- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1944 /
148

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tand. Kungen hävdade, att till och med
vattenkrukorna, som kvinnorna buro vatten i,
tillhörde staten. Den privata äganderätten
upphävdes t. o. m. till arbetsredskapen. Hos
läns-bäronerna växte fram- en strävan efter att bli
ugare och kunna disponera över. saker oéh ting
utan statens inblandning.
Öavhängighetsdrif-ten blir allt starkare oeh’ leder till öppna
revolter, vilka exempelvis i England ledde till
den Magna Charta, som senare också blev
privatkapitalismens stora stridsskrift.
Privatkapitalismen är feodalismens äktfödda barn, hävdar
författaren.

Trots den stora skillnaden i tid och miljö är
det mycket, som tyder på, att Ryssland
sociologiskt sett står i samma situation som det
feodala England före Magna Charta. De stora
fabriksledarna och godsförvaltarna i Ryssland
ha redan en makt över sina underordnade som
småkungar på sina områden. Ledaren för en
rysk fabrik är praktiskt taget enväldig oeh
detsamma gäller för de stora kollektivgodsen.
Ursprungligen skulle ledningen ligga i händerna
på arbetarråd, men man gick snart över till ätt
lägga makten oeh ansvaret för fabrikens
skötsel hos en man. Under igångsättandet av
fem-årsplanema slog denna enväldesprineip igenom
på de flesta platser och samtidigt förlorade
ar-, betarråden sitt inflytande. Under det nu
pågående kriget har denna princip ännu mera
stabiliserats. Eabrikerna äro organiserade militärt
och det härskar militär disciplin på
arbetsplatserna; En fabriksledare har samma makt över
sina underlydande som en general över sina
soldater i fält.

Fabriksledarnas maktställning ger dem stor
sjätvmedvetenhet och ger dem också tillfälle att
arbeta utan kontroll underifrån De äga icke
fabrikerna oeh de hämmas av kontrollen
ovanifrån. Men man märker en stigande tendens
hos dessa kommunistiska baroner att skaka oket
av sig, säger författaren, oeh den
demokratise-ringsproeess, som fortgått under senare tider,
synes’ ha sin bakgrund i trycket från de högre
ämbetsverken. Den nya författningen
överlämnar makten till fabriksledarna och
godsförvaltarna. Och det är anmärkningsvärt,.att de stora
oéh blodiga Moskvaproöesscrna (som också
spriddes över. hela landet) just drabbade de

kretsar, som voro motståndare till Stalins order
om, att produktionsledarna skulle ha domsrätt,
ensambestämmandc o. s. v. Moskvapröcessema
beteckna de kommunistiska baronernas första
större revolution och ha sin parallell i
feodalismens bäronuppror i gångna tider.

Författaren menar, att dé kommunistiska
baronerna icke komma att stanna härvid. Med
en naturlags säkerhet komma de att steg för
■ steg göra sig själva självständiga gent emot
statsingrepp, göra sig oberoende av staten. De
komma att kämpa för den privata
äganderätten, därför att de själva vilja ha största möjliga
vinst.

Det är en känd social proeess, säger
Broek-Utne, att en egendomsförvaltande
ämbetsmannakår förvaltar de omhänderhavda värdena
på ett sådant sätt, att de praktiskt taget bli de
förvaltande ämbetsmännens privata besittning.
Den största delen av den europeiska uradeln
med sin egendomsrätt till jordagodsen, har
uppstått på det sättet. Släkterna förklarade
småningom, att de ieke bara förvaltade, utan ägde
jorden och godsen. Detta är den vanliga
utvecklingen till större egendomsrätt oeh
adelskap. Man finner den i Asien, Europa, Afrika
och det för-eolumbiska Amerika. Att en
motsvarande utveckling också skulle kunna komma
i Ryssland, synes därför icke osannolikt.
Redan nu har en rysk fabriksförvaltare betydligt
större makt inom sitt område än en
västeuropeisk fabriksägare. En rysk fabriksägare kan
neka arbetarna att få flytta från fabriken, han
kan ådöma ovilliga arbetare straff, som ingen
västeuropeisk arbetsgivare kan göra. Man har
här samma utveckling som Under feodalismen.
Knappast var feodalismen införd, förr än
grevar och baroner krävde rätt att neka
bönderna rätt att lämna godsen. Livegenskapen
stabiliserades. Och samtidigt krävde den nya adeln
privat domsrätt över sina underlydande.
Grevar och baroner fingo bönderna helt i sina
händer. Det system, som skulle hjälpa bönderna,
blev en katastrof för dem.

För ätt uppmuntra produktionen ha de ryska
myndigheterna gett fabriksledarna rätt till en
viss provision av fabriksdriftens överskott. Ju
mera fabrikerna kunna öka produktionen, desto
mera tjäna ledarna. Oeh man kan då fråga, vil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1944/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free