Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon inlagt i den kommer att överleva både
våldsregimer och konstnärliga moderiktningar.
Den är etsad av ett hjärta, som kände med de
lidande, oeh av en mästarhand, som aldrig tog
men gav, gav.....
Det sista meddelandet hennes schweiziska
vänner fiek från henne var en brevlapp på
vilken hon med darrande hand tackade för en
bit ost, spm hon fått sig tillsänd.
Tysklands en gång berömdaste konstnärinna
dog långsamt av svält, lika utblottad på allt
som det fattigfolk hon så gripande tolkat i
sin konst.
Det ligger en oändlig tragedi i detta att hon
som med sin konsts oförlikneliga mästerskap
sökte hjälpa de fattiga, dra fram deras
exi-sten i ljuset och därmed väcka världens
samveto, själv skulle få dela deras lott. Många
stora konstnärer har dött i yttersta fattigdom,
medan andra sedan gjort sig förmögenheter på
deras konst. Men få konstnärer torde ha levt
oeh känt så med de fattiga som hon.
Till Käthe Kollwitz
Svälten kan rista sm fåra.
Nöden kan skärpa sitt grepp.
Döden kan slita och såra.
Bettet i strupe och läpp.
Smärta: att drunkna, vid stranden.
Örnsorg: att dö i en grop.
Och handen, den känsliga handen,
som järnnäven pressar ihop.
Fingrar kan tröttna att treva.
Ingenstans fäste och stad.
Men ändå skall någonting leva:
ett skälvande streclc på ett blad.
Bröden blev stenar och hunger
och ändå så darrar en ton.
Det är svälten, svälten som sjunger
en diktande syster till ron.
STIG DAGERMAN.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
