Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parlamentariskt och
utomparlamentariskt
Av Sven Thorstenson
Värdet av den parlamentariska eller den
utomparlamentariska verksamheten har
ständigt varit det centrala tvisteämnet inom
arbetarrörelsen och kommer väl att så förbli länge
än. Framför allt är ju socialdemokratin den
parlamentariska verksamhetens fanbärare och
desslikes en ivrig förnekare av, att
utomparla-mentarisk verksamhet har något egentligt
värde. Syndikalismen är å sin sida ideologiskt
förankrad i den direkta aktionen och hävdar, att
lagstiftningen endast har en myeket sekundär
betydelse. Livet gestaltas icke väsentligen efter
lagstiftningens anvisningar, snarare är det
lagstiftningen, som söker anpassa sig efter livets
egna krav. Lagstiftningen inregistrerar
förändringarna i det levande livets kraftspel, men icke
stort mera. För genomförandet av
åttatimmars-dagen vilja gärna parlamentarismens
anhängare inkassera förtjänsten, medan de till nära
nollvärdet nedskruva de faekliga aktionernas
betydelse för lagstiftningsresultatet.
Felaktigheten häri har förut klarlagts i vår tidskrift. I
samband med klarläggandet av en annan
"parlamentarisk seger", nämligen
författningsförändringen 1919, som också kallats demokratiens
genombrott här i landet, kastas också nytt ljus
över åttatimmarslagens tillkomst.
Fil. lie. Gunnar Gerdner har publicerat
utdrag av dagböeker, som förts av tvenne av den
Edénska regeringens medlemmar 1918. Den ene
är Värner Rydén och den andre är icke
namngiven. Dessa anteckningar ådagalägga klart och
tydligt, att såväl författningsförändringen med
den allmänna rösträttens införande som åtta-
timmarslagen frampressades helt och hållet av
utomparlamentariska krafter, vilka till och med
gjorde kungahuset tili propagandister för
författningsförändringen oeh påkörare för att
förmå högern att frångå sin intransigenta hållning.
Det förhöll sig ju på det sättet, att det var
högern, vilken suveränt dominerade första
kammaren, som var det egentliga-hindret för de
krävda reformerna.
År 1918 var ett revolutionernas och den
sociala orons år ute i världen. Redan 1917
hade världskriget framkallat en revolution i
Ryssland oeh från denna utgick en intensiv
verksamhet för att förmå arbetarna i det
övriga Europa att följa dess exempel oeh likvidera
kapitalismen. Det ryska exemplet influerade
naturligtvis arbetarna i andra länder oeh 1918
kom med revolutioner i Österrike, Ungern och
Tyskland. Det borgerliga samhället fick
frossbrytningar och skakade i sin grundval. Till och
med det eljes idylliska svenska borgardömet
oroades av apokalyptiska hallucinationer oeh
feberfantasier. Den svåra livsmedelsbristen och
dyrtidén här i landet hade frambringat ett
starkt utbrett missnöje bland de arbetande
massorna, som menade att nu kunde tiden vara
inne för ett revolutionärt ingripande. Den
ungsocialistiska oeh syndikalistiska
antimilitaristiska propagandan bland militären oeh
bildandet av soldatråd inom armén oeh
flottan hade gjort sitt. Det vänstersocialistiska
partiet, som då närmast var bolsjevikiskt, drev
också en revolutionärt siktande verksamhet.
Och långt in i de socialdemokratiska massorna
fanns det ett jäsande missnöje, som kunnat bli
farligt för den kapitalistiska ordningen, om
det bara fått en lämplig utlösning.
Enligt de ovan omnämnda publieerade
dagboksanteckningarna hade den tyska
revolutionens utbrott ökat den svenska politikens
atmosfäriska tryck. Överståthållaren hade
rapporterat till statsminister Edén, att arbetarnas
vänsterriktning "stod färdig att realisera en plan,
som bland annat syftade till att störta dynastin,
avskaffa första kammaren oeh upprättandet
av arbetar- och soldatråd". Regeringen förnam
ödets hotande vingslag och kungahuset blev
förskräckt. Det var inte längre
bondetågsmonarken från 1914, som kavat fronderade mot
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
