Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapitalets segerherrar. Än så länge förefalla,
som sagt, ai’betarrorelsens, den internationella
och den amerikanska, motprestationer mot från
detta håll lurande faror tämligen obefintliga.
Men man bör å andra sidan kunna räkna med,
att det svaghetstillstånd, under vilket
arbetarklassens politiska organ äro nedtyngda, sedan
nazifascismens och de totalitära krafternas
offensiv lemlästat demokratiernas utveckling,
doek inte har någon tendens att bli permanent.
När inom ramen för fredsplaneringen
demokratisk beredskap blir aktuell — och den kommer
att bli det mycket snabbt —, har man att vänta
en kraftig reaktion just från arbetarrörelsens
och fackorganisationernas sida mot, att den
allierade segern över nazismen främst genom
amerikanska kapitalintressens mellankommande
skall spädas ut med upprättandet av ett nvtt
socialreaktionärt. herravälde, för vilket
namnet ännu inte är uppfunnet.
II.
En utomstående, neutral observatör av det
moderna Amerikas livsstil och
socialekonomiska samt politiska mentalitet måste bli
överraskad — kanske rent av imponerad av, hur
pass starkt humanitetens patos och en, stundom
salvelsefull, demokratisk lidelse vunnit insteg i
officiella politiska förkunnanden. I den
dokumentariska redogörelse för Förenta staternas
utrikespolitik, som Alfred Öste lagt fram i en
av Utrikespolitiska Institutet år 1941 utgiven
skrift, vimlar det, i synnerhet i Roosevelts olika
tal och kommentarer till den av Hitlerhotet
paralyserade världssituat ionen, av patetiska
kärleksförklaringar till folkfriheten. När
president Roosevelt i maj 1940 inför kongressen
framlade de första av en lång rad högst
betydande anslagskrav för försvarets räkning,
vädjade han bl. a. med följande ord till
folkopinionen :
”Även jag ber för freden, att angrepp och
våld skola utplånas från jorden, men jag är
besluten att realistiskt anamma det
förhållandet, att vårt land behöver sin moraliska och
fysiska hållfasthet. Vårt ideal — edra och
mitt, nästan varenda mans, kvinnas och barns i
detta land — oeh vårt mål äro fortfarande att
bevara freden — fred hemma och utomlands.
Vi äro icke desto mindre beredda icke blott att
ge ut miljontals dollar för vårt försvar utan
också att tjäna, ja t. o. m. offra våra liv för
bevarandet av våra amerikanska fri- och
rättigheter. Vår säkerhet är icke blott en fråga om
vapen. Den arm, som håller vapen, måste
vara stark, ögat, som leder dem, klart, den vilja,
som dirigerar, måste vara okuvlig. Detta är
tecknen på ett fritt folk, ett folk, som
hängivet håller fast vid de institutioner, det själv
har byggt, ett folk, som vill försvara sin
livsföring, som är hela folket dyrbar, ett folk,
som sätter sin tro till Gnd.”
Talet är folkpsykologiskt intressant — ända
till den religiöst förpuppade slutklämmen.
Det vore kortsynt att bedöma det enbart som
kristligt färgat hyckleri och politisk demagogi.
Roosevelt tolkar här snarare den
amerikanska livsstilen, den amerikanske Medelsvenssons
demokratiska konservatism och tillika
konven-tionalism, där den försvarar ”en livsföring,
som är hela folket dyrbar”. Amerikansk
demokrati framstår här i en blandning av dikt
och sanning, av realitet och söndagsskoleprat,
som är ganska typiskt för den. Emellertid
måste man medge, att i den situation, då talet
hölls — omedelbart efter att det mäktiga
nazistriket invaderat Norge och Danmark och
beredde sig att underkuva västmakterna — den
amerikanske presidenten med stor skicklighet
bemött den totalitära livsrumspropagandan.
Hans tal utgår, samtidigt som det är ett
uttryck för de besuttna klassernas tillit till
statens auktoritet, från ett hänsynstagande till
folkmassornas demokratiska frihetskrav oeh
behov. Den i den uppkomna situationen icke
svårförståeliga tesen Charity begins at home!
utkommer här i Roosevelts tolkning i en
demokratisk folkupplaga för försvarets räkning —
utan att dock löpa risken att reta kapitalet.
Sådan ter sig den, numera ganska omskrutna,
amerikanska demokratiska livsåskådningen på
gott och ont. Det är emellertid skäl att
påminna om livsidcalens bräckliga ideologi i det
moderna kapitalistiska samhället —• och oss
veterligen ha framstående representanter för
USA aldrig förnekat, att Amerika är och
fortfar att vara ett föregångsland för det privata
kapitalistiska initiativet. Den amerikanska
demokratin är sålunda inlindad i en av den
kapitalistiska socialekonomin betingad kostym.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
