Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanslutning av arbetarna i skrå- oeh
fackföreningar, som hindrade ett gemensamt,
enhetligt uppträdande. Till följd av industrins
integration förelåg intet hinder för
arbetsgivarna att efter strejk vid en fabrik överflytta
produktionen till en annan fabrik, där strejk ej
förklarats. Härigenom, samt på grund av att
vissa arbetargrupper ibland .tvingades ta
befattning med blockerat göds, uppstod ett
"organiserat strejkbryteri" från arbetarnas sida,
varigenom den ena arbetargruppen föll den
andra i ryggen.
Därtill kom, såsom förhållandet var under
bokbinderiarbetärkonfliktesn i Stockholm och
Eskilstuna 1908, att arbetsgivarna, för att
genomdriva sina krav vid en mindre konflikt,
hotade att medelst Ioekout utvidga, striden-till
även andra fabriker inom samma industri. Mot
denna "industriella" taktik i stridsföringen
saknade arbetarna verksamt medel; härvidlag
räckte ej deras skrå- oeh fackorganisationer»
En omorganisation av de fackliga
sammanslutningarna borde därför åvägabringas i riktning
industriförbund eller lokala
samorganisationer. Anhängarna av industriförbundsprincipen
voro företrädesvis att söka bland radikala
reformistiska fackföreningsmän, medan idén om
lokala samorganisationer företräddes av
framför allt ungsocialisterna.
År 1907 utgav ungsocialisten Carl Nilsson
Sverges första syndikalistiska skrift "Lokala
barnorganisationer". I denna sammanfattades
motiveringarna till, att man från
ungsoeialis-tiskt håll på LO-kongressen hade önskat få till
stånd utredning av organisationsformerna. För-’
fattaren rekommenderar lokala
samorganisationer såsom den lämpligaste organisationsformen,
•och med sådana menar han lokala
fackföreningar sammanslutna i ën samorganisation.
"Fackföreningarna bibehållas i sin nuvarande form
•och anslutas till LS och dessa ha: samma
befogenhet som fackförbundens styrelser. LS’
högsta beslutande myndighet bör dess
generalförsamling vara."
iNågra uppgifter om storstrejken 1909
Ar 1909 blev ytterst händelserikt i den
svenska arbetarrörelsens historia, storstrejken
utbröt, och i den deltogo omkring 300,000 ar-
betare. Förloppet av densamma var i stora
drag följande:
Den 14 juli säiidé Svenska
Arbetsgivareföreningen LO en lockoutproklamation.
Anledningen härtill var ett antal smärre strejker
omfattande omkring 7,000 main.. I första hand skulle
lockouten omfatta 80,000 arbetare, sedermera
163,000. LO:s representantskap beslöt den 19
juli att på loekouthotet svara med allmän
ar-betsnedläggelse: den 4 augusti, därest
arbetsgivarna då satt sitt lockoutho.t i verket.-
LO räknadë med att omkring 200,000 arbetare:
skulle delta i strejken; -till,dessa anslöto sig
emellertid omkring 100,000 oorganiserade
arbetare, oeh sedermera även Svenska
Typografförbundets medlemmar, som stodo utanför LO,
varför konflikten kom att omfatta över 300,000. I
mitten av, augusti sökte, statens förlikningsman’
förmå regeringen att ingripa, dock utan
resultat. Senare framlade förlikningsmannen ett
förslag, som gick ut på att klyva striden: denna
skulle pågå endast inom företag anslutna till
Svenska Arbetsgivareföreningen. (Utom
nämnda organisation representerades
arbetsgivaresidan av Sverges Verkstadsförening samt
Centrala Arbetsgivareförbundet, —tillhopa hade
de båda arbetsgivareorganisationerna omkring;
70,000 arbetare).
Landssekretariatet antog förslaget om den
"rationella klyvningen", vilken alltså innebar’
återgång till arbetet för alla arbetare i företag
utanför Svenska Arbetsgivareföreningen. Detta
beslut trädde i kraft den 6 september.
Därmed var i själva verket den omfattande
konflikten avgjord — till arbetarnas nackdel.
Under månaderna september—november höllos
resultatlösa förhandlingar mellan parterna.
Under tiden hade arbetarna fått finna sig i
återtåg inom allt flera industrier, och i mitten av
november hävdes lockouten inom järnbruks- oeh
gruvindustrin oeh under de följande månaderna
inom andra industrier, så att i början av 1910
var hela den stora striden bilagd.
Redan då strejken inleddes märktes bland
arbetarna en ganska kraftig opposition mot
LO:s ledning. Man kritiserade bl. a.
förhållandet, att strejken inte kom att omfatta även
post, telegraf, järnvägarna etc., och då den
"rationella klyvningen" genomfördes, möttes åtgär-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
