Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var förhållandet, rekvirerade staten företagen
och drev dem i egen regi. Alla produktiva
krafter kunde på detta sätt utnyttjas. Men därmed
nöjde man sig inte. Vid sidan av de enskilda
företagens utbyggnad av sin industri gjorde
respektive stater väldiga kapitalinvesteringar,
byggde ut de gamla fabrikerna, byggde nya
jätteföretag och pressade på detta sätt upp
produktivkrafternas totalitet till en väldig höjd.
Det kan knappast råda något tvivel om, att
regeringarna, genom att kunna disponera
över de allmänna medel, som stodo till deras
disposition, och genom utnyttjandet av de
medel, de kunde mobilisera genom skatt ekon
fiska-tion eller frivilligt genom upplåning, kunde
åstadkomma en sådan våldsam ökning av
krigsproduktionen, som eljes icke kunnat
säkerställas av den privata företagsamheten. Vad
som åstadkommits i Amerika är särdeles
illustrativt. Den kapitalismens internationella
kris, som utbröt 1929, medförde för Amerikas
vidkommande, att produktionsindex föll från
125 år 1929 till 58 år 1932. År 1932 var
således den amerikanska produktionen ieke fullt
hälften av, vad den var 1929. Under samma tid
föllo lönerna med 60 % och utdelningarna till
kapitalisterna med 56.6 %. Lantbrukets
inkomster gingo ned från 12 miljarder till 5 *4
miljarder. Antalet arbetslösa steg till 12 miljoner,
enligt andra uppskattningar ända till 15
miljoner. Ännu vid tiden för krigsutbrottet i
Europa uppskattades det till 10 miljoner.
Stagnationen under 30-talet beräknas ha medfört en
förlust för Amerikas vidkommande på 200
miljarder dollar. Förkrigstidens Amerika var
visserligen icke utarmat, men i alla fall hårt
drabbat av den eländiga freden. Men så kom, som
redan sagts, det välsignade kriget. Det slukade
oerhörda summor. Statsbudgeten omfattade
snart 50 % av nationalinkomsten.
Arbetslösheten försvann. Produktionen utbyggdes.
Arbetarnas löner höjdes ocli voro 1943 50 %
högre, vilket lär ha utgjort ungefär dubbel
kompensation för levnadskostnaderna. 64 miljoner
människor sysselsättas nu i industri och jordbruk
och deras sammanlagda lönesumma är tre
gånger större än lönesumman 1939. Amerikas
produktionsvärde uppskattades före 1939 till 80
miljarder dollar. Numera uppskattas det till
200 miljarder. Med hänsyn tagen till det
minskade penningvärdet hade realvärdet av
nationalinkomsten stigit med 51 % från 1938 till
1942.
Det är ju ett känt förhållande, att
produktionskapaciteten aldrig till fullo utnyttjas
under den privatkapitalistiska samhällsordningen.
När man i Amerika år 1929 nådde
toppunkten av 1920-talets högkonjunktur, utnyttjades
den amerikanska produktionsapparaten endast
till 80 % av sin kapacitet. Det ligger nära till
hands att antaga, att man med statsplanerad
ekonomi skulle kunna avsevärt öka välståndet.
Krigets erfarenheter motsäga i alla fall icke
denna uppfattning.
Tanken på statlig planering har också vunnit
stor utbredning. Statsbejakando socialister
lia anammat tanken och även borgerliga
politiker ha i den sökt tillflykt undan faran för kris
och social revolution.
Ifrån skilda utgångspunkter mötes tanken
på statlig planhushållning av motstånd dels
från den borgerliga liberalismen och dels från
den frihetliga socialismen. Den borgerliga
liberalismen betraktar den statliga
planhushållningen som inkörsporten till socialismen och
den formulerar vanligen sin ståndpunkt: frihet
eller socialism. Socialismen kominer enligt
dess mening att döda friheten. Och så som den
fattar socialismen, d. v. s. som ett. av staten
fullständigt kontrollerat, dirigerat och ägt
pro-duktionsväsen, så har den redan vunnen
erfarenhet att peka på. För den är socialismen
lika med statens inträdande i den enskilde
företagarens ställe, vilket måste leda till den
personliga frihetens försvinnande icke bara för
företagaren utan också för arbetaren. Den
fri-hetliga socialismen ansluter sig till denna
uppfattning, men det är just därför, den i stället
för staten vill sätta en av alla producenter, av
alla handens och hjärnans arbetare
sammanfogad sammanslutning som övertagare och ägare
av produktionsmedlen, där man sätter
producenternas självförvaltning i stället för statens
myndighetskontroll och diktat. En
produktionsordning, som på detta sätt vilade på
självbestämmande men samverkande ocli federativt
sammanslutna producentenheter, samverkande
lokalt, regionalt, industriellt och slutligen i så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
