael
Ba-kunins tid intill våra dagar, så förlora orden
”stat” och ”regering” mycket av den
ursprungliga betydelse, som dogmatikerna förläna dem.
Proudhon förklarar i sin bok om den federativa
principen (Le principe Fédératif) frimodigt,
att för honom har ordet ”anarki” samma
betydelse som det engelska ordet ”Self-Government”
Andra frihetliga filosofer av internationellt
rykte såsom t. ex. Gustaf Landauer, den tyska
anarkismens mest representative teoretiker,
accepterade ordet ”anarki” som negation av den
kapitalistiska ”oordningen” och betecknade sitt
positiva ideal som ”frihetlig socialism”.
Christian Cornelissen, den mest betydande national-
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
