Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och politiker, som intar en antirysk hållning.
Det gäller att få makten för de proryska
elementena grundlagd.
Om lössläppande av ett krig är en
förbrytelse — och vi betraktar det som en förbrytelse
— så bör de skyldiga ställas till ansvar. Vi
får då icke glömma bort, att innan Finland
gick med i ett övorfallskrig mot Ryssland
hade Finland redan varit föremål för ett ryskt
överfallskrig 1939—1940. Om det är riktigt,
att de finska politiker som är skyldiga till
kriget mot Ryssland 1941 skall ställas till ansvar,
så måste det också vara riktigt, att den Tyska
regering som gjorde sig skyldig till
överfallskriget mot Finland 1939 ställes till ansvar.
Men vi vet, att det, icke i Ryssland finns en
sådan ordning som tillåter de ansvariga
politikernas ställande inför domstol.
Beträffande den ordning som nu skapats i
Finland, kan det anmärkas, att den artar sig att
bli åtskilligt mindre demokratisk än förut.
Nälden finska lokomotivpersonalen i november
1945 ville gå i strejk berövades den
strejkrätten av regeringen med Moskvas goda minne.
Strejkrätten räknas till en arbetares
demokratiska fri- och rättigheter, men den finns icke
i diktaturländerna, inte heller i Ryssland. Den
med bolsjeviker och socialdemokrater späckade
finska regeringen berövade lokpersonalen
strejkrätten genom att inkalla den till militär
tjänstgöring. I händelse av vägran hade den
blivit ställd inför krigsrätt. Den reaktionära
s. k. maktlagen, som antogs under kriget, har
prolongerats av den nya ryssvänliga regimen
och enligt denna kan inrikesministern (numera
en bolsjevik) administrativt deportera alla
politiskt misshagliga. Brevcensur och
presscensur upprätthålles. Genom de ryska
stillestånds-villkoren har Finland kommit närmare den
ryska diktaturen ocli fjärmare den
demokratiska ordningen.
VI.
Låt oss summera Rysslands politiska
verksamhet ifrån 1936. Vi har först en mot
den spanska sociala revolutionen inriktad
verksamhet med syfte att av Spanien skapa ett
borgerligt instrument för den ryska
maktpolitiken. Den verksamheten är späckad med
mord och arkebuseringar av de socialistiska
40
revolutionärerna och är en verksamhet som
bidrog till republikens och revolutionens
slutliga nederlag.
Därefter har vi Stalins vänskapspakt med
Hitler som öppnade krigets slussar. En
vänskapspakt som följdes av ryska leveranser som
stödde det tyska angreppskriget mot
demokratierna ocli den socialistiska arbetarrörelsen i
Europa.
Därefter delningen av det polska bytet som
betalning för förräderiet.
Därefter det ryska överfallskriget mot
Finland den 30 november 1939. Därefter
ockupationen av de baltiska staterna sommaren 1940
och deras annektering med hjälp av en grotesk
politisk komedi.
När man nu söker kreditera Ryssland för
kriget mot fascismen, så måste man komma
ihåg, att Ryssland frivilligt ingick
vänskapspakt med den tyska nazismen ocli ofrivilligt
kastades m i kriget genom det tyska
angrepps-kriget i juni 1941. Det var således emot sin
vilja som Ryssland drevs över på demokratiernas
sida i världskriget. När Hitler väl satt in sitt,
angrepp mot sin forne paktbroder Stalin,
hårde denne helt enkelt ingenting annat att välja
på än att tacksamt ta emot den hjälp
demokratierna erbjöd honom. Det är ingen moralisk
kvalitet som förmått Stalin välja sida emot
nazismen. Det var en dygd av en brutal
nödvändighet ocli därför ingen dygd alls.
Sedan kriget utkämpats kommer nu
Rysslands strävan att utnyttja segern genom en
imperialistisk maktpolitik. Med hjälp av den
ryska ockupationen av norra Persien uppstår
det en "demokratisk" rörelse i Aserbeidjan
som kan tillföra Ryssland persiska
oljeområden. Man ställer krav på italienska kolonier i
Afrika med möjlighet till rysk flottbas vid
Medelhavet. Krav på turkiska områden och
bp-fästningsbaær på turkiskt område. En politik
mot Persien och Turkiet som demokratierna
uppfattar som en strävan att bringa dessa
länder under rysk kontroll och avskära
Englands, Frankrikes, Hollands förbindelser genom
Medelhavet med de indiska besittningarna.
Härtill bildandet av ett östblock i Europa
med hjälp av den ryska ockupationsmakten
omslutande Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
