Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den springande punkten
Don fortsatta maktkampen mellan de
imperialistiska stormakterna, som drastiskt
avspeglar sig i trätorna i FN:s
säkerhetsutskott, där man icke ens drar sig för den
officiella lögnens vapen, visar hur hopplöst det är
att vänta sig att freden skall säkerställas
genom regeringarnas och staternas samverkan,
eftersom den tänkta samverkan ständigt
upplöses i rivaliserande och fientlig verksamhet.
Freden är den mest internationell-a
angelägenhet som tänkas kan, men hur skall en verklig
interiiationalistisk verksamhet kunna skapas
av representanter för den mest utpräglade
nationalistiska egoism, som i främjandet av den
egna nationens fördelar på bekostnad av andra
nationer ser sin förnämsta uppgift?
Dessa herrar politiker och diplomater påstår
sig alla representera sina respektive folk och
för hävdandet av sina folks intressen är de
beredda att riskera folkens nedslaktande i krig.
Om en enskild individ slår ihjäl eller låter slå
ihjäl en medmänniska faller det honom icke in
att försvara sin gärning med att han gjorde
det i. den mördades eget intresse, ty han vet att
alla skulle betrakta honom som förryckt om
han reste ett sådant argument, men regeringar
och politiker generar sig inte för att försvara
sin krigsanstiftande politik med liknande
förevändningar. Men ibland undslipper även
politikerna ett erkännande, att folkets fredsvilja
är ett mot regeringarnas krigs vilja fientligt
element. Så förklarade exempelvis Hermann
Göring under den ännu pågående
Nürnberg-processon följande:
"Om en general hade motsagt Fiilirern, som
inte bara var överbefälhavare för krigsmakten
utan också statschef, så skulle jag ha tvivlat
på don mannens förnuft . . . Det skulle
kan-slce ha varit ett sätt att undvika krig i
framtiden att fråga varje general och mlrje soldat
om han hellre ville statma hemma."
Vad Göring liär i ironiens form yttrade var
ingenting annat än detta; Om man skulle
tillfråga varje general och varje soldat om han
hellre ville stanna hemma än gå i krig, så
skulle det aldrig bli krig. Naturligtvis
betraktade Göring något sådant som det löjligaste
av allt löjligt. Folkens fredsvilja måste
övervinnas till förmån för regeringarnas och de
maktägandes krigsvilja genom att man åt
statsledningarna överlämnar att bestämma i
hithörande saker. Det skulle vara vanvettigt
att låta normala och kloka människor
bestämma i denna angelägenhet, och det enda kloka
var att låta sinnesrubbade psykopatiska
maktägare ha avgörandet. Om en klok general
motsatte sig dåren Hitler, så måste generalen inte
ha något förnuft.
Här har Göring i själva verket
demonstrerat statens och regeringsmaktens innersta
karaktär, isynnerhet diktaturstatens. Folket skall
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
