Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<le borgerliga krigspolitikerna önska ge den.
Någon socialistiskt påverkad resning på
grundval av Labours särprogram — om det nu finns
— får freden tydligen inte, och såväl Labours
politiska kongresser som don engelska
fackföreningsrörelsens olika uttalanden i frågor
rörande freden och t. ex. behandlingen av
tyska folket företedde inte några mera
revolutionära perspektiv, utan sammanföllo på det
hela taget med den ”segerfred”, de borgerliga
ha i sikte, vilket ju inte utesluter vissa
socialreformatoriska reservationer.
Vi ha blygsamt nog i vår översikt icke
omnämnt den svenska arbetarrörelsens
utvecklingstendenser under kriget. Dels må det
vara förbehållet en särskild utredning, dels
vore det ett alltför djärvt antagande, att just
härifrån skulle utgå några mera eggande,
revolutionärt omvälvande idéer och framstötar.
Omvänt kanske kommer det en rad gnistor
flygande från de stundande stora uppgörelserna
inom det stridande Europas arbetarrörelser,
gnistor som förmå tända en ny aktivitet även
för den svenska socialismens vidkommande.
Slutligen måste det åtminstone med en enda
mening också nämnas, att den
nordamerikanska arbetarrörelsen efter kriget öppnar vissa
perspektiv, som kanske inleda en ny period för
den i detta land mycket efterblivna och
senkomna, ofärdiga socialistiska rörelsen. Det är
egendomligt, att i Upton Sinclairs hemland
den revolutionära socialismen fortfarande
framskymtar huvudsakligen i form av litterär
kritik. Men detta förhållande är på intet sätt
prejudicerande. Do invecklade sociala
konflikterna i Förenta staterna inbjuda mer än
någonsin tillförne till socialistiskt
upplysningsarbete som spärrhinder för den utbredda
businessmcntaliteten och, icke minst, mot den
”amerikanska linje”, som bär fascistbaciller
inom sig.
Det är bara att konstatera faktum, då man
fastslår, att den internationella
arbetarrörelsen icke mäktat att hindra utbrottet av
världskrig nr 2, den här gången lika lite som
1914. Den har varit internationell i sina
manifestationer, men mycket mindre i sina
gärningar. Som naturligt är, har
arbetarinternatio-nalismens svaghetstillstånd bara ökat under
krigsåren, och det är därför ganska
tvivelaktigt, hur pass stort dess tillskott till
fredsgestaltningen överhuvud kan bli.
Arbetarrörelsen hör i viss mån också till krigets offer, men
man bör låta bli att förkunna, att detta
förhållande skulle vara ”ödesbestämt”.
Arbetarklassen måste i allt högre grad svara för sitt
eget öde. De allierade segerherrarna komma
säkerligen att snickra till fredsverket mer eller
mindre efter den gamla vanliga mallen. Man
kan inte ens säga, att den internationella
arbetarrörelsen härvid helt och hållet tvår sina
händer i oskuld. Dess försummelser äro
medansvariga både för vad som förevarit och för
vad som komma skall. Men den revolutionära
socialismen bidar alltjämt sin tid och den
fålen ny chans, när slaktandet upphör. Det
ligger ett stags borgerlig-nationalekonomisk
vidskepelse i inväntandet av den s. k. fredskrisen.
Förvisso blir det en omfattande
socialekonomisk och politisk kris i alla avseenden. Men
den hänger också ihop med, att den gamla
borgerliga regimen fortfarande ieke är villig
att avgå. Den bereder sig på en ”ny”
verksamhet i enlighet med de gängse kapitalistiska
metoderna och spelreglerna. Det är här det
socialistiska revolutionsprog-rammet bör
ingripa, för att inte arbetarrörelsen skall nöja
sig med att återigen inrangeras bland alla de
övriga krigsoffren. Just efter det andra
världskrigets fruktansvärda ödeläggelse har man skäl
att, med tanke på det fredsverk, som
arbetar-internationalismen är kallad att uträtta i en
konstruktiv anda, påminna om ett ord av Karl
Marx: filosoferna ha mer än nog interpreterat
världens lopp, nu gäller det att ändra
förhållandena. Även det sista kriget kan inte bara
ha åstadkommit sammanbrott för åtskilligt
inom den internationella arbetarrörelsen; det
bör även ha bidragit med värdefulla
erfarenheter och läxor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
