Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män genom folket eller vissa organisationer
införas. Driftråd oek fackföreningar skola
kär ka det avgörande ordet. Man tänker också
förvandla det nuvarande s. k.
”tjänstemannaförhållandet” till ett ”anställningsförhållande”
med tillräckligt socialt skydd, — d. v. s.
fråntaga de offentliga funktionärerna vissa
extra-privilegier. Man betonar, att — kur viktigt
det än är att skapa centrala institutioner o. s.
v., så måste man alltid anknyta till företagen
och till befolkningens arbetande celler (inte
bara industriarbetarnas); ”man kommer inte
ifrån nödvändigheten att företa det egentliga
uppbyggandet av den tyska demokratin
underifrån”, heter det i ”Zur Nachkriegspolitik ..
Sådana idéer framlägger också Friden under
rubriken ”ekonomisk demokrati”. Han
betonar driftrepresentationemas konstruktiva
ekonomiska uppgifter, talar om ”näringslivets
decentralisering” och regionala ekonomiska
myndigheter, som måste samarbeta med
arbetarrepresentanterna. Att tyska
socialdemokratiska emigranter på denna punkt önska en
av-gränsning av sina socialistiska strävanden
gentemot statskapitalistisk centralism, bevisar , för
övrigt också ett uttalande av Kurt Steehert,
som i sitt historiska arbete ”Hur kunde det
hända?” skriver: ”Def fanns visserligen till
och med i arbetarrörelsen — Steehert menar
den tyska arbetarrörelsen före Hitler —
byråkrater, som i grund oeh botten betraktade den
statskapitalistiska krigshushållningen som
modellen för ’socialiseringen’... Men fastän man
mycket allvarligt diskuterade om hur man
finner syntesen mellan frihet oeh tvång och hur
planhushållningen befrämjar individens frihet
i stället för att inskränka den, har denna
fråga åtminstone icke fått ett så
tillfredsställande svar, att socialisterna kunna säga: vi veta,
hur man förmår lösa detta centrala problem i
vårt samhälle”. Man har väl inte heller i de
nu föreliggande framtidsplanerna löst
problemet, men man ställer kanske upp det mera
radikalt än förut.
Nu också några ord om de politiska
uppfattningar, som framträda i diskussionen!
Friden tar avstånd från den totala
enhetssta-ten och kräver Tysklands ombildande till en
”decentraliserad enhetsstat”. Denna stats
provinser (delstater) skola erhålla en självständig
förvaltning; det största av de historiska tyska
”länderna” — Preussen — skall emellertid
upplösas i flera mindre, för att avskaffa det
bestående missförhållandet. Friden vänder sig
uttryckligen mot ”vissa vänsterkretsars” krav,
att Preussen skall bevaras. De nya länderna
skola visserligen enligt Fridens mening
uppenbarligen endast genomföra av riket beslutade,
enhetliga administrativa åtgärder; någon äkta
federalism är det således inte tal om. Friden
vill dessutom låta flera av den centralistiska
nazismens reformer äga bestånd: nämligen
riksjustitieförvaltningen,
riksuppfostringsminis-teriet och rikspolisen (den existerade inte före
Tredje riket, utan vederbörande ärenden voro
då- delstatsangelägenheter). Vidare vill Friden
”återställa” den kommunala självstyrelsen —
som i verkligheten alls inte funnits i Tyskland
förut i den mening, som man här i landet och
annorstädes uppfattar den. Också ”Zur
Nachkriegspolitik ...” kräver ”så vidsträckt
decentralisering och självförvaltning som möjligt på
olika områden av den sociala verksamheten”,
men på grundval av riksgrundlagar. Både ovan
citerade arbete och Fridén kräva för övrigt
också en starkare garanti av det
parlamentariska arbetets effektivitet och verkligt
arbets-dugliga regeringar (vilka under
weimarsyste-met inte garanterades under
mångpartidiskus-sionemas och mångpartiintrigernas kaos).
Folkrepresentationens och kabinettens
sammanhang med befolkningen skall gestaltas
intimare oeh innerligare, men dessa kårers sakliga
arbete skall tryggas bättre mot partipolitiska
störningar; man önskar i detta avseende en
”stramare regering”. I broschyren ”Zur
Nachkriegspolitik ...” finner man en intressant
nyans till frågan om uppbyggandet av en
verklig kommunal självstyrelse: man föreslår
nämligen, att i kommunerna "representanterna för
storföretagens arbetspersonal liksom också
förtroendemännen inom faek- oeh
yrkesorganisationer” skola inlemmas till ansvarig
medverkan.
Också polisens demokratisering kräves, —
den betecknas hos Fridén som ”rikspolis”.
”Zur Nachkriegspolitik ..önskar, att ”ur de
lokalt uppstående arbetarvärnens, folkvärnens
etc. led skola pålitliga krafter överföras till
den nya poliskåren”. I samma bok framhålles,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
