Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till SAGs
historik
Av Nils Skoglund
vi.
För SAC äro de lokala sammanslutningarna
primärorganisationer. De motsvara
fackföreningarna inom LO. En viktig skillnad
mellan de båda grundorganisationerna består
i förhållandet, att LS organiserar alla den
lokala platsens arbetare oavsett yrke, medan
fackföreningen endast organiserar viss yrkesgrupp,
exempelvis murarna i en murarfackförening.
I LS kunna både murare och snickare etc.
samlas.
De lokala samorganisationerna förete stor
likhet med de franska arbetarbörserna. De se-
avsågo att värna friheten, förvandlades till
monopolorganisationer och blevo även hinder
för den ekonomiska och tekniska utvecklingen.
Det slags engelska rörelse, som går under namn
av gillesocialism, är visserligen modem social
rörelse, men den måste som övrig socialism
acceptera syndikalismens frihetskrav. Ett
frihetskrav, som är begränsat, ty även om
gruppen, i sin funktion och till sitt område, skall
ha självbestämmanderätt, så begränsas denna
rätt gruppmässigt, industriellt, nationellt och
internationellt av allas lika rätt till frihet.
Någon individualism i den meningen, att var
oeh en är sig själv nog och kan strunta i andra,
kommer icke ifråga, när det gäller
syndikalismen. Friheten begränsas av solidaritetskraven.
Det skapas trygghet icke blott för ett fåtal,
utan för alla. Syndikalism är icke endast frihet,
syndikalism är också solidaritet.
nare samorganiserade lokala syndikat men
saknade större fackliga uppgifter. De förra ha,
sedan tillräckligt antal yrkesarbetare
organiserats, på vissa platser uppdelats i
driftsektioner, som skola omfatta samtliga arbetare
vid ett företag. Om det skulle finnas flera
sådana företag (exempelvis tegelbruk), så skola
sektionerna sammanföras i ett
industrisyndikat. Genom denna jämförelse har jag icke
velat påstå, att mönstret för de lokala
samorganisationerna har hämtats från Frankrike —
frågan är Över huvud taget icke utredd —
men att de svenska syndikalisterna 1910 voro
starkt påverkade av fransk syndikalism,
därom råder ju intet tvivel.
Motiveringarna för bildandet av LS i stället
för fackföreningar var, att då alla arbetare,
oavsett yrke, hade gemensamma intressen att
hävda mot de allt mer enhetligt organiserade
arbetsgivarna, så borde även arbetarna
sammansluta sig i enhetsorganisationer, i LS.
Många stora bolag hade, förklarade man, sin
verksamhet uppdelad på många olika
industrier, järnbruk, gjuterier, cellulosafabriker,
sågverk, gruvor etc. Brukets järnarbetare
voro organiserade i en fackförening,
sågverksarbetarna i en annan etc. Mot en arbetsgivare
stod ett stort antal åtskilda fackföreningar.
"I denna organisationsform av småförbund
med ett formligt i system satt virrvarr av
:n-bördesförhållande, varvid det ena förbundet på
grund av de många vansinniga
förordningarne, stadgarne m. m. medvetet eller ej
motarbetar det andra. Det ena förbundets arbetare
nekas sålunda ibland att ställa sig fullt
solidariska med andra förbunds, oeh på så sätt
uppträda arbetarne mot varandra vid vissa
tillfällen —–(Sverges Arbetares
Centralorganisation, skrift utgiven av
Lundakommittén. Hälsingborg, 1914.)
LS’ första bud var därför en enhetlig
organisering av alla arbetare oavsett yrkesskillnad.
Det andra budet gick ut på, att genom LS
skulle kampen för socialismen pånyttfödas,
arbetarna skulle läras inse, att deras enda
räddning från förtryck och utsugning låg i ett
gemensamt uppträdande mot det kapitalistiska
samhället. Slutligen skulle LS tillämpa
stridsmetoder, som den praktiska verksamheten själv
skulle anvisa.
Syndikalisterna erkänna, att
industriför-bundsprincipen, såsom den praktiserats inom
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
