Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara sin hittillsvarande neutralitet” och genom
den bevara freden. Man visste ju också, att
det fanns tyska trupper i landet, men vad
avsikten och meningen med dessa tyska trupper
var visste man icke, heller icke var de alla voro
placerade eller hur många de voro.
Två dagar efter denna klagan över
omöjligheten att få veta vad som förehades och detta
understrykande av arbetarnas vilja till
neutralitetspolitik och fred kom så det finsk-tyska
angreppskriget mot Ryssland. Här
kulminerade regeringsbedrageriet mot folket och här
blottades den politiska demokratismens
bristfällighet.
III.
Så långt man kan se har den finska
regeringens förfarande varit systematiskt
bedrägligt. Den har alltsedan ständigt förklarat för
folket, att dess politik varit neutralitetspolitik
och att landet blev tvingat in i krig genom
ryskt angrepp, att således Finlands krig va,r ett
försvarskrig.
Dessvärre för den finska regeringen har
samspelet med de tyska nazisterna icke varit
tillfredsställande. Hitler vittnade emot den finska
regeringen. I den krigsproklamation han
utfärdade den 22 juni hette det:
”1 förbund med finska kamrater stå
segrarna från Narvik vid Norra Ishavet. Tyska
divisioner skydda gemensamt med de finska
frihetshjältarna under deras marskalk Finlands
jord.”
Hitler hade ingen anledning att dölja, att
detta angreppskrig företogs med finsk
medverkan. Tvärtom låg det i hans intresse att
inför världen visa hur den tyska nazismen på
nytt uppträdde som ”skyddsmakt” för ett litet
demokratiskt land mot bolsjevismen. Den
finska regeringen hade tydligen ieke förutsett att
hitleristerna skulle utnyttja denna
maktkombinations propagandavärde. Plumpt kastade
Hitler ryssarna i ansiktet, att finnarna voro med
om angreppskriget.
I strid mot den hitlerska proklamationen
uttalade finska utrikesdepartementet följande
dag, den 23 juni:
”Vi åro icke i krig, och så långe vi icke åro i
krig åro vi neutrala. Det enda som
överhuvudtaget kan föranleda någon förändring i den
hållning Finland nu intar är att vi bli
angripna.”
Det är emellertid uppenbart, att när ett land
har låtit tyska trupper marschera upp vid
landets ryska gränser beredda att gå til-1 anfall
mot Ryssland, så är det landet icke längre
neutralt. Det liar redan engagerat sig i kriget på
angriparens sida, så som också Hitler förklarat
det. Finska utrikesdepartementets förklaring
var emellertid avsedd till det finska folkets
vilseledande. Regeringen ville i det längsta
upprätthålla den föreställningen hos det finska
folket, att Finland angripits av Ryssland och att
det finska folket därför var förpliktat att
försvara sig. Mot sin vilja hade Finland dragits
in i kriget, och mot regeringens vilja, hade den
varit nödsakad att proklamera krig mot
Ryssland, hette det. Om regeringen trätt fram för
det finska folket och sanningsenligt förklarat,
att den inlett ett angreppskrig mot Ryssland,
så är det inte säkert att det finska folket
funnit sig i att bli kanonmat i ett krig som det
aldrig velat. Regeringens framställning av
förhållandena, att det var Finland som anfallits,
var en nödvändig del av den vävnad av lögner
med hjälp av vilken det finska folket skulle
drivas i krig på Hitlers sida och bli kanonmat
för främjandet av den nazistiska nyordningen.
Omedelbart efter öppnandet av det tyska
angreppet, vilket enligt Hitler företogs i
gemenskap med finnarna, svarade ryssarna med
bombangrepp på finska städer, och den finska
regeringen fick den eftertraktade förevändningen,
som gav den formell anledning att proklamera
försvarskrig mot Ryssland.
IV.
Så mycket är säkert, att även den finska
socialdemokratin genom sin propaganda varit
med om att förbereda krigsförbrytelsen. Redan
före krigsutbrottet (dec. 1940) citerade
Arbetaren ett uttalande av den finska
socialdemokratins huvudorgan, Suomen Sosialidemokraatti,
där tidningen förkunnade, att ett, nytt socialt
Europa håller på att födas ur en utveckling,
som till sin natur är socialistisk. På detta sätt
karakteriserade den finska socialdemokratins
huvudorgan socialismens och arbetarnas
ärkefiende nazismen. En samling politiska
gangsters hade satt sig i besittning av makten och i
Tyskland och andra länder hade de mördat
arbetarnas främsta representanter och utrotat
arbetarrörelsen. De mobiliserade .alla tillgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
