Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har maktmedel att tvinga undersåtarna, och
därför att straffet att vägra deltaga i kriget
ytterst är döden. De flesta underkasta sig dock
av vana och tröghet, då det är något främmande
för dem, att sätta upp sin vilja mot regeringens,
även när det gäller deras egna liv, även när det
borde vara en uppenbar plikt.
Att övervinna denna underdånighet, att
sätta regeringarna och deras fögderi under
kontroll, att förhindra krigsutbrott genom att
kasta hela. sin organiserade tyngd i vågskålen
och påverka det politiska skeendet till förmån
för freden skulle ju vara den organiserade
arbetarrörelsens uppgift. Dessvärre har
arbetarrörelsen, just genom att ledas in i
parlamentariska fållor, endast bidragit till att förvärra det
onda, ökat massornas tro på regeringarna, ökat
lojaliteten och underkastelseandan och avstått
från egen kontroll och självverksamhet. I
stället för att arbetarrörelsen skulle ha till
självständig uppgift att kontrollera
regeringspolitiken för att förhindra krig, har
parlamentarismen medfört, att regeringarna fått en starkare
kontroll över arbetarmassorna genom att deras
representanter själva blivit medansvariga i
regerings- och riksdagspolit.iken. Freden skola
arbetarna nu befrämja genom att välja
riksdagsmän, vilka i sin ordning kunna ta del i
regeringsbestyren. Arbetarna överlämna
bevakandet av sina fredsintresSen till avlönade
yrkespolitiker — och så en vacker dag vakna de
till verkligheten mitt i krigets kanonåskor.
Freden har blivit bortschackrad av deras
representanter. Blint inkastade i ett krig ha de
vanligen föga möjlighet att kunna överblicka
situationen eller avväga ansvaret. De tro på sina
ledare och representanter som allt för ofta visa
sig vara politiska bedragare,
Hur arbetarna bli bedragna av sina politiska
representanter och lurade in i kriget därpå
utgör Finland ett bedrövligt men klart exempel.
Samtidigt utgör Finland ett eklatant exempel
på den politiska demokratins bristfällighet.
Genom den politiska demokratin, genom folkets
val av representanter till den lagstiftande
församlingen, skulle ju folkviljan utkristalliseras.
Men även om så i begränsad mån kan ske, så
är det icke därför sagt att det sker. Ty det
förekommer allt för ofta, för att icke säga
som regel, att den representativa församlingen
och dess regering medvetet och avsiktligt
sätter sig över folkviljan eller medvetet
undertrycker eller bedrager den, eller bådadera.
Finland är därpå ett exempel.
II.
-K/fot den överväldigande folkmajoritetens
i-i vilja ha vi indragits i kriget.” Detta
konstaterande gjordes 1944 av Suomcn
Sosiali-demokraatti, den finska socialdemokratins
huvudorgan, i en artikel om kriget med
anslutning till det finska krigsutbrottets treårsdag.
Därmed fastslås också, att det finska folkets
vilja icke kom till uttryck i den politik som
fördes av Finlands regering och parlament.
Regeringen förde en politik stick i stäv mot den
finska folkviljan, och det finska parlamentet
reagerade icke mot regeringspolitiken. I detta
historiska förhållande blottas den politiska
demokratins skröplighet. Den politiska
demokratin ger ingen garanti mot att folket mot sin
vilja ledes till slaktbänken. Därmed
ådagaläg-ges också nödvändigheten av att massorna
organiseras för kampen mot kriget med den
direkta aktionens vapen utanför parlamentet.
Hur kunde det vara möjligt, att Finland
drogs in i kriget mot folkets vilja? Det var
endast möjligt därigenom, att folket hade insövts
i en blind tro på det parlamentariska systemets
ofelbarhet. Man väljer representanter till
riksdagen och dessa representanter skola endast
fatta sådana beslut, som ger uttryck åt folkets
vilja och låta verkställa dessa beslut.
Folkmassan har kritiklöst anammat denna
uppfattning utan att göra klart för sig att
folkrepresentationen och regeringen mycket väl kan föra
cn politik enligt sin vilja eller för gruppintressen
som mycket väl kan stå i strid med folkviljam.
Massan har bibringats en blind tillit till sina
politiska representanter och deras regering och
håller därför icke uppsikt över regering och
riksdag. Det är en av förklaringarna till, att
ett folk av sin regering kan ledas till
slaktbänken mot sin vilja.
Finlands arbetarklass har förvisso under
sista kvartsseklet slutit upp kring lögnen om den
parlamentariska representationen. Snällt och
beskedligt ha arbetarna vandrat till valurnorna
för att välja sig representanter, som skulle
tillvarataga deras intressen, och i dessa intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
